diff --git "a/swedish.txt" "b/swedish.txt"
new file mode 100644--- /dev/null
+++ "b/swedish.txt"
@@ -0,0 +1,4060 @@
+I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
+Och jorden var �de och tom, och m�rker var �ver djupet, och Guds
+Ande sv�vade �ver vattnet.
+Och Gud sade: �Varde ljus�; och det vart ljus.
+Och Gud s�g att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset fr�n
+m�rkret.
+Och Gud kallade ljuset dag, och m�rkret kallade han natt. Och
+det vart afton, och det vart morgon, den f�rsta dagen.
+
+Och Gud sade: �Varde mitt i vattnet ett f�ste som skiljer vatten
+fr�n vatten.�
+Och Gud gjorde f�stet, och skilde vattnet under f�stet fr�n
+vattnet ovan f�stet; och det skedde s�.
+Och Gud kallade f�stet himmel. Och det vart afton, och det vart
+morgon, den andra dagen.
+
+Och Gud sade: �Samle sig det vatten som �r under himmelen till
+en s�rskild plats, s� att det torra bliver synligt.� Och det
+skedde s�.
+Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han
+hav. Och Gud s�g att det var gott.
+Och Gud sade: �Frambringe jorden gr�nska, fr�b�rande �rter och
+frukttr�d, som efter sina arter b�ra frukt, vari de hava sitt
+fr�, p� jorden.� Och det skedde s�;
+jorden frambragte gr�nska, fr�b�rande �rter, efter deras arter,
+och tr�d som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt fr�.
+Och Gud s�g att det var gott.
+Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen.
+
+Och Gud sade: �Varde p� himmelens f�ste ljus som skilja dagen
+fr�n natten, och vare de till tecken och till att utm�rka
+s�rskilda tider, dagar och �r,
+och vare de p� himmelens f�ste till ljus som lysa �ver jorden.�
+Och det skedde s�;
+Gud gjorde de tv� stora ljusen, det st�rre ljuset till att r�da
+�ver dagen, och det mindre ljuset till att r�da �ver natten, s�
+ock stj�rnorna.
+Och Gud satte dem p� himmelens f�ste till att lysa �ver jorden,
+och till att r�da �ver dagen och �ver natten, och till att
+skilja ljuset fr�n m�rkret. Och Gud s�g att det var gott.
+Och det vart afton, och det vart morgon, den fj�rde dagen.
+
+Och Gud sade: �Frambringe vattnet ett vimmel av levande
+varelser; flyge ock f�glar �ver jorden under himmelens f�ste.�
+Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande
+varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, s� ock alla
+bevingade f�glar, efter deras arter. Och Gud s�g att det var
+gott.
+Och Gud v�lsignade dem och sade: �Varen fruktsamma och f�r�ken
+eder, och uppfyllen vattnet i haven; f�r�ke sig ock f�glarna p�
+jorden.�
+Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen.
+
+Och Gud sade: �Frambringe jorden levande varelser, efter deras
+arter, boskapsdjur och kr�ldjur och vilda djur, efter deras
+arter.� Och det skedde s�;
+Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och
+boskapsdjuren, efter deras arter, och alla kr�ldjur p� marken,
+efter deras arter. Och Gud s�g att det var gott.
+Och Gud sade: �L�t oss g�ra m�nniskor till v�r avbild, till att
+vara oss lika; och m� de r�da �ver fiskarna i havet och �ver
+f�glarna under himmelen och �ver boskapsdjuren och �ver hela
+jorden och �ver alla kr�ldjur som r�ra sig p� jorden.�
+Och Gud skapade m�nniskan till sin avbild, till Guds avbild
+skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.
+Och Gud v�lsignade dem; Gud sade till dem: �Varen fruktsamma och
+f�r�ken eder, och uppfyllen jorden och l�ggen den under eder;
+och r�den �ver fiskarna i havet och �ver f�glarna under himmelen
+och �ver alla djur som r�ra sig p� jorden.�
+Och Gud sade: �Se, jag giver eder alla fr�b�rande �rter p� hela
+jorden och alla tr�d med fr�b�rande tr�dfrukt; detta skolen I
+hava till f�da.
+Men �t alla djur p� jorden och �t alla f�glar under himmelen och
+�t allt som kr�lar p� jorden, vad som i sig har en levande sj�l,
+�t dessa giver jag alla gr�na �rter till f�da.� Och det skedde
+s�.
+Och Gud s�g p� allt som han hade gjort, och se, det var mycket
+gott. Och det vart afton, och det vart morgon, den sj�tte
+dagen.
+S� blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin
+h�rskara.
+Och Gud fullbordade p� sjunde dagen det verk som han hade gjort;
+och han vilade p� sjunde dagen fr�n allt det verk som han hade
+gjort.
+Och Gud v�lsignade den sjunde dagen och helgade den, d�rf�r att
+han p� den dagen vilade fr�n allt sitt verk, det som Gud hade
+gjort, n�r han skapade.
+
+Detta �r ber�ttelsen om den ordning i vilken allt blev till p�
+himmelen och jorden, n�r de skapades, d� n�r HERREN Gud gjorde
+jord och himmel.
+
+D� bar jorden �nnu ingen buske p� marken, och ingen �rt hade
+�nnu skjutit upp p� marken, ty HERREN Gud hade icke l�tit regna
+p� jorden, och ingen m�nniska fanns, som kunde bruka jorden;
+men en dimma steg upp fr�n jorden och vattnade hela marken.
+Och HERREN Gud danade m�nniskan av stoft fr�n jorden och
+inbl�ste livsande i hennes n�sa, och s� blev m�nniskan en
+levande varelse.
+
+Och HERREN Gud planterade en lustg�rd i Eden �sterut och satte
+d�ri m�nniskan som han hade danat.
+HERREN Gud l�t n�mligen alla slags tr�d som voro ljuvliga att se
+p� och goda att �ta av v�xa upp ur marken, och livets tr�d mitt
+i lustg�rden, s� ock kunskapens tr�d p� gott och ont.
+Och fr�n Eden gick en flod ut, som vattnade lustg�rden; sedan
+delade den sig i fyra grenar.
+Den f�rsta heter Pison; det �r den som flyter omkring hela
+landet Havila, d�r guld finnes,
+och det landets guld �r gott; d�r finnes ock bdelliumharts och
+onyxsten.
+Den andra floden heter Gihon; det �r den som flyter omkring hela
+landet Kus.
+Den tredje floden heter Hiddekel; det �r den som har sitt lopp
+�ster om Assyrien. Den fj�rde floden �r Frat.
+S� tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustg�rd,
+till att bruka och bevara den.
+Och HERREN Gud bj�d mannen och sade: �Av alla andra tr�d i
+lustg�rden m� du fritt �ta,
+men av kunskapens tr�d p� gott och ont skall du icke �ta, ty n�r
+du �ter d�rav, skall du d�den d�.�
+
+Och HERREN Gud sade: �Det �r icke gott att mannen �r allena. Jag
+vill g�ra �t honom en hj�lp, en s�dan som honom h�ves.�
+Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla
+himmelens f�glar, och f�rde dem fram till mannen f�r att se huru
+denne skulle kalla dem; ty s�som mannen kallade var levande
+varelse, s� skulle den heta.
+Och mannen gav namn �t alla boskapsdjur, �t f�glarna under
+himmelen och �t alla markens djur. Men f�r Adam fann han icke
+n�gon hj�lp, s�dan som honom h�vdes.
+D� l�t HERREN Gud en tung s�mn falla p� mannen, och n�r han hade
+somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med
+k�tt.
+Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit
+av mannen, och f�rde henne fram till mannen.
+D� sade mannen: �Ja, denna �r nu ben av mina ben och k�tt av
+mitt k�tt. Hon skall heta maninna, ty av man �r hon tagen.�
+
+F�rdenskull skall en man �vergiva sin fader och sin moder och
+h�lla sig till sin hustru, och de skola varda ett k�tt.
+
+Och mannen och hans hustru voro b�da nakna och blygdes icke f�r
+varandra.
+
+Men ormen var listigare �n alla andra markens djur som HERREN
+Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: �Skulle d� Gud hava
+sagt: 'I skolen icke �ta av n�got tr�d i lustg�rden'?�
+Kvinnan svarade ormen: �Vi f� �ta av frukten p� de andra tr�den
+i lustg�rden,
+men om frukten p� det tr�d som st�r mitt i lustg�rden har Gud
+sagt: 'I skolen icke �ta d�rav, ej heller komma d�rvid, p� det
+att I icke m�n d�.'�
+D� sade ormen till kvinnan: �Ingalunda skolen I d�;
+men Gud vet, att n�r I �ten d�rav, skola edra �gon �ppnas, s�
+att I bliven s�som Gud och f�rst�n vad gott och ont �r.�
+Och kvinnan s�g att tr�det var gott att �ta av, och att det var en
+lust f�r �gonen, och att det var ett ljuvligt tr�d, eftersom man
+d�rav fick f�rst�nd, och hon tog av dess frukt och �t; och hon gav
+j�mv�l �t sin man, som var med henne, och han �t.
+
+D� �ppnades b�das �gon, och de blevo varse att de voro
+nakna; och de f�ste ihop fikonl�v och bundo omkring sig.
+
+Och de h�rde HERREN Gud vandra i lustg�rden, n�r dagen begynte
+svalkas; d� g�mde sig mannen med sin hustru f�r HERREN Guds
+ansikte bland tr�den i lustg�rden.
+Men HERREN Gud kallade p� mannen och sade till honom: �Var �r
+du?�
+Han svarade: �Jag h�rde dig i lustg�rden; d� blev jag f�rskr�ckt,
+eftersom jag �r naken; d�rf�r g�mde jag mig.�
+D� sade han: �Vem har l�tit dig f�rst� att du �r naken? Har du
+icke �tit av det tr�d som jag f�rbj�d dig att �ta av?�
+Mannen svarade: �Kvinnan som du har givit mig till att vara med
+mig, hon gav mig av tr�det, s� att jag �t.�
+D� sade HERREN Gud till kvinnan: �Vad �r det du har gjort!�
+Kvinnan svarade: �Ormen bedrog mig, s� att jag �t.�
+
+D� sade HERREN Gud till ormen: �Eftersom du har gjort detta,
+vare du f�rbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur.
+P� din buk skall du g�, och stoft skall du �ta i alla dina
+livsdagar.
+Och jag skall s�tta fiendskap mellan dig och kvinnan, och
+mellan din s�d och hennes s�d. Denna skall s�ndertrampa ditt
+huvud, och du skall stinga den i h�len.�
+Och till kvinnan sade han: �Jag skall l�ta dig utst� mycken
+vederm�da, n�r du bliver havande; med sm�rta skall du f�da dina
+barn. Men till din man skall din �tr� vara, och han skall r�da
+�ver dig.�
+Och till Adam sade han: �Eftersom du lyssnade till din hustrus
+ord och �t av det tr�d om vilket jag hade bjudit dig och sagt:
+'Du skall icke �ta d�rav', d�rf�r vare marken f�rbannad f�r din
+skull. Med vederm�da skall du n�ra dig av den i alla dina
+livsdagar;
+t�rne och tistel skall den b�ra �t dig, men markens �rter skola
+vara din f�da.
+I ditt anletes svett skall du �ta ditt br�d, till dess du v�nder
+�ter till jorden; ty av den �r du tagen. Ty du �r stoft, och
+till stoft skall du �ter varda.�
+
+Och mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon
+blev en moder �t allt levande.
+Och HERREN Gud gjorde �t Adam och hans hustru kl�der av skinn
+och satte p� dem.
+
+Och HERREN Gud sade: �Se, mannen har blivit s�som en av oss, s�
+att han f�rst�r vad gott och ont �r. M� han nu icke r�cka ut sin
+hand och taga j�mv�l av livets tr�d och �ta, och s� leva
+evinnerligen.�
+Och HERREN Gud f�rvisade honom ur Edens lustg�rd, f�r att han
+skulle bruka jorden, varav han var tagen.
+Och han drev ut mannen, och satte �ster om Edens lustg�rd
+keruberna j�mte det ljungande sv�rdets l�gor, f�r att bevaka
+v�gen till livets tr�d.
+
+Och mannen k�nde sin hustru Eva, och hon blev havande och f�dde
+Kain; d� sade hon: �Jag har f�tt en man genom
+HERRENS hj�lp.�
+Och hon f�dde �ter en son, Abel, den f�rres broder. Och Abel
+blev en f�rherde, men Kain blev en �kerman.
+Och efter n�gon tid h�nde sig att Kain av markens frukt bar fram
+en offerg�va �t HERREN.
+Ocks� Abel bar fram sin g�va, av det f�rstf�dda i hans hjord, av
+djurens fett. Och HERREN s�g till Abel och hans offerg�va;
+men till Kain och hans offerg�va s�g han icke. D� blev Kain
+mycket vred, och hans blick blev m�rk.
+Och HERREN sade till Kain: �Varf�r �r du vred, och varf�r �r din
+blick s� m�rk?
+�r det icke s�: om du har gott i sinnet, d� ser du frimodigt
+upp; men om du icke har gott i sinnet, d� lurar synden vid
+d�rren; till dig st�r hennes �tr�, men du b�r r�da �ver henne.�
+Och Kain talade med sin broder Abel; och n�r de voro ute p�
+marken, �verf�ll Kain sin broder Abel och dr�pte honom.
+
+D� sade HERREN till Kain: �Var �r din broder Abel?� Han svarade:
+�Jag vet icke; skall jag taga vara p� min broder?�
+D� sade han: �Vad har du gjort! H�r, din broders blod ropar
+till mig fr�n jorden.
+S� vare du nu f�rbannad och f�rvisad ifr�n �kerjorden, som har
+�ppnat sin mun f�r att mottaga din broders blod av din hand.
+
+N�r du brukar jorden, skall den icke mer giva dig sin gr�da.
+Ostadig och flyktig skall du bliva p� jorden.�
+D� sade Kain till HERREN: �Min missg�rning �r st�rre �n att jag
+kan b�ra den.
+Se, du driver mig nu bort ifr�n �kerjorden, och jag m�ste g�mma
+mig undan f�r ditt ansikte. Ostadig och flyktig skall jag bliva
+p� jorden, och s� skall ske att vemhelst som m�ter mig, han
+dr�per mig.�
+Men HERREN sade till honom: �Nej, ty Kain skall bliva h�mnad
+sjufalt, vemhelst som dr�per honom.� Och HERREN satte ett
+tecken till skydd f�r Kain, s� att ingen som m�tte honom skulle
+sl� honom ihj�l.
+S� gick Kain bort ifr�n HERRENS ansikte och bosatte sig i landet
+Nod, �ster om Eden.
+
+Och Kain k�nde sin hustru, och hon blev havande och f�dde Hanok.
+Och han byggde en stad och kallade den staden Hanok, efter sin
+sons namn.
+Och �t Hanok f�ddes Irad, och Irad f�dde Mehujael, och Mehujael
+f�dde Metusael, och Metusael f�dde Lemek.
+Men Lemek tog sig tv� hustrur; den ena hette Ada, den andra
+Silla.
+Och Ada f�dde Jabal; han blev stamfader f�r dem som bo i t�lt
+och idka boskapssk�tsel.
+Och hans broder hette Jubal; han blev stamfader f�r alla dem som
+hantera harpa och pipa.
+Men Silla f�dde ock en son, Tubal-Kain; han var smed och gjorde
+alla slags redskap av koppar och j�rn. Och Tubal-Kains syster
+var Naama.
+Och Lemek sade till sina hustrur:
+ �Ada och Silla,
+ h�ren mina ord;
+ I Lemeks hustrur,
+ lyssnen till mitt tal:
+ Se, en man dr�per jag f�r vart s�r jag f�r,
+ och en yngling f�r var bl�nad jag f�r.
+Ja, sjufalt h�mnad bliver Kain,
+ men Lemek sju- och sjuttiofalt.�
+
+Och Adam k�nde �ter sin hustru, och hon f�dde en son och gav
+honom namnet Set, i det hon sade: �Gud har
+besk�rt mig en annan livsfrukt, till
+ers�ttning f�r Abel, eftersom Kain dr�pte honom.�
+Men �t Set f�ddes ock en son, och han gav honom namnet Enos. Vid
+denna tid begynte man �kalla HERRENS namn.
+
+Detta �r stycket om Adams sl�kt. N�r Gud skapade m�nniskor,
+gjorde han dem lika Gud.
+Till man och kvinna skapade han dem; och han v�lsignade dem och
+gav dem namnet m�nniska, n�r de blevo skapade.
+
+N�r Adam var ett hundra trettio �r gammal, f�dde han en son som
+var honom lik, hans avbild, och gav honom namnet Set.
+Och sedan Adam hade f�tt Set, levde han �tta hundra �r och f�dde
+s�ner och d�ttrar.
+Allts� blev Adams hela levnads�lder nio hundra trettio �r;
+d�refter dog han.
+
+N�r Set var ett hundra fem �r gammal, f�dde han Enos.
+Och sedan Set hade f�tt Enos, levde han �tta hundra sju �r och
+f�dde s�ner och d�ttrar.
+Allts� blev Sets hela �lder nio hundra tolv �r; d�refter dog
+han.
+
+N�r Enos var nittio �r gammal, f�dde han Kenan.
+Och sedan Enos hade f�tt Kenan, levde han �tta hundra femton �r
+och f�dde s�ner och d�ttrar.
+Allts� blev Enos' hela �lder nio hundra fem �r; d�refter dog
+han.
+
+N�r Kenan var sjuttio �r gammal, f�dde han Mahalalel.
+Och sedan Kenan f�tt Mahalalel, levde han �tta hundra fyrtio �r
+och f�dde s�ner och d�ttrar.
+Allts� blev Kenans hela �lder nio hundra tio �r; d�refter dog
+han.
+
+N�r Mahalalel var sextiofem �r gammal, f�dde han Jered.
+Och sedan Mahalalel hade f�tt Jered, levde han �tta hundra
+trettio �r och f�dde s�ner och d�ttrar.
+Allts� blev Mahalalels hela �lder �tta hundra nittiofem �r;
+d�refter dog han.
+
+N�r Jered var ett hundra sextiotv� �r gammal, f�dde han Hanok.
+Och sedan Jered hade f�tt Hanok, levde han �tta hundra �r och
+f�dde s�ner och d�ttrar.
+Allts� blev Jereds hela �lder nio hundra sextiotv� �r; d�refter
+dog han.
+
+N�r Hanok var sextiofem �r gammal, f�dde han Metusela.
+Och Hanok vandrade i umg�ngelse med Gud i tre hundra �r, sedan
+han hade f�tt Metusela, och han f�dde s�ner och d�ttrar.
+Allts� blev Hanoks hela �lder tre hundra sextiofem �r.
+Sedan Hanok s� hade vandrat i umg�ngelse med Gud, s�g man honom
+icke mer, ty Gud tog honom bort.
+
+N�r Metusela var ett hundra �ttiosju �r gammal, f�dde han Lemek.
+Och sedan Metusela hade f�tt Lemek, levde han sju hundra
+�ttiotv� �r och f�dde s�ner och d�ttrar.
+Allts� blev Metuselas hela �lder nio hundra sextionio �r;
+d�refter dog han.
+
+N�r Lemek var ett hundra �ttiotv� �r gammal, f�dde han en son.
+Och han gav honom namnet Noa, i det han sade:
+�Denne skall tr�sta oss vid v�rt arbete och
+v�ra h�nders m�da, n�r vi bruka jorden, som HERREN har
+f�rbannat.�
+Och sedan Lemek hade f�tt Noa, levde han fem hundra nittiofem �r
+och f�dde s�ner och d�ttrar.
+Allts� blev Lemeks hela �lder sju hundra sjuttiosju �r; d�refter
+dog han.
+
+N�r Noa var fem hundra �r gammal, f�dde han Sem, Ham och Jafet.
+
+D� nu m�nniskorna begynte f�r�ka sig p� jorden och d�ttrar
+f�ddes �t dem
+s�go Guds s�ner att m�nniskornas d�ttrar voro fagra, och de
+togo till hustrur dem som de funno mest behag i.
+D� sade HERREN: �Min ande skall icke bliva kvar i m�nniskorna
+f�r best�ndigt, eftersom de dock �ro k�tt; s� vare nu deras tid
+best�md till ett hundra tjugu �r.�
+
+Vid den tiden, likasom ock efter�t, levde j�ttarna p� jorden,
+sedan Guds s�ner begynte g� in till m�nniskornas d�ttrar och
+dessa f�dde barn �t dem; detta var forntidens v�ldiga m�n, som
+voro s� namnkunniga.
+
+Men n�r HERREN s�g att m�nniskornas ondska var stor p� jorden,
+och att deras hj�rtans alla upps�t och tankar best�ndigt voro
+allenast onda,
+d� �ngrade HERREN att han hade gjort m�nniskorna p� jorden, och
+han blev bedr�vad i sitt hj�rta.
+Och HERREN sade: �M�nniskorna, som jag skapade, vill jag utpl�na
+fr�n jorden, ja, b�de m�nniskor och fyrfotadjur och kr�ldjur och
+himmelens f�glar; ty jag �ngrar att jag har gjort dem.�
+Men Noa hade funnit n�d f�r HERRENS �gon.
+
+Detta �r ber�ttelsen om Noas sl�kt. Noa var en r�ttf�rdig man
+och ostrafflig bland sitt sl�kte; i umg�ngelse med Gud vandrade
+Noa.
+Och Noa f�dde tre s�ner: Sem, Ham och Jafet.
+Men jorden blev alltmer f�rd�rvad f�r Guds �syn, och jorden
+uppfylldes av v�ld.
+Och Gud s�g att jorden var f�rd�rvad, eftersom allt k�tt
+vandrade i f�rd�rv p� jorden.
+
+D� sade Gud till Noa: �Jag har beslutit att g�ra �nde p� allt
+k�tt, ty jorden �r uppfylld av v�ld som de �va; se, jag vill
+f�rd�rva dem tillika med jorden.
+S� g�r dig nu en ark av gofertr�, och inred arken med kamrar,
+och bestryk den med jordbeck innan och utan.
+Och s� skall du g�ra arken: Den skall vara tre hundra alnar
+l�ng, femtio alnar bred och trettio alnar h�g;
+en �ppning f�r ljuset, en aln h�g alltigenom, skall du g�ra
+ovantill p� arken; och en d�rr till arken skall du s�tta p� dess
+sida; och du skall inreda den s�, att den f�r en underv�ning, en
+mellanv�ning och en �verv�ning.
+Ty se, jag skall l�ta floden komma med vatten �ver jorden, till
+att f�rd�rva allt k�tt som har i sig n�gon livsande, under
+himmelen; allt som finnes p� jorden skall f�rg�s.
+Men med dig vill jag uppr�tta ett f�rbund: du skall g� in i
+arken med dina s�ner och din hustru och dina s�ners hustrur.
+Och av allt levande, vad k�tt det vara m�, skall du f�ra in i
+arken ett par av vart slag, f�r att beh�lla dem vid liv med dig;
+hank�n och honk�n skola de vara.
+Av f�glarna, efter deras arter, av fyrfotadjuren, efter deras
+arter, av alla kr�ldjur p� marken, efter deras arter, skall ett
+par av vart slag g� in till dig, f�r att du m� beh�lla dem vid
+liv.
+Och du skall taga till dig alla slags livsmedel, s�dant som kan
+�tas, och samla det till dig, f�r att det m� vara dig och dem
+till f�da.
+
+Och Noa gjorde s�; han gjorde i alla stycken s�som Gud hade
+bjudit honom.
+
+Och HERREN sade till Noa: �G� in i arken med hela ditt hus, ty
+dig har jag funnit r�ttf�rdig inf�r mig bland detta sl�kte.
+Av alla rena fyrfotadjur skall du taga till dig sju par, hanne
+och hona, men av s�dana fyrfotadjur som icke �ro rena ett par,
+hanne och hona,
+sammalunda av himmelens f�glar sju par, hank�n och honk�n, f�r
+att beh�lla deras sl�kten vid liv p� hela jorden.
+Ty sju dagar h�refter skall jag l�ta det regna p� jorden, i
+fyrtio dagar och fyrtio n�tter, och jag skall utpl�na fr�n
+jorden alla varelser som jag har gjort.�
+Och Noa gjorde i alla stycken s�som HERREN hade bjudit honom.
+
+Noa var sex hundra �r gammal, n�r floden kom med sitt vatten
+�ver jorden.
+Och Noa gick in i arken med sina s�ner och sin hustru och sina
+s�ners hustrur, undan flodens vatten.
+Och av fyrfotadjur, b�de rena och orena, och av f�glar och av
+allt som kr�lar p� marken
+gingo tv� och tv�, hank�n och honk�n, in till Noa i arken, s�som
+Gud hade bjudit Noa.
+Och efter de sju dagarna kom flodens vatten �ver jorden.
+
+I det �r d� Noa var sex hundra �r gammal, i andra m�naden, p�
+sjuttonde dagen i m�naden, den dagen br�to alla det stora
+djupets k�llor fram, och himmelens f�nster �ppnade sig,
+och ett regn kom �ver jorden i fyrtio dagar och fyrtio n�tter.
+P� denna samma dag gick Noa in i arken, s� ock Sem, Ham och
+Jafet, Noas s�ner, vidare Noas hustru och hans s�ners tre
+hustrur med dem,
+d�rtill alla vilda djur, efter sina arter, och alla boskapsdjur,
+efter sina arter, och alla kr�ldjur som r�ra sig p� jorden,
+efter sina arter, och alla flygande djur, efter sina arter, allt
+vad f�glar heter, av alla slag.
+De gingo in till Noa i arken, tv� och tv� av allt k�tt som hade
+i sig n�gon livsande.
+Och de som gingo ditin voro hank�n och honk�n av allt slags
+k�tt, s�som Gud hade bjudit honom.
+
+Och HERREN st�ngde igen om honom.
+Och floden kom �ver jorden i fyrtio dagar, och vattnet f�r�kade
+sig och lyfte arken, s� att den fl�t h�gt uppe �ver jorden.
+Och vattnet steg och f�r�kade sig mycket p� jorden, och arken
+drev p� vattnet.
+Och vattnet steg mer och mer �ver jorden, och alla h�ga berg
+allest�des under himmelen �vert�cktes.
+Femton alnar h�gt steg vattnet �ver bergen, s� att de
+�vert�cktes.
+D� f�rgicks allt k�tt som r�rde sig p� jorden, f�glar och
+boskapsdjur och vilda djur och alla sm�djur som r�rde sig p�
+jorden, s� ock alla m�nniskor.
+Allt som fanns p� det torra omkom, allt som d�r hade en fl�kt av
+livsande i sin n�sa.
+S� utpl�nade han alla varelser p� jorden, b�de m�nniskor och
+fyrfotadjur och kr�ldjur och himmelens f�glar; de utpl�nades
+fr�n jorden, och allenast Noa r�ddades, j�mte det som var med
+honom i arken.
+Och vattnet fortfor att stiga �ver jorden i hundra femtio
+dagar.
+D� t�nkte Gud p� Noa och p� alla de vilda djur och alla de
+boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud l�t en vind g�
+fram �ver jorden, s� att vattnet sj�nk undan;
+och djupets k�llor och himmelens f�nster tillsl�tos, och regnet
+fr�n himmelen upph�rde.
+Och vattnet vek bort ifr�n jorden mer och mer; efter hundra
+femtio dagar begynte vattnet avtaga.
+Och i sjunde m�naden, p� sjuttonde dagen i m�naden, stannade
+arken p� Ararats berg.
+Och vattnet avtog mer och mer intill tionde m�naden. I tionde
+m�naden, p� f�rsta dagen i m�naden, blevo bergstopparna synliga.
+Och efter fyrtio dagar �ppnade Noa f�nstret som han hade gjort
+p� arken,
+och l�t en korp flyga ut; denne fl�g fram och �ter, till dess
+vattnet hade torkat bort ifr�n jorden.
+Sedan l�t han en duva flyga ut, f�r att f� se om vattnet hade
+sjunkit undan fr�n marken.
+Men duvan fann ingen plats d�r hon kunde vila sin fot, utan kom
+tillbaka till honom i arken, ty vatten bet�ckte hela jorden. D�
+r�ckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.
+Sedan v�ntade han �nnu ytterligare sju dagar och l�t s� duvan �n
+en g�ng flyga ut ur arken.
+Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, d� hade hon ett
+friskt olivl�v i sin n�bb. D� f�rstod Noa att vattnet hade
+sjunkit undan fr�n jorden.
+Men han v�ntade �nnu ytterligare sju dagar och l�t s� duvan �ter
+flyga ut; d� kom hon icke mer tillbaka till honom.
+
+I det sexhundraf�rsta �ret, i f�rsta m�naden, p� f�rsta dagen i
+m�naden, hade vattnet sinat bort ifr�n jorden. D� tog Noa av
+taket p� arken och s�g nu att marken var fri ifr�n vatten.
+Och i andra m�naden, p� tjugusjunde dagen i m�naden, var jorden
+alldeles torr.
+D� talade Gud till Noa och sade:
+�G� ut ur arken med din hustru och dina s�ner och dina s�ners
+hustrur.
+Alla djur som du har hos dig, vad slags k�tt det vara m�, b�de
+f�glar och fyrfotadjur och alla kr�ldjur som r�ra sig p�
+jorden, skall du l�ta g� ut med dig, f�r att de m� v�xa till p�
+jorden och vara fruktsamma och f�r�ka sig p� jorden.�
+S� gick d� Noa ut med sina s�ner och sin hustru och sina s�ners
+hustrur.
+Och alla fyrfotadjur, alla kr�ldjur och alla f�glar, alla slags
+djur som r�ra sig p� jorden, gingo ut ur arken, efter sina
+sl�kten.
+
+Och Noa byggde ett altare �t HERREN och tog av alla rena
+fyrfotadjur och av alla rena f�glar och offrade br�nnoffer p�
+altaret.
+N�r HERREN k�nde den v�lbehagliga lukten, sade han vid sig
+sj�lv: �Jag skall h�refter icke mer f�rbanna marken f�r
+m�nniskans skull, eftersom ju m�nniskans hj�rtas upps�t �r ont
+allt ifr�n ungdomen. Och jag skall h�refter icke mer dr�pa allt
+levande, s�som jag nu har gjort.
+S� l�nge jorden best�r, skola h�refter s�dd och sk�rd, k�ld och
+v�rme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upph�ra.�
+Och Gud v�lsignade Noa och hans s�ner och sade till dem: �Varen
+fruktsamma och f�r�ken eder, och uppfyllen jorden.
+Och m� fruktan och f�rskr�ckelse f�r eder komma �ver alla djur
+p� jorden och alla f�glar under himmelen; j�mte allt som kr�lar
+p� marken och alla fiskar i havet vare de givna i eder hand.
+Allt som r�r sig och har liv skolen I hava till f�da; s�som jag
+har givit eder gr�na �rter, s� giver jag eder allt detta.
+K�tt som har i sig sin sj�l, det �r sitt blod, skolen I dock
+icke �ta.
+Men edert eget blod, vari eder sj�l �r, skall jag utkr�va. Jag
+skall utkr�va det av vilket djur det vara m�. Jag skall ock av
+den ena m�nniskan utkr�va den andres sj�l;
+den som utgjuter m�nniskoblod, hans blod skall av m�nniskor
+bliva utgjutet, ty Gud har gjort m�nniskan till sin avbild.
+Och varen I fruktsamma och f�r�ken eder; v�xen till p� jorden
+och f�r�ken eder p� den.�
+
+Ytterligare sade Gud till Noa och till hans s�ner med honom:
+�Se, jag vill uppr�tta ett f�rbund med eder, och med edra
+efterkommande efter eder,
+och med alla levande varelser som I haven hos eder: f�glar,
+boskapsdjur och alla vilda djur hos eder, alla jordens djur som
+hava g�tt ut ur arken.
+Jag vill uppr�tta ett f�rbund med eder: h�refter skall icke mer
+ske att allt k�tt utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall
+mer komma och f�rd�rva jorden.�
+Och Gud sade: �Detta skall vara tecknet till det f�rbund som jag
+g�r mellan mig och eder, j�mte alla levande varelser hos eder,
+f�r eviga tider:
+min b�ge s�tter jag i skyn; den skall vara tecknet till
+f�rbundet mellan mig och jorden.
+Och n�r jag h�refter l�ter skyar stiga upp �ver jorden och b�gen
+d� synes i skyn,
+skall jag t�nka p� det f�rbund som har blivit slutet mellan mig
+och eder, j�mte alla levande varelser, vad slags k�tt det vara
+m�; och vattnet skall d� icke mer bliva en flod som f�rd�rvar
+allt k�tt.
+N�r allts� b�gen synes i skyn och jag ser p� den, skall jag
+t�nka p� det eviga f�rbund som har blivit slutet mellan Gud och
+alla levande varelser, vad slags k�tt det vara m� p� jorden.�
+S� sade nu Gud till Noa: �Detta skall vara tecknet till det
+f�rbund som jag har uppr�ttat mellan mig och allt k�tt p�
+jorden.�
+
+Noas s�ner, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men
+Ham var Kanaans fader.
+Dessa tre voro Noas s�ner och fr�n dessa hava alla jordens folk
+utgrenat sig.
+
+Och Noa var en �kerman och var den f�rste som planterade en
+ving�rd.
+Men n�r han drack av vinet, blev han drucken och l�g blottad i
+sitt t�lt.
+Och Ham, Kanaans fader, s�g d� sin faders blygd och ber�ttade
+det f�r sina b�da br�der, som voro utanf�r.
+Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den p� sina skuldror,
+b�da tillsammans, och gingo s� bakl�nges in och t�ckte �ver sin
+faders blygd; de h�llo d�rvid sina ansikten bortv�nda, s� att de
+icke s�go sin faders blygd.
+N�r sedan Noa vaknade upp fr�n ruset och fick veta vad hans
+yngste son hade gjort honom, sade han:
+�F�rbannad vare Kanaan,
+ en tr�lars tr�l vare han �t sina br�der!�
+Ytterligare sade han:
+ �V�lsignad vare HERREN, Sems Gud,
+ och Kanaan vare deras tr�l!
+Gud utvidge Jafet,
+ han tage sin boning i Sems hyddor,
+ och Kanaan vare deras tr�l.�
+
+Och Noa levde efter floden tre hundra femtio �r;
+allts� blev Noas hela �lder nio hundra femtio �r; d�refter dog
+han.
+Detta �r ber�ttelsen om Noas s�ners sl�kt. De voro Sem, Ham och
+Jafet; och �t dem f�ddes s�ner efter floden.
+
+Jafets s�ner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och
+Tiras.
+Gomers s�ner voro Askenas, Rifat och Togarma.
+Javans s�ner voro Elisa och Tarsis, kitt�erna och dodan�erna.
+Fr�n dessa hava inbyggarna i hedningarnas Havsl�nder utbrett sig
+i sina l�nder, var efter sitt tungom�l, efter sina sl�kter, i
+sina folk.
+
+Hams s�ner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan.
+Kus' s�ner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas
+s�ner voro Saba och Dedan.
+
+Men Kus f�dde Nimrod; han var den f�rste som uppr�ttade ett
+v�lde p� jorden.
+Han var ock en v�ldig j�gare inf�r HERREN; d�rf�r pl�gar man
+s�ga: �En v�ldig j�gare inf�r HERREN s�som Nimrod.�
+Och hans rike hade sin begynnelse i Babel, Erek, Ackad och
+Kalne, i Sinears land.
+Fr�n det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde
+Nineve, Rehobot-Ir och Kela,
+och d�rtill Resen mellan Nineve och Kela; detta �r �den stora
+staden�.
+
+Och Misraim f�dde lud�erna, anam�erna, lehab�erna, naftuh�erna,
+patros�erna, kasluh�erna, fr�n vilka filist�erna hava utg�tt,
+och kaftor�erna.
+Och Kanaan f�dde Sidon, som var hans f�rstf�dde, och Het,
+s� ock jebus�erna, amor�erna, girgas�erna,
+hiv�erna, ark�erna, sin�erna,
+arvad�erna, semar�erna och hamat�erna. Sedan utgrenade sig
+kanan�ernas sl�kter allt vidare,
+s� att kanan�ernas omr�de str�ckte sig fr�n Sidon fram emot
+Gerar �nda till Gasa, och fram emot Sodom, Gomorra, Adma och
+Seboim �nda till Lesa.
+
+Dessa voro Hams s�ner, efter deras sl�kter och tungom�l, i deras
+l�nder och folk.
+S�ner f�ddes ock �t Sem, Jafets �ldre broder, som blev stamfader
+f�r alla Ebers s�ner.
+Sems s�ner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram.
+Arams s�ner voro Us, Hul, Geter och Mas.
+Arpaksad f�dde Sela, och Sela f�dde Eber.
+Men �t Eber f�ddes tv� s�ner; den ene hette
+Peleg, ty i hans tid blev jorden f�rdelad; och
+hans broder hette Joktan.
+Och Joktan f�dde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera,
+Hadoram, Usal, Dikla,
+Obal, Abimael, Saba,
+Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans s�ner.
+Och de hade sina boningsorter fr�n Mesa fram emot Sefar, emot
+�stra berget.
+Dessa voro Sems s�ner, efter deras sl�kter och tungom�l, i deras
+l�nder, efter deras folk.
+
+Dessa voro Noas s�ners sl�kter, efter deras �ttf�ljd, i deras
+folk. Och fr�n dem hava folken efter floden utbrett sig p�
+jorden.
+
+Och hela jorden hade enahanda tungom�l och talade p� enahanda
+s�tt.
+Men n�r de br�to upp och drogo �sterut, funno de en l�gsl�tt i
+Sinears land och bosatte sig d�r.
+Och de sade till varandra: �Kom, l�t oss sl� tegel och br�nna
+det.� Och teglet begagnade de s�som sten, och s�som murbruk
+begagnade de jordbeck.
+Och de sade: �Kom, l�t oss bygga en stad �t oss och ett torn
+vars spets r�cker upp i himmelen, och s� g�ra oss ett namn; vi
+kunde eljest bliva kringspridda �ver hela jorden.�
+D� steg HERREN ned f�r att se staden och tornet som
+m�nniskobarnen byggde.
+Och HERREN sade: �Se, de �ro ett enda folk och hava alla enahanda
+tungom�l, och detta �r deras f�rsta tilltag; h�refter skall
+intet bliva dem om�jligt, vad de �n besluta att g�ra.
+V�lan, l�t oss stiga dit ned och f�rbistra deras tungom�l, s�
+att den ene icke f�rst�r den andres tungom�l.�
+Och s� spridde HERREN dem d�rifr�n ut �ver hela jorden, s� att
+de m�ste upph�ra att bygga p� staden.
+D�rav fick den namnet Babel, eftersom HERREN d�r
+f�rbistrade hela jordens tungom�l; d�rifr�n
+spridde ock HERREN ut dem �ver hela jorden.
+
+Detta �r ber�ttelsen om Sems sl�kt. N�r Sem var hundra �r
+gammal, f�dde han Arpaksad, tv� �r efter floden.
+Och sedan Sem hade f�tt Arpaksad, levde han fem hundra �r och
+f�dde s�ner och d�ttrar.
+N�r Arpaksad var trettiofem �r gammal, f�dde han Sela.
+Och sedan Arpaksad hade f�tt Sela, levde han fyra hundra tre �r
+och f�dde s�ner och d�ttrar.
+N�r Sela var trettio �r gammal, f�dde han Eber.
+Och sedan Sela hade f�tt Eber, levde han fyra hundra tre �r och
+f�dde s�ner och d�ttrar.
+N�r Eber var trettiofyra �r gammal, f�dde han Peleg.
+Och sedan Eber hade f�tt Peleg, levde han fyra hundra trettio �r
+och f�dde s�ner och d�ttrar.
+N�r Peleg var trettio �r gammal, f�dde han Regu.
+Och sedan Peleg hade f�tt Regu, levde han tv� hundra nio �r och
+f�dde s�ner och d�ttrar.
+N�r Regu var trettiotv� �r gammal, f�dde han Serug.
+Och sedan Regu hade f�tt Serug, levde han tv� hundra sju �r och
+f�dde s�ner och d�ttrar.
+N�r Serug var trettio �r gammal, f�dde han Nahor.
+Och sedan Serug hade f�tt Nahor, levde han tv� hundra �r och
+f�dde s�ner och d�ttrar.
+N�r Nahor var tjugunio �r gammal, f�dde han Tera.
+Och sedan Nahor hade f�tt Tera, levde han ett hundra nitton �r
+och f�dde s�ner och d�ttrar.
+N�r Tera var sjuttio �r gammal, f�dde han Abram, Nahor och
+Haran.
+
+Och detta �r ber�ttelsen om Teras sl�kt. Tera f�dde Abram,
+Nahor och Haran. Och Haran f�dde Lot.
+Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt f�dernesland, i det
+kaldeiska Ur.
+Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai,
+och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader
+till Milka och Jiska.
+Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn.
+Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans
+son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru;
+och de drogo tillsammans ut fr�n det kaldeiska Ur p� v�g till
+Kanaans land; men n�r de kommo till Haran, bosatte de sig d�r.
+Och Teras �lder blev tv� hundra fem �r; d�refter dog Tera i
+Haran.
+
+Och HERREN sade till Abram: �G� ut ur ditt land och fr�n din
+sl�kt och fr�n din faders hus, bort till det land som jag skall
+visa dig.
+S� skall jag g�ra dig till ett stort folk; jag skall v�lsigna
+dig och g�ra ditt namn stort, och du skall bliva en v�lsignelse.
+Och jag skall v�lsigna dem som v�lsigna dig, och den som
+f�rbannar dig skall jag f�rbanna, och i dig skola alla sl�kter
+p� jorden varda v�lsignade.�
+Och Abram gick �stad, s�som HERREN hade tillsagt honom, och Lot
+gick med honom. Och Abram var sjuttiofem �r gammal, n�r han drog
+ut fr�n Haran.
+Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla
+�godelar som de hade f�rv�rvat och tj�narna som de hade skaffat
+sig i Haran; och de drogo �stad p� v�g mot Kanaans land
+och kommo s� till Kanaans land.
+
+Och Abram drog fram i landet �nda till den heliga platsen vid
+Sikem, till Mores terebint. Och p� den tiden bodde kanan�erna
+d�r i landet.
+Men HERREN uppenbarade sig f�r Abram och sade: ��t din s�d skall
+jag giva detta land.� D� byggde han d�r ett altare �t HERREN,
+som hade uppenbarat sig f�r honom.
+Sedan flyttade han d�rifr�n till bergsbygden �ster om Betel och
+slog d�r upp sitt t�lt, s� att han hade Betel i v�ster och Ai i
+�ster; och han byggde d�r ett altare �t HERREN och �kallade
+HERRENS namn.
+Sedan br�t Abram upp d�rifr�n och drog sig allt l�ngre mot
+Sydlandet.
+
+Men hungersn�d uppstod i landet, och Abram drog ned till Egypten
+f�r att bo d�r n�gon tid, eftersom hungersn�den var s� sv�r i
+landet.
+Men n�r han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai:
+�Jag vet ju att du �r en sk�n kvinna.
+Om nu egyptierna t�nka, n�r de f� se dig: 'Hon �r hans hustru',
+s� skola de dr�pa mig, under det att de l�ta dig leva.
+S�g d�rf�r att du �r min syster, s� att det g�r mig v�l f�r din
+skull, och s� att jag f�r din skull f�r leva.�
+D� nu Abram kom till Egypten, s�go egyptierna att hon var en
+mycket sk�n kvinna.
+Och n�r Faraos h�vdingar fingo se henne, prisade de henne f�r
+Farao, och s� blev kvinnan tagen in i Faraos hus.
+Och Abram blev av honom v�l behandlad f�r hennes skull, s� att
+han fick f�r, f�kreatur och �snor, tj�nare och tj�narinnor,
+�sninnor och kameler.
+Men HERREN hems�kte Farao och hans hus med stora pl�gor f�r
+Sarais, Abrams hustrus, skull.
+D� kallade Farao Abram till sig och sade: �Vad har du gjort mot
+mig! Varf�r l�t du mig icke veta att hon var din hustru?
+Varf�r sade du: 'Hon �r min syster' och v�llade s�, att jag tog
+henne till hustru �t mig? Se, h�r har du nu din hustru, tag
+henne och g�.�
+Och Farao gav sina m�n befallning om honom, att de skulle
+ledsaga honom till v�gs med hans hustru och allt vad han �gde.
+S� drog d� Abram upp fr�n Egypten med sin hustru och allt vad
+han �gde, och Lot j�mte honom, till Sydlandet.
+Och Abram var mycket rik p� boskap och p� silver och guld.
+Och han f�rdades ifr�n l�gerplats till l�gerplats och kom s�
+fr�n Sydlandet �nda till Betel, till det st�lle d�r hans t�lt
+f�rut hade st�tt, mellan Betel och Ai,
+dit d�r han f�rra g�ngen hade rest ett altare. Och d�r �kallade
+Abram HERRENS namn.
+
+Men Lot, som drog med Abram, hade ocks� f�r och f�kreatur och
+t�lt.
+Och landet r�ckte icke till f�r dem, s� att de kunde bo
+tillsammans; ty deras �godelar voro f�r stora f�r att de skulle
+kunna bo tillsammans;
+och tvister uppstodo mellan Abrams och Lots boskapsherdar.
+Tillika bodde p� den tiden kanan�erna och periss�erna d�r i
+landet.
+D� sade Abram till Lot: �Icke skall n�gon tvist vara mellan mig
+och dig, och mellan mina herdar och dina herdar; vi �ro ju
+fr�nder.
+Ligger icke hela landet �ppet f�r dig? Skilj dig ifr�n mig;
+vill du �t v�nster, s� g�r jag �t h�ger, och vill du �t h�ger, s�
+g�r jag �t v�nster.�
+D� lyfte Lot upp sina �gon och s�g att hela Jordansl�tten
+�verallt var vattenrik. Innan HERREN f�rd�rvade Sodom och
+Gomorra, var den n�mligen s�som HERRENS lustg�rd, s�som Egyptens
+land, �nda fram emot Soar.
+S� utvalde d� Lot �t sig hela Jordansl�tten. Och Lot br�t upp
+och drog �sterut, och de skildes s� fr�n varandra.
+Abram f�rblev boende i Kanaans land, och Lot bodde i st�derna p�
+Sl�tten och drog med sina t�lt �nda inemot Sodom.
+Men folket i Sodom var mycket ont och syndigt inf�r HERREN.
+
+Och HERREN sade till Abram, sedan Lot hade skilt sig fr�n honom:
+�Lyft upp dina �gon och se, fr�n den plats d�r du st�r, mot norr
+och s�der och �ster och v�ster.�
+Ty hela det land som du nu ser skall jag giva �t dig och din s�d
+f�r ev�rdlig tid.
+Och jag skall l�ta din s�d bliva s�som stoftet p� jorden; kan
+n�gon r�kna stoftet p� jorden, s� skall ock din s�d kunna
+r�knas.
+St� upp och drag igenom landet efter dess l�ngd och dess bredd,
+ty �t dig skall jag giva det.�
+Och Abram drog �stad med sina t�lt och kom och bosatte sig vid
+Mamres terebintlund invid Hebron; och han byggde d�r ett altare
+�t HERREN.
+P� den tid d� Amrafel var konung i Sinear, Arjok konung i
+Ellasar, Kedorlaomer konung i Elam och Tideal konung �ver Goim,
+h�nde sig
+att dessa begynte krig mot Bera, konungen i Sodom, Birsa,
+konungen i Gomorra, Sinab, konungen i Adma, Semeber, konungen i
+Seboim, och mot konungen i Bela, det �r Soar.
+De f�renade sig alla och t�gade till Siddimsdalen, d�r Salthavet
+nu �r.
+I tolv �r hade de varit under Kedorlaomer, men i det trettonde
+�ret hade de avfallit.
+S� kom nu i det fjortonde �ret Kedorlaomer med de konungar som
+voro p� hans sida; och de slogo rafa�erna i Asterot-Karnaim,
+sus�erna i Ham, em�erna i Save-Kirjataim
+och hor�erna p� deras berg Seir och drevo dem �nda till El-Paran
+vid �knen.
+Sedan v�nde de om och kommo till En-Mispat, det �r Kades, och
+h�rjade amalekiternas hela land; de slogo ock amor�erna som
+bodde i Hasason-Tamar.
+D� drogo konungen i Sodom, konungen i Gomorra, konungen i Adma,
+konungen i Seboim och konungen i Bela, det �r Soar, ut och
+st�llde upp sig i Siddimsdalen till strid mot dem --
+mot Kedorlaomer, konungen i Elam, Tideal, konungen �ver Goim,
+Amrafel, konungen i Sinear, och Arjok, konungen i Ellasar, fyra
+konungar mot de fem.
+Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar. Och konungarna i
+Sodom och Gomorra m�ste fly och f�llo d� i dessa, och de som
+kommo undan flydde till bergsbygden.
+S� togo de allt gods som fanns i Sodom och Gomorra, och alla
+livsmedel d�r, och t�gade bort;
+de togo ock med sig Lot, Abrams brorson, och hans �godelar, n�r
+de t�gade bort; ty denne bodde i Sodom.
+Men en av de r�ddade kom och ber�ttade detta f�r Abram, hebr�en;
+denne bodde vid den terebintlund som tillh�rde amor�en Mamre,
+Eskols och Aners broder, och dessa voro i f�rbund med Abram.
+D� nu Abram h�rde att hans fr�nde var f�ngen, l�t han sina mest
+bepr�vade tj�nare, s�dana som voro f�dda i hans hus, tre hundra
+aderton m�n, rycka ut, och f�rf�ljde fienderna �nda till Dan.
+Och han delade sitt folk och �verf�ll dem s� om natten med sina
+tj�nare och slog dem, och f�rf�ljde dem sedan �nda till Hoba,
+norr om Damaskus,
+och tog tillbaka allt godset; sin fr�nde Lot och hans �godelar
+tog han ock tillbaka, �vensom kvinnorna och det �vriga folket.
+
+D� han nu var p� �terv�gen, sedan han hade slagit Kedorlaomer
+och de konungar som voro p� hans sida, gick konungen i Sodom
+honom till m�tes i Savedalen, det �r Konungsdalen.
+Och Melki-Sedek, konungen i Salem, l�t b�ra ut br�d och vin;
+denne var pr�st �t Gud den H�gste.
+Och han v�lsignade honom och sade: �V�lsignad vare Abram av Gud
+den H�gste, himmelens och jordens skapare!
+Och v�lsignad vare Gud den H�gste, som har givit dina ov�nner i
+din hand!� Och Abram gav honom tionde av allt.
+Och konungen i Sodom sade till Abram: �Giv mig folket; godset m�
+du beh�lla f�r dig sj�lv.�
+Men Abram svarade konungen i Sodom: �Jag lyfter min hand upp
+till HERREN, till Gud den H�gste, himmelens och jordens skapare,
+och betygar
+att jag icke vill taga ens en tr�d eller en skorem, �n mindre
+n�got annat som tillh�r dig. Du skall icke kunna s�ga: 'Jag har
+riktat Abram.'
+Jag vill intet hava; det �r nog med vad mina m�n hava f�rt�rt
+och den del som tillkommer mina f�ljeslagare. Aner, Eskol och
+Mamre, de m� f� sin del.�
+En tid h�refter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade:
+�Frukta icke, Abram, jag �r din sk�ld, din l�n skall bliva
+mycket stor.�
+Men Abram sade: �Herre, HERRE, vad vill du d� giva mig? Jag g�r
+ju barnl�s bort, och arvinge till mitt hus bliver en man fr�n
+Damaskus, Elieser.�
+Och Abram sade ytterligare: �Mig har du icke givit n�gon
+livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge.�
+Men se, HERRENS ord kom till honom; han sade: �Nej, denne skall
+icke bliva din arvinge, utan en som utg�r fr�n ditt eget liv
+skall bliva din arvinge.�
+Och han f�rde honom ut och sade: �Sk�da upp till himmelen, och
+r�kna stj�rnorna, om du kan r�kna dem.� Och han sade till
+honom: �S� skall din s�d bliva.�
+Och han trodde p� HERREN; och han r�knade honom det till
+r�ttf�rdighet.
+
+Och han sade till honom: �Jag �r HERREN, som har f�rt dig ut
+fr�n det kaldeiska Ur f�r att giva dig detta land till
+besittning.�
+Han svarade: �Herre, HERRE, varav skall jag veta att jag skall
+besitta det?�
+D� sade han till honom: �Tag �t mig en tre�rig kviga, en tre�rig
+get och en tre�rig v�dur, d�rtill en turturduva och en ung
+duva.�
+Och han tog �t honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu
+och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke
+f�glarna.
+Och rovf�glarna slogo ned p� de d�da kropparna, men Abram drev
+bort dem.
+
+N�r nu solen var n�ra att g� ned och en tung s�mn hade fallit p�
+Abram, se, d� kom en f�rskr�ckelse �ver honom och ett stort
+m�rker.
+Och han sade till Abram: �Det skall du veta, att din s�d skall
+komma att leva s�som fr�mlingar i ett land som icke tillh�r dem,
+och de skola d�r vara tr�lar, och man skall f�rtrycka dem; s�
+skall ske i fyra hundra �r.�
+Men det folk vars tr�lar de bliva skall jag ock d�ma. Sedan
+skola de draga ut med stora �godelar.
+Men du sj�lv skall g� till dina f�der i frid och bliva begraven
+i en god �lder.
+Och i det fj�rde sl�ktet skall din s�d komma hit tillbaka. Ty
+�nnu hava icke amor�erna fyllt sin missg�rnings m�tt.�
+
+D� nu solen hade g�tt ned och det hade blivit alldeles m�rkt,
+syntes en rykande ugn med flammande l�ga, som for fram mellan
+styckena.
+P� den dagen sl�t HERREN ett f�rbund med Abram och sade: ��t din
+s�d skall jag giva detta land, fr�n Egyptens flod �nda till den
+stora floden, till floden Frat:
+kain�ernas, kenas�ernas, kadmon�ernas,
+hetiternas, periss�ernas, rafa�ernas,
+amor�ernas, kanan�ernas, girgas�ernas och jebus�ernas land.�
+Och Sarai, Abrams hustru, hade icke f�tt barn �t honom. Men hon
+hade en egyptisk tj�nstekvinna, som hette Hagar;
+och Sarai sade till Abram: �Se, HERREN har gjort mig ofruktsam,
+s� att jag icke f�der barn; g� in till min tj�nstekvinna,
+kanh�nda skall jag f� avkomma genom henne.� Abram lyssnade till
+Sarais ord;
+och Sarai, Abrams hustru, tog sin egyptiska tj�nstekvinna Hagar
+och gav henne till hustru �t sin man Abram, sedan denne hade
+bott tio �r i Kanaans land.
+Och han gick in till Hagar, och hon blev havande. N�r hon nu
+s�g att hon var havande, ringaktade hon sin fru.
+D� sade Sarai till Abram: �Den or�tt mig sker komme �ver dig.
+Jag sj�lv lade min tj�nstekvinna i din famn, men d� hon nu ser
+att hon �r havande, ringaktar hon mig. HERREN d�me mellan mig
+och dig.�
+Abram sade till Sarai: �Din tj�nstekvinna �r ju i din hand, g�r
+med henne vad du finner f�r gott.� N�r d� Sarai tuktade henne,
+flydde hon bort ifr�n henne.
+
+Men HERRENS �ngel kom emot henne vid en vattenk�lla i �knen, den
+k�lla som ligger vid v�gen till Sur.
+Och han sade: �Hagar, Sarais tj�nstekvinna, varifr�n kommer du,
+och vart g�r du?� Hon svarade: �Jag �r stadd p� flykt ifr�n min
+fru Sarai.�
+D� sade HERRENS �ngel till henne: �V�nd tillbaka till din fru,
+och �dmjuka dig under henne.�
+Och HERRENS �ngel sade till henne: �Jag skall g�ra din s�d
+mycket talrik, s� att man icke skall kunna r�kna den f�r dess
+myckenhets skull.�
+Ytterligare sade HERRENS �ngel till henne: �Se, du �r havande
+och skall f�da en son; honom skall du giva namnet Ismael,
+d�rf�r att HERREN har h�rt ditt lidande.
+Och han skall bliva lik en vild�sna; hans hand skall vara emot
+var man, och var mans hand emot honom; och han skall ligga i
+strid med alla sina br�der.�
+Och hon gav HERREN, som hade talat med henne, ett namn, i det
+hon sade: �Du �r Seendets Gud.� Hon t�nkte n�mligen: �Har jag
+d� verkligen h�r f�tt se en skymt av honom som ser
+mig?�
+D�rav kallades brunnen Beer-Lahai-Roi; den ligger mellan Kades
+och Bered.
+
+Och Hagar f�dde �t Abram en son; och Abram gav den son som Hagar
+hade f�tt �t honom namnet Ismael.
+Och Abram var �ttiosex �r gammal, n�r Hagar f�dde Ismael �t
+Abram.
+
+N�r Abram var nittionio �r gammal, uppenbarade sig HERREN f�r
+honom och sade till honom: �Jag �r Gud den Allsm�ktige. Vandra
+inf�r mig och var ostrafflig.
+Jag vill g�ra ett f�rbund mellan mig och dig, och jag skall
+f�r�ka dig �verm�ttan.�
+D� f�ll Abram ned p� sitt ansikte, och Gud talade s� med honom:
+�Se, det f�rbund som jag � min sida g�r med dig �r detta, att du
+skall bliva en fader till m�nga folk.
+D�rf�r skall du icke mer heta Abram, utan
+Abraham skall vara ditt namn, ty jag skall
+l�ta dig bliva en fader till m�nga folk.
+Och jag skall g�ra dig �verm�ttan fruktsam och l�ta folkslag
+komma av dig, och konungar skola utg� fr�n dig.
+Och jag skall uppr�tta ett f�rbund mellan mig och dig och din
+s�d efter dig, fr�n sl�kte till sl�kte, ett evigt f�rbund, s�
+att jag skall vara din Gud och din s�ds efter dig;
+och jag skall giva dig och din s�d efter dig det land d�r du nu
+bor s�som fr�mling, hela Kanaans land, till ev�rdlig besittning,
+och jag skall vara deras Gud.
+Och Gud sade ytterligare till Abraham: �Du �ter skall h�lla mitt
+f�rbund, du och din s�d efter dig, fr�n sl�kte till sl�kte.�
+Och detta �r det f�rbund mellan mig och eder och din s�d efter
+dig, som I skolen h�lla: allt mank�n bland eder skall omsk�ras;
+p� eder f�rhud skolen I omsk�ras, och detta skall vara tecknet
+till f�rbundet mellan mig och eder.
+Sl�kte efter sl�kte skall vart gossebarn bland eder omsk�ras,
+n�r det �r �tta dagar gammalt, j�mv�l den hemf�dde tj�naren och
+den som �r k�pt f�r penningar fr�n n�got fr�mmande folk, och som
+icke �r av din s�d.
+Omsk�ras skall b�de din hemf�dde tj�nare och den som du har k�pt
+f�r penningar; och s� skall mitt f�rbund vara p� edert k�tt
+betygat s�som ett evigt f�rbund.
+Men en oomskuren av mank�n, en vilkens f�rhud icke har blivit
+omskuren, han skall utrotas ur sin sl�kt; han har brutit mitt
+f�rbund.�
+
+Och Gud sade �ter till Abraham: �Din hustru Sarai skall du icke
+mer kalla Sarai, utan Sara skall vara hennes
+namn.
+Och jag skall v�lsigna henne och skall ocks� med henne giva dig
+en son; ja, jag skall v�lsigna henne, och folkslag skola komma
+av henne, konungar �ver folk skola h�rstamma fr�n henne.�
+D� f�ll Abraham ned p� sitt ansikte och log, ty han sade vid sig
+sj�lv: �Skulle barn f�das �t en man som �r hundra �r gammal?
+Och skulle Sara f�da barn, hon som �r nittio �r gammal?�
+Och Abraham sade till Gud: �M�tte allenast Ismael f� leva inf�r
+dig!�
+D� sade Gud: �Nej, din hustru Sara skall f�da dig en son, och du
+skall giva honom namnet Isak; och med honom skall jag uppr�tta
+mitt f�rbund, ett evigt f�rbund, som skall g�lla hans s�d efter
+honom.
+Men ang�ende Ismael har jag ock h�rt din b�n; se, jag skall
+v�lsigna honom och g�ra honom fruktsam och f�r�ka honom
+�verm�ttan. Tolv h�vdingar skall han f� till s�ner, och jag
+skall g�ra honom till ett stort folk.
+Men mitt f�rbund skall jag uppr�tta med Isak, honom som Sara
+skall f�da �t dig vid denna tid n�sta �r.�
+D� Gud nu hade talat ut med Abraham, for han upp fr�n honom.
+
+Och Abraham tog sin son Ismael och alla sina tj�nare, de
+hemf�dda och de som voro k�pta f�r penningar, allt mank�n bland
+Abrahams husfolk, och omskar p� denna samma dag deras f�rhud,
+s�som Gud hade tillsagt honom.
+Och Abraham var nittionio �r gammal, n�r hans f�rhud blev
+omskuren.
+Och hans son Ismael var tretton �r gammal, n�r hans f�rhud blev
+omskuren.
+P� denna samma dag omskuros Abraham och hans son Ismael;
+och alla m�n i hans hus, de hemf�dda tj�narna och de som voro
+k�pta f�r penningar ifr�n fr�mmande folk, blevo omskurna tillika
+med honom.
+
+Och HERREN uppenbarade sig f�r honom vid Mamres terebintlund, d�r
+han satt vid ing�ngen till sitt t�lt, d� det var som hetast p�
+dagen.
+N�r han lyfte upp sina �gon, fick han se tre m�n st� framf�r sig.
+Och d� han s�g dem, skyndade han emot dem fr�n t�ltets ing�ng och
+bugade sig ned till jorden
+och sade: �Herre, har jag funnit n�d f�r dina �gon, s� g� icke
+f�rbi din tj�nare.
+L�t mig h�mta litet vatten, s� att I kunnen tv� edra f�tter; och
+vilen eder under tr�det.
+Jag vill ock h�mta ett stycke br�d, s� att I kunnen vederkvicka
+eder, innan I g�n vidare, eftersom I nu haven tagit v�gen f�rbi
+eder tj�nare.� De sade: �G�r s�som du har sagt.�
+Och Abraham skyndade in i t�ltet till Sara och sade: �Skynda dig
+och tag tre sea-m�tt fint mj�l, kn�da det och baka kakor.�
+Men sj�lv hastade Abraham bort till boskapen och tog en god
+ungkalv och gav den �t sin tj�nare, och denne skyndade sig att
+tillreda den.
+Och han tog gr�ddmj�lk och s�t mj�lk och kalven, som han hade
+l�tit tillreda, och satte fram f�r dem; och han stod sj�lv hos
+dem under tr�det, medan de �to.
+
+Och de sade till honom: �Var �r din hustru Sara?� Han svarade:
+�D�rinne i t�ltet.�
+D� sade han: �Jag skall komma tillbaka till dig n�sta �r vid
+denna tid, och se, d� skall din hustru Sara hava en son.� Detta
+h�rde Sara, d�r hon stod i ing�ngen till t�ltet, som var bakom
+honom.
+Men Abraham och Sara voro gamla och komna till h�g �lder, och
+Sara hade icke mer, s�som kvinnor pl�ga hava.
+D�rf�r log Sara vid sig sj�lv och t�nkte: �Skulle jag v�l nu p�
+min �lderdom giva mig till lusta, nu d� ocks� min herre �r
+gammal?�
+Men HERREN sade till Abraham: �Varf�r log Sara och t�nkte:
+'Skulle jag verkligen f�da barn, s� gammal som jag �r?'
+�r d� n�got s� underbart, att HERREN icke skulle f�rm� det? P�
+den best�mda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna
+tid n�sta �r, och d� skall Sara hava en son.�
+D� nekade Sara och sade: �Jag log icke�; ty hon blev f�rskr�ckt.
+Men han sade: �Jo, du log.�
+
+Och m�nnen stodo upp f�r att g� d�rifr�n och v�nde sina blickar
+ned mot Sodom, och Abraham gick med f�r att ledsaga dem.
+Och HERREN sade: �Kan jag v�l d�lja f�r Abraham vad jag t�nker
+g�ra?
+Av Abraham skall ju bliva ett stort och m�ktigt folk, och i
+honom skola alla folk p� jorden varda v�lsignade.
+Ty d�rtill har jag utvalt honom, f�r att han skall bjuda sina
+barn och sitt hus efter sig att h�lla HERRENS v�g och �va
+r�ttf�rdighet och r�tt, p� det att HERREN m� l�ta det komma �ver
+Abraham, som han har lovat honom.�
+
+Och HERREN sade: �Ropet fr�n Sodom och Gomorra �r stort, och
+deras synd �r mycket sv�r;
+d�rf�r vill jag g� ditned och se om de verkligen i allt hava
+gjort efter det rop som har kommit till mig; om s� icke �r, vill
+jag veta det.�
+Och m�nnen beg�vo sig d�rifr�n och gingo mot Sodom; men Abraham
+stod �nnu kvar inf�r HERREN.
+Och Abraham tr�dde n�rmare och sade: �Vill du d� f�rg�ra den
+r�ttf�rdige tillika med den ogudaktige?
+Kanh�nda finnas femtio r�ttf�rdiga i staden; vill du d� f�rg�ra
+den och icke skona orten f�r de femtio r�ttf�rdigas skull som
+finnas d�r?
+Bort det, att du skulle s� g�ra och d�da den r�ttf�rdige tillika
+med den ogudaktige, s� att det skulle g� den r�ttf�rdige likasom
+den ogudaktige; bort det ifr�n dig! Skulle han som �r hela
+jordens domare icke g�ra vad r�tt �r?�
+HERREN sade: �Om jag i Sodom finner femtio r�ttf�rdiga inom
+staden, s� vill jag skona orten f�r deras skull.�
+Men Abraham svarade och sade: �Se, jag har dristat mig att tala
+till Herren, fast�n jag �r stoft och aska.�
+Kanh�nda skall det fattas fem i de femtio r�ttf�rdiga; vill du
+d� f�r de fems skull f�rd�rva hela staden?� Han sade: �Om jag
+d�r finner fyrtiofem; s� skall jag icke f�rd�rva den.�
+Men han fortfor att tala till honom och sade: �Kanh�nda skola
+fyrtio finnas d�r.� Han svarade: �Jag skall d� icke g�ra det,
+f�r de fyrtios skull.�
+D� sade han: �Herre, vredgas icke �ver att jag �nnu talar n�got.
+Kanh�nda skola trettio finnas d�r.� Han svarade: �Om jag d�r
+finner trettio, s� skall jag icke g�ra det.�
+Men han sade: �Se, jag har dristat mig att tala till Herren.
+Kanh�nda skola tjugu finnas d�r.� Han svarade: �Jag skall d�
+icke f�rd�rva den, f�r de tjugus skull.�
+D� sade han: �Herre, vredgas icke �ver att jag talar allenast
+�nnu en g�ng. Kanh�nda skola tio finnas d�r.� Han svarade: �Jag
+skall d� icke f�rd�rva den, f�r de tios skull.�
+Och HERREN gick bort, sedan han hade talat ut med Abraham; och
+Abraham v�nde tillbaka hem.
+Och de tv� �nglarna kommo om aftonen till Sodom, och Lot satt d�
+i Sodoms port. N�r Lot fick se dem, stod han upp och gick emot
+dem och f�ll ned till jorden p� sitt ansikte
+och sade: �I herrar, tagen h�rb�rge i eder tj�nares hus och
+stannen d�r �ver natten, och tv�n edra f�tter; sedan kunnen I i
+morgon bittida forts�tta eder f�rd.� De svarade: �Nej, vi vilja
+stanna p� gatan �ver natten.�
+Men han bad dem s� entr�get, att de togo h�rb�rge hos honom och
+kommo in i hans hus. Och han tillredde en m�ltid �t dem och
+bakade osyrat br�d, och de �to.
+
+Men innan de hade lagt sig, omringades huset av m�nnen i staden,
+Sodoms m�n, b�de unga och gamla, allt folket, s� m�nga de voro.
+Dessa kallade p� Lot och sade till honom: �Var �ro de m�n som
+hava kommit till dig i natt? F�r dem ut till oss, s� att vi f�
+k�nna dem.�
+D� gick Lot ut till dem i porten och st�ngde d�rren efter sig
+och sade: �Mina br�der, g�ren icke s� illa.
+Se, jag har tv� d�ttrar, som �nnu icke veta av n�gon man. Dem
+vill jag f�ra ut till eder, s� kunnen I g�ra med dem vad I
+finnen f�r gott. G�ren allenast icke n�got mot dessa m�n,
+eftersom de nu hava g�tt in under skuggan av mitt tak.�
+Men de svarade: �Bort med dig!� Och de sade ytterligare: �Denne,
+en ensam man, har kommit hit och bor h�r s�som fr�mling, och han
+vill dock st�ndigt upph�va sig som domare. Men nu skola vi g�ra
+dig mer ont �n dem.� Och de tr�ngde med v�ld in p� mannen Lot
+och stormade fram f�r att spr�nga d�rren.
+D� r�ckte m�nnen ut sina h�nder och togo Lot in till sig i huset
+och st�ngde d�rren.
+Och de m�n som stodo utanf�r husets port slogo de med blindhet,
+b�de sm� och stora, s� att de f�rg�ves s�kte finna porten.
+Och m�nnen sade till Lot: �Har du n�gon mer h�r, n�gon m�g,
+eller n�gra s�ner eller d�ttrar, eller n�gon annan som tillh�r
+dig i staden, s� f�r dem bort ifr�n detta st�lle.
+Ty vi skola f�rd�rva detta st�lle; ropet fr�n dem har blivit s�
+stort inf�r HERREN, att HERREN har uts�nt oss till att f�rd�rva
+dem.�
+D� gick Lot ut och talade till sina m�gar, som skulle f� hans
+d�ttrar, och sade: �St�n upp och g�n bort ifr�n detta st�lle; ty
+HERREN skall f�rd�rva staden.� Men hans m�gar menade att han
+sk�mtade.
+
+N�r nu morgonrodnaden gick upp, manade �nglarna p� Lot och sade:
+�St� upp och tag med dig din hustru och dina b�da d�ttrar, som
+du har hos dig, p� det att du icke m� f�rg�s genom stadens
+missg�rning.�
+Och d� han �nnu dr�jde, togo m�nnen honom vid handen j�mte hans
+hustru och hans b�da d�ttrar, ty HERREN ville skona honom; och
+de f�rde honom ut, och n�r de voro utanf�r staden, sl�ppte de
+honom.
+Och medan de f�rde dem ut, sade den ene: �Fly f�r ditt livs
+skull; se dig icke tillbaka, och dr�j ingenst�des p� Sl�tten.
+Fly undan till bergen, s� att du icke f�rg�s.�
+Men Lot sade till dem: �Ack nej, Herre.
+Se, din tj�nare har ju funnit n�d f�r dina �gon, och stor �r den
+barmh�rtighet som du g�r med mig, d� du vill r�dda mitt liv; men
+jag f�rm�r icke fly undan till bergen; jag r�des att olyckan
+hinner mig, s� att jag omkommer.
+Se, staden d�rborta ligger helt n�ra, och det �r l�tt att fly
+dit, och den �r liten; l�t mig fly undan dit -- den �r ju s�
+liten -- p� det att jag m� bliva vid liv.�
+D� svarade han honom: �V�lan, jag skall ock h�ri g�ra dig till
+viljes; jag skall icke omst�rta den stad som du talar om.
+Men skynda att fly undan dit; ty jag kan intet g�ra, f�rr�n du
+har kommit dit.� D�rav fick staden namnet
+Soar.
+
+D� nu solen hade g�tt upp �ver jorden och Lot hade kommit till
+Soar,
+l�t HERREN svavel och eld regna fr�n himmelen, fr�n HERREN, �ver
+Sodom och Gomorra;
+och han omst�rtade dessa st�der med hela Sl�tten och alla dem
+som bodde i st�derna och det som v�xte p� marken.
+Och Lots hustru, som f�ljde efter honom, s�g sig tillbaka; d�
+blev hon en saltstod.
+Och n�r Abraham bittida f�ljande morgon gick till den plats d�r
+han hade st�tt inf�r HERREN,
+och blickade ned �ver Sodom och Gomorra och �ver hela
+Sl�ttlandet, d� fick han se en r�k stiga upp fr�n landet, lik
+r�ken fr�n en sm�ltugn.
+
+S� skedde d�, att n�r Gud f�rd�rvade st�derna p� Sl�tten, t�nkte
+han p� Abraham och l�t Lot komma undan omst�rtningen, d� han
+omst�rtade st�derna d�r Lot hade bott.
+
+Och Lot drog upp fr�n Soar till bergsbygden och bodde d�r med
+sina b�da d�ttrar, ty han fruktade f�r att bo kvar i Soar; och
+han bodde med sina b�da d�ttrar i en grotta.
+D� sade den �ldre till den yngre: �V�r fader �r gammal, och
+ingen man finnes i landet, som kan g� in till oss efter all
+v�rldens sedv�nja.
+Kom, l�t oss giva v�r fader vin att dricka och l�gga oss hos
+honom, f�r att vi m� skaffa oss livsfrukt genom v�r fader.�
+S� g�vo de sin fader vin att dricka den natten, och den �ldre
+gick in och lade sig hos sin fader, och han m�rkte icke n�r hon
+lade sig, ej heller n�r hon stod upp.
+Dagen d�refter sade den �ldre till den yngre: �Se, jag l�g i
+natt hos min fader; l�t oss ocks� denna natt giva honom vin att
+dricka, och g� du in och l�gg dig hos honom, f�r att vi m� skaffa
+oss livsfrukt genom v�r fader.�
+S� g�vo de ocks� den natten sin fader vin att dricka; och den
+yngre gick och lade sig hos honom, och han m�rkte icke n�r hon
+lade sig, ej heller n�r hon stod upp.
+S� blevo Lots b�da d�ttrar havande genom sin fader.
+Och den �ldre f�dde en son, och hon gav honom namnet Moab; fr�n
+honom h�rstamma moabiterna �nda till denna dag.
+Den yngre f�dde ock en son, och hon gav honom namnet Ben-Ammi;
+fr�n honom h�rstamma Ammons barn �nda till denna dag.
+
+Och Abraham br�t upp d�rifr�n och drog till Sydlandet; d�r
+uppeh�ll han sig mellan Kades och Sur, och n�gon tid bodde han i
+Gerar.
+Och Abraham sade om sin hustru Sara att hon var hans syster. D�
+s�nde Abimelek, konungen i Gerar, och l�t h�mta Sara till sig.
+Men Gud kom till Abimelek i en dr�m om natten och sade till
+honom: �Se, du m�ste d� f�r den kvinnas skull som du har tagit
+till dig, fast hon �r en annan mans �kta hustru.�
+Men Abimelek hade icke kommit vid henne. Och han svarade:
+�Herre, vill du d� dr�pa ocks� r�ttf�rdiga m�nniskor?
+Sade han icke sj�lv till mig: 'Hon �r min syster'? Och likas�
+sade hon: 'Han �r min broder.' I mitt hj�rtas oskuld och med
+rena h�nder har jag gjort detta.�
+D� sade Gud till honom i dr�mmen: �Ja, jag vet att du har gjort
+detta i ditt hj�rtas oskuld, och jag har sj�lv hindrat dig fr�n
+att synda mot mig; d�rf�r har jag icke tillstatt dig att komma
+vid henne.
+Men giv nu mannen hans hustru tillbaka; ty han �r en profet.
+Och han m� bedja f�r dig, s� att du f�r leva. Men om du icke
+giver henne tillbaka, s� vet att du skall d�den d�, du sj�lv och
+alla som tillh�ra dig.
+
+D� stod Abimelek upp bittida om morgonen och kallade till sig
+alla sina tj�nare och ber�ttade allt detta f�r dem; och m�nnen
+blevo mycket f�rskr�ckta.
+Sedan kallade Abimelek Abraham till sig och sade till honom:
+�Vad har du gjort mot oss! Vari har jag f�rsyndat mig mot dig,
+eftersom du har velat komma mig och mitt rike att beg� en s�
+stor synd? P� otillb�rligt s�tt har du handlat mot mig.�
+Och Abimelek sade ytterligare till Abraham: �Vad var din mening,
+n�r du gjorde detta?�
+Abraham svarade: �Jag t�nkte: 'P� denna ort fruktar man nog icke
+Gud; de skola dr�pa mig f�r min hustrus skull.'
+Hon �r ocks� verkligen min syster, min faders dotter, fast�n
+icke min moders dotter; och s� blev hon min hustru.
+Men n�r Gud s�nde mig ut p� vandring bort ifr�n min faders hus,
+sade jag till henne: 'Bevisa mig din k�rlek d�rmed att du s�ger
+om mig, varthelst vi komma, att jag �r din broder.'�
+D� tog Abimelek f�r och f�kreatur, tj�nare och tj�narinnor och
+gav dem �t Abraham. Han gav honom ock hans hustru Sara
+tillbaka.
+Och Abimelek sade: �Se, mitt land ligger �ppet f�r dig; du m� bo
+var du finner f�r gott.�
+Och till Sara sade han: �Se, jag giver �t din broder tusen
+siklar silver; det skall f�r dig vara en f�rsoningsg�va inf�r
+allt ditt folk. S� har du inf�r alla f�tt uppr�ttelse.�
+Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelek och hans hustru
+och hans tj�nstekvinnor, s� att de �ter kunde f�da barn.
+HERREN hade n�mligen gjort alla kvinnor i Abimeleks hus
+ofruktsamma, f�r Saras, Abrahams hustrus, skull.
+Och HERREN s�g till Sara, s�som han hade lovat, och HERREN
+gjorde med Sara s�som han hade sagt.
+Sara blev havande och f�dde �t Abraham en son p� hans �lderdom,
+vid den best�mda tid som Gud hade sagt honom.
+Och Abraham gav den son som var f�dd �t honom, den som Sara hade
+f�tt �t honom, namnet Isak.
+Och Abraham omskar sin son Isak, n�r denne var �tta dagar
+gammal, s�som Gud hade bjudit honom.
+Och Abraham var hundra �r gammal, n�r hans son Isak f�ddes �t
+honom.
+Och Sara sade: �Gud har berett mig ett l�je; var och en som f�r
+h�ra detta skall le mot mig.�
+Och hon sade: �Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva
+barn di? Och nu har jag f�tt honom en son p� hans �lderdom!�
+
+Och barnet v�xte upp och blev avvant; och den dag d� Isak
+avvandes gjorde Abraham ett stort g�stabud.
+D� fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna
+hade f�tt �t Abraham, leka och sk�mta;
+och hon sade till Abraham: �Driv ut denna tj�nstekvinna och
+hennes son, ty denna tj�nstekvinnas son skall icke �rva med min
+son Isak.�
+Det talet misshagade Abraham mycket f�r hans sons skull.
+Men Gud sade till Abraham: �Du m� icke f�r gossens och f�r din
+tj�nstekvinnas skull l�ta detta misshaga dig. Lyssna till Sara
+i allt vad hon s�ger dig; ty genom Isak �r det som s�d skall
+uppkallas efter dig.
+Men ocks� tj�nstekvinnans son skall jag g�ra till ett folk,
+d�rf�r att han �r din s�d.�
+
+Bittida f�ljande morgon tog Abraham br�d och en l�gel med vatten
+och gav det �t Hagar; han lade det p� hennes rygg och gav henne
+barnet med och l�t henne g�. Och hon begav sig �stad och irrade
+omkring i Beer-Sebas �ken.
+Men n�r vattnet i l�geln hade tagit slut, kastade hon barnet
+ifr�n sig under en buske
+och gick bort och satte sig ett stycke d�rifr�n, p� ett
+b�gskotts avst�nd, ty hon t�nkte: �Jag f�rm�r icke se p�, huru
+barnet d�r.� Och d�r hon nu satt, p� n�got avst�nd, brast hon ut
+i gr�t.
+D� h�rde Gud gossens r�st, och Guds �ngel ropade till Hagar fr�n
+himmelen och sade till henne: �Vad fattas dig, Hagar? Frukta
+icke; ty Gud har h�rt gossens r�st, d�r han ligger.
+G� och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall g�ra
+honom till ett stort folk.�
+Och Gud �ppnade hennes �gon, s� att hon blev varse en
+vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin l�gel med vatten
+och gav gossen att dricka.
+Och Gud var med gossen, och han v�xte upp och bodde i �knen och
+blev med tiden en b�gskytt.
+Han bodde i �knen Paran; och hans moder tog en hustru �t honom
+fr�n Egyptens land.
+
+Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin h�rh�vitsman, och
+talade med Abraham och sade: �Gud �r med dig i allt vad du g�r.
+S� lova mig nu h�r med ed vid Gud att du icke skall g�ra dig
+skyldig till n�got svek mot mig eller mina barn och
+efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land d�r du
+nu bor s�som fr�mling samma godhet som jag har bevisat dig.�
+Abraham sade: �Det vill jag lova dig.�
+Dock gjorde Abraham Abimelek f�rebr�elser ang�ende en
+vattenbrunn som Abimeleks tj�nare hade tagit ifr�n honom.
+Men Abimelek svarade: �Jag vet icke vem som har gjort detta;
+sj�lv har du ingenting sagt mig, och jag har icke h�rt n�got
+d�rom f�rr�n i dag.�
+D� tog Abraham f�r och f�kreatur och gav �t Abimelek; och de
+sl�to f�rbund med varandra.
+Men Abraham st�llde sju lamm av hjorden avsides.
+D� sade Abimelek till Abraham: �Vad betyda de sju lammen som du
+har st�llt d�r avsides?�
+Han svarade: �Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, f�r att
+detta m� vara mig till ett vittnesb�rd d�rom att det �r jag som
+har gr�vt denna brunn.�
+D�rav kallades det st�llet Beer-Seba, eftersom
+de b�da d�r gingo eden.
+N�r de s� hade slutit f�rbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och
+hans h�rh�vitsman Pikol upp och v�nde tillbaka till filist�ernas
+land.
+
+Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och �kallade
+d�r HERRENS, den evige Gudens, namn.
+Och Abraham bodde i filist�ernas land en l�ng tid.
+
+En tid h�refter h�nde sig att Gud satte Abraham p� prov. Han
+sade till honom: �Abraham!� Han svarade: �H�r �r jag.�
+D� sade han: �Tag din son Isak, din ende son, som du har k�r,
+och g� bort till Moria land, och offra honom d�r s�som
+br�nnoffer, p� ett berg som jag skall s�ga dig.�
+
+Bittida f�ljande morgon lastade Abraham sin �sna och tog med sig
+tv� sina tj�nare och sin son Isak; och sedan han hade huggit
+s�nder ved till br�nnoffer, br�t han upp och begav sig p� v�g
+till den plats som Gud hade sagt honom.
+N�r nu Abraham p� tredje dagen lyfte upp sina �gon och fick se
+platsen p� avst�nd,
+sade han till sina tj�nare: �Stannen I h�r med �snan; jag och
+gossen vilja g� ditbort. N�r vi hava tillbett, skola vi komma
+tillbaka till eder.�
+Och Abraham tog veden till br�nnoffret och lade den p� sin son
+Isak, men sj�lv tog han elden och kniven, och de gingo s� b�da
+tillsammans.
+D� talade Isak till sin fader Abraham och sade: �Min fader!�
+Han svarade: �Vad vill du, min son?� Han sade: �Se, h�r �r
+elden och veden, men var �r f�ret till br�nnoffret?�
+Abraham svarade: �Gud utser nog �t sig f�ret till br�nnoffret,
+min son.� S� gingo de b�da tillsammans.
+
+N�r de nu hade kommit till den plats som Gud hade sagt Abraham,
+byggde han d�r ett altare och lade veden d�rp�, sedan band han
+sin son Isak och lade honom p� altaret ovanp� veden.
+Och Abraham r�ckte ut sin hand och tog kniven f�r att slakta sin
+son.
+D� ropade HERRENS �ngel till honom fr�n himmelen och sade:
+�Abraham! Abraham!� Han svarade: �H�r �r jag.�
+D� sade han: �L�t icke din hand komma vid gossen, och g�r honom
+intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu d� du icke har
+undanh�llit mig din ende son.�
+N�r d� Abraham lyfte upp sina �gon, fick han bakom sig se en
+v�dur, som hade fastnat med sina horn i ett sn�r; och Abraham
+gick dit och tog v�duren och offrade den till br�nnoffer i sin
+sons st�lle.
+Och Abraham gav den platsen namnet HERREN utser;
+nu f�r tiden heter den Berget d�r HERREN l�ter se
+sig.
+
+Och HERRENS �ngel ropade f�r andra g�ngen till Abraham fr�n
+himmelen
+och sade: �Jag sv�r vid mig sj�lv, s�ger HERREN: Eftersom du
+har gjort detta och icke undanh�llit mig din ende son
+d�rf�r skall jag rikligen v�lsigna dig och g�ra din s�d talrik
+s�som stj�rnorna p� himmelen och s�som sanden p� havets strand;
+och din s�d skall intaga sina fienders portar.
+Och i din s�d skola alla folk p� jorden v�lsigna sig, d�rf�r
+att du lyssnade till mina ord.�
+Sedan v�nde Abraham tillbaka till sina tj�nare; och de stodo upp
+och gingo tillsammans till Beer-Seba. Och Abraham bodde i
+Beer-Seba.
+
+En tid h�refter blev s� ber�ttat f�r Abraham: �Se, Milka har ock
+f�tt barn �t din broder Nahor.�
+Barnen voro Us, hans f�rstf�dde, och Bus, dennes broder, och
+Kemuel, Arams fader,
+vidare Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel.
+Men Betuel f�dde Rebecka. Dessa �tta f�ddes av Milka �t Nahor,
+Abrahams broder.
+Och hans bihustru, som hette Reuma, f�dde ock barn, n�mligen
+Teba, Gaham, Tahas och Maaka.
+
+Och Sara blev ett hundra tjugusju �r gammal; s� gammal blev
+Sara.
+Och Sara dog i Kirjat-Arba, det �r Hebron, i Kanaans land. Och
+Abraham kom och h�ll d�dsklagan efter Sara och begr�t henne.
+
+D�refter stod Abraham upp och gick bort ifr�n den d�da och
+talade s� till Hets barn:
+�Jag �r en fr�mling och g�st hos eder. L�ten mig nu f� en egen
+grav hos eder, s� att jag kan f�ra min d�da dit och begrava
+henne.�
+D� svarade Hets barn Abraham och sade till honom:
+�H�r oss, herre. Du �r en Guds h�vding bland oss; begrav din
+d�da i den f�rn�mligaste av v�ra gravar. Ingen av oss skall
+v�gra att giva dig sin grav till att d�r begrava din d�da.�
+Men Abraham stod upp och bugade sig f�r landets folk, Hets barn;
+och han talade med dem och sade: �Om I tillst�djen att jag f�r
+ut min d�da och begraver henne, s� h�ren mig och l�ggen eder ut
+f�r mig hos Efron, Sohars son,
+s� att han giver mig den grotta i Makpela, som tillh�r honom,
+och som ligger vid �ndan av hans �ker. Mot full betalning i
+eder krets m� han giva mig den till egen grav.�
+Men Efron satt d�r bland Hets barn. Och Efron, hetiten, svarade
+Abraham i n�rvaro av Hets barn, alla som bodde inom hans
+stadsport; han sade:
+�Icke s�, min herre. H�r mig: Jag sk�nker dig �kern; grottan
+som finnes d�r sk�nker jag dig ock; jag sk�nker dig den inf�r
+mina landsm�ns �gon; begrav d�r din d�da.�
+Men Abraham bugade sig f�r landets folk;
+och han talade till Efron i n�rvaro av landets folk och sade:
+�V�rdes dock h�ra mig. Jag vill betala �kerns v�rde; tag emot
+det av mig, och l�t mig d�r begrava min d�da.�
+D� svarade Efron Abraham och sade till honom:
+�Min herre, h�r mig. Ett jordstycke till ett v�rde av fyra
+hundra siklar silver, vad betyder det mellan mig och dig?
+Begrav du din d�da.�
+
+Och Abraham f�rstod Efron och v�gde upp �t honom den summa som
+Efron hade uppgivit i n�rvaro av Hets barn, fyra hundra siklar
+silver, s�dant silver som var g�ngbart i handel.
+S� skedde det att Efrons �ker i Makpela, gent emot Mamre, sj�lva
+�kern med grottan som fanns d�r och alla tr�d p� �kern, s�
+l�ngt dess omr�de str�ckte sig runt omkring, blev �verl�ten �t
+Abraham till egendom
+inf�r Hets barns �gon, inf�r alla som bodde inom hans stadsport.
+
+D�refter begrov Abraham sin hustru Sara i grottan p� �kern i
+Makpela, gent emot Mamre, det �r Hebron, i Kanaans land.
+�kern med grottan som fanns d�r blev s� av Hets barn �verl�ten
+�t Abraham till egen grav.
+Abraham var nu gammal och kommen till h�g �lder, och HERREN hade
+v�lsignat Abraham i alla stycken.
+D� sade han till sin �ldste hustj�nare, den som f�restod all
+hans egendom: �L�gg din hand under min l�nd;
+jag vill av dig taga en ed vid HERREN, himmelens Gud och jordens
+Gud, att du icke till hustru �t min son skall taga en dotter
+till n�gon av kanan�erna bland vilka jag bor,
+utan att du skall g� till mitt eget land och till min sl�kt och
+d�r taga hustru �t min son Isak.�
+Tj�naren sade till honom: �Men om s� h�nder, att kvinnan icke
+vill f�lja mig hit till landet, m�ste jag d� f�ra din son
+tillbaka till det land som du har kommit ifr�n?�
+Abraham svarade honom: �Tag dig till vara f�r att f�ra min son
+dit tillbaka.
+HERREN, himmelens Gud, som har f�rt mig bort ifr�n min faders
+hus och ifr�n mitt f�dernesland, han som har talat till mig och
+svurit och sagt: '�t din s�d skall jag giva detta land', han
+skall s�nda sin �ngel framf�r dig, s� att du d�rifr�n skall
+kunna f� en hustru �t min son.
+Men om kvinnan icke vill f�lja dig, s� �r du fri ifr�n denna din
+ed till mig. Allenast m� du icke f�ra min son dit tillbaka.�
+D� lade tj�naren sin hand under sin herre Abrahams l�nd och
+lovade honom detta med ed.
+
+Och tj�naren tog tio av sin herres kameler och drog �stad med
+allahanda dyrbara g�vor fr�n sin herre; han stod upp och drog
+�stad till Nahors stad i Aram-Naharaim.
+D�r l�t han kamelerna l�gra sig utanf�r staden, vid en
+vattenbrunn; och det led mot aftonen, den tid d� kvinnorna
+pl�gade komma ut f�r att h�mta vatten.
+Och han sade: �HERRE, min herre Abrahams Gud, l�t mig i dag f�
+ett lyckosamt m�te, och g�r n�d med min herre Abraham.
+Se, jag st�r h�r vid vattenk�llan, och stadsbornas d�ttrar komma
+hitut f�r att h�mta vatten.
+Om jag nu s�ger till en flicka: 'H�ll hit din kruka, och l�t mig
+f� dricka' och hon d� svarar: 'Drick; dina kameler vill jag ock
+vattna', m� hon d� vara den som du har utsett �t din tj�nare
+Isak, s� skall jag d�rav veta att du har gjort n�d med min
+herre.�
+
+Och se, innan han hade slutat att tala, kom Rebecka ditut, en
+dotter till Betuel, som var son till Milka, Abrahams broder
+Nahors hustru; och hon bar sin kruka p� axeln.
+Och flickan var mycket fager att sk�da, en jungfru som ingen man
+hade k�nt. Hon gick nu ned till k�llan och fyllde sin kruka och
+steg s� upp igen.
+D� skyndade tj�naren emot henne och sade: �L�t mig f� dricka
+litet vatten ur din kruka.�
+Hon svarade: �Drick, min herre� och lyfte strax ned krukan p�
+sin hand och gav honom att dricka.
+Och sedan hon hade givit honom att dricka, sade hon: �Jag vill
+ock �sa upp vatten �t dina kameler, till dess att de alla hava
+f�tt dricka.�
+Och hon t�mde strax sin kruka i vattenhon och skyndade �ter till
+brunnen f�r att h�mta vatten och �ste s� upp �t alla hans
+kameler.
+Men mannen s�g p� henne under tystnad och undrade om HERREN hade
+gjort hans resa lyckosam eller icke.
+Och n�r alla kamelerna hade druckit, tog mannen fram en n�sring
+av guld, en halv sikel i vikt, och tv� armband av guld, tio
+siklar i vikt,
+och fr�gade: �Vems dotter �r du? S�g mig det. Och s�g mig om
+vi kunna f� natth�rb�rge i din faders hus?�
+Hon svarade honom: �Jag �r dotter till Betuel, Milkas son, som
+av henne f�ddes �t Nahor.�
+Och hon sade ytterligare till honom: �Vi hava rikligt med b�de
+halm och foder; natth�rb�rge kan du ock f�.�
+D� b�jde mannen sig ned och tillbad HERREN
+och sade: �Lovad vare HERREN, min herre Abrahams Gud, som icke
+har tagit sin n�d och trofasthet ifr�n min herre! Mig har
+HERREN ledsagat p� v�gen, hem till min herres fr�nder.�
+Och flickan skyndade �stad och ber�ttade allt detta i sin moders
+hus.
+
+Men Rebecka hade en broder som hette Laban. Och Laban skyndade
+�stad till mannen d�rute vid k�llan.
+N�r han n�mligen s�g n�sringen och armbanden som hans syster
+bar, och n�r han h�rde huru hans syster Rebecka ber�ttade: 'S�
+och s� talade mannen till mig', d� begav han sig ut till mannen,
+d�r denne stod hos kamelerna vid k�llan.
+Och han sade: �Kom in, du HERRENS v�lsignade; varf�r st�r du
+h�rute? Jag har berett plats i huset, och rum finnes f�r
+kamelerna.�
+S� kom d� mannen in i huset; och man lastade av kamelerna, och
+tog fram halm och foder �t kamelerna, och vatten till att tv�
+hans och hans f�ljeslagares f�tter.
+Och man satte fram mat f�r honom; men han sade: �Jag vill icke
+�ta, f�rr�n jag har framf�rt mitt �rende.� Laban svarade: �S�
+tala d�.�
+
+D� sade han: �Jag �r Abrahams tj�nare.
+Och HERREN har rikligen v�lsignat min herre, s� att han har
+blivit en m�ktig man; han har givit honom f�r och f�kreatur,
+silver och guld, tj�nare och tj�narinnor, kameler och �snor.
+Och Sara, min herres hustru, har f�tt �t min herre en son p� sin
+�lderdom, och �t denne har han givit allt vad han �ger.
+Och min herre har tagit en ed av mig och sagt: 'Till hustru �t
+min son skall du icke taga en dotter till n�gon av kanan�erna i
+vilkas land jag bor,
+utan du skall g� till min faders hus och till min sl�kt och d�r
+taga hustru �t min son.'
+D� sade jag till min herre: 'Men om nu kvinnan icke vill f�lja
+med mig?'
+Han svarade mig: 'HERREN, inf�r vilken jag har vandrat, skall
+s�nda sin �ngel med dig och g�ra din resa lyckosam, s� att du �t
+min son f�r en hustru av min sl�kt och av min faders hus;
+i s�dant fall skall du vara l�st fr�n din ed till mig, n�r du
+har kommit till min sl�kt. Ocks� om de icke giva henne �t dig,
+skall du vara fri ifr�n eden till mig.'
+S� kom jag i dag till k�llan, och jag sade: HERRE, min herre
+Abrahams Gud, om du vill l�ta den resa p� vilken jag �r stadd
+bliva lyckosam,
+m� det d� ske, n�r jag nu st�r h�r vid vattenk�llan, att om en
+ung kvinna kommer ut f�r att h�mta vatten och jag s�ger till
+henne: 'L�t mig f� dricka litet vatten ur din kruka'
+och hon d� svarar mig: 'Drick du; �t dina kameler vill jag ock
+�sa upp vatten' -- m� hon d� vara den kvinna som HERREN har
+utsett �t min herres son.
+Och innan jag hade slutat att s� tala f�r mig sj�lv, se, d� kom
+Rebecka ut med sin kruka p� axeln och gick ned till k�llan f�r
+att h�mta vatten. D� sade jag till henne: 'L�t mig f� dricka.'
+Och strax lyfte hon ned sin kruka fr�n axeln och sade: 'Drick;
+dina kameler vill jag ock vattna.' S� drack jag, och hon
+vattnade ocks� kamelerna.
+Och jag fr�gade henne och sade: 'Vems dotter �r du?' Hon
+svarade: 'Jag �r dotter till Betuel, Nahors son, som f�ddes �t
+honom av Milka.' D� satte jag ringen i hennes n�sa och
+armbanden p� hennes armar.
+Och jag b�jde mig ned och tillbad HERREN och lovade HERREN, min
+herre Abrahams Gud, som hade ledsagat mig p� den r�tta v�gen, s�
+att jag �t hans son skulle f� min herres fr�ndes dotter.
+Om I nu viljen visa min herre k�rlek och trofasthet, s� s�gen
+mig det; varom icke, s� s�gen mig ock det, f�r att jag d� m�
+v�nda mig �t annat h�ll, till h�ger eller till v�nster.�
+
+D� svarade Laban och Betuel och sade: �Fr�n HERREN har detta
+utg�tt; vi kunna i den saken intet s�ga till dig, varken ont
+eller gott.
+Se, d�r st�r Rebecka inf�r dig, tag henne och drag �stad; m� hon
+bliva hustru �t din herres son, s�som HERREN har sagt.�
+N�r Abrahams tj�nare h�rde deras ord, f�ll han ned p� jorden och
+tillbad HERREN.
+Sedan tog tj�naren fram smycken av silver och guld, s� ock
+kl�der, och gav detta �t Rebecka. J�mv�l �t hennes broder och
+hennes moder gav han dyrbara sk�nker.
+Och de �to och drucko, han och hans f�ljeslagare, och stannade
+sedan d�r �ver natten. Men om morgonen, n�r de hade st�tt upp,
+sade han: �L�ten mig nu fara till min herre.�
+D� sade hennes broder och hennes moder: �L�t flickan stanna hos
+oss n�gra dagar, tio eller s�; sedan m� du fara.�
+Men han svarade dem: �Uppeh�llen mig icke, eftersom HERREN har
+gjort min resa lyckosam. L�ten mig fara; jag vill resa hem till
+min herre.�
+D� sade de: �Vi vilja kalla hit flickan och fr�ga henne sj�lv.�
+Och de kallade Rebecka till sig och sade till henne: �Vill du
+resa med denne man?� Hon svarade: �Ja.�
+D� best�mde de att deras syster Rebecka j�mte sin amma skulle
+fara med Abrahams tj�nare och dennes m�n.
+Och de v�lsignade Rebecka och sade till henne: �Av dig, du v�r
+syster, komme tusen g�nger tio tusen, och m� dina avkomlingar
+intaga sina fienders portar.�
+Och Rebecka och hennes t�rnor stodo upp och satte sig p�
+kamelerna och f�ljde med mannen; s� tog tj�naren Rebecka med sig
+och for sin v�g.
+
+Men Isak var p� v�g hem fr�n Beer-Lahai-Roi, ty han bodde i
+Sydlandet.
+Och mot aftonen hade Isak g�tt ut p� f�ltet i sorgsna tankar.
+N�r han d� lyfte upp sina �gon, fick han se kameler komma.
+D� nu ocks� Rebecka lyfte upp sina �gon och fick se Isak, steg
+hon med hast ned fr�n kamelen;
+och hon fr�gade tj�naren: �Vem �r den mannen som kommer emot oss
+d�r p� f�ltet?� Tj�naren svarade: �Det �r min herre.� D� tog
+hon sin sl�ja och h�ljde sig i den.
+Och tj�naren f�rt�ljde f�r Isak huru han hade utr�ttat allt.
+Och Isak f�rde henne in i sin moder Saras t�lt; och han tog
+Rebecka till sig, och hon blev hans hustru, och han hade henne
+k�r. S� blev Isak tr�stad i sorgen efter sin moder.
+Och Abraham tog sig �nnu en hustru, och hon hette Ketura.
+Hon f�dde �t honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och
+Sua.
+Och Joksan f�dde Saba och Dedan, och Dedans s�ner voro
+assur�erna, letus�erna och leumm�erna.
+Och Midjans s�ner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla
+dessa voro Keturas s�ner.
+Och Abraham gav allt vad han �gde �t Isak.
+Men �t s�nerna till sina bihustrur gav Abraham sk�nker och
+skilde dem, medan han sj�lv �nnu levde, fr�n sin son Isak och
+l�t dem draga �sterut, bort till �sterlandet.
+
+Och detta �r antalet av Abrahams levnads�r: ett hundra
+sjuttiofem �r;
+d�refter gav Abraham upp andan och dog i en god �lder, gammal
+och m�tt p� livet, och blev samlad till sina f�der.
+Och hans s�ner Isak och Ismael begrovo honom i grottan i
+Makpela, p� hetiten Efrons, Sohars sons, �ker gent emot Mamre,
+den �ker som Abraham hade k�pt av Hets barn; d�r blev Abraham
+begraven, s�v�l som hans hustru Sara.
+Och efter Abrahams d�d v�lsignade Gud hans son Isak. Och Isak
+bodde vid Beer-Lahai-Roi.
+
+Och detta �r ber�ttelsen om Ismaels sl�kt, Abrahams sons, som
+f�ddes �t Abraham av Hagar, Saras egyptiska tj�nstekvinna.
+Dessa �ro namnen p� Ismaels s�ner, med deras namn, efter deras
+�ttf�ljd: Nebajot, Ismaels f�rstf�dde, vidare Kedar, Adbeel,
+Mibsam,
+Misma, Duma och Massa,
+Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma.
+Dessa voro Ismaels s�ner och dessa deras namn, i deras byar och
+t�ltl�ger, tolv h�vdingar efter deras stammar.
+Och detta �r antalet av Ismaels levnads�r: ett hundra trettiosju
+�r; d�refter gav han upp andan och dog och blev samlad till sina
+f�der.
+Och de hade sina boningsplatser fr�n Havila �nda till Sur, som
+ligger gent emot Egypten, fram emot Assyrien. Han kom i strid
+med alla sina br�der.
+
+Och detta �r ber�ttelsen om Isaks, Abrahams sons, sl�kt.
+Abraham f�dde Isak;
+och Isak var fyrtio �r gammal, n�r han till hustru �t sig tog
+Rebecka, som var dotter till aram�en Betuel fr�n Paddan-Aram och
+syster till aram�en Laban.
+Och Isak bad till HERREN f�r sin hustru Rebecka, ty hon var
+ofruktsam; och HERREN b�nh�rde honom, s� att hans hustru Rebecka
+blev havande.
+Men barnen st�tte varandra i hennes liv; d� sade hon: �Om det
+skulle g� s�, varf�r skulle jag d� vara till?� Och hon gick
+bort f�r att fr�ga HERREN.
+Och HERREN svarade henne:
+ �Tv� folk finnas i ditt liv,
+ tv� folkstammar skola ur ditt sk�te s�ndras fr�n varandra;
+ den ena stammen skall vara den andra �verm�ktig,
+ och den �ldre skall tj�na den yngre.�
+
+N�r sedan tiden var inne att hon skulle f�da, se, d� funnos
+tvillingar i hennes liv.
+Den som f�rst kom fram var r�dl�tt och �ver hela kroppen s�som
+en h�rmantel; och de g�vo honom namnet Esau.
+D�refter kom hans broder fram, och denne h�ll med sin hand i
+Esaus h�l; och han fick namnet Jakob. Men Isak var sextio
+�r gammal, n�r de f�ddes.
+
+Och barnen v�xte upp, och Esau blev en skicklig j�gare, som h�ll
+sig ute p� marken; Jakob �ter blev en fromsint man, som bodde i
+t�lt.
+Och Isak hade Esau k�rast, ty han hade smak f�r villebr�d; men
+Rebecka hade Jakob k�rast.
+
+En g�ng, d� Jakob h�ll p� att koka n�got till soppa, kom Esau
+hem fr�n marken, uppgiven av hunger.
+Och Esau sade till Jakob: �L�t mig f� till livs av det r�da, det
+r�da du har d�r; ty jag �r uppgiven av hunger.� D�rav fick han
+namnet Edom.
+Men Jakob sade: �S�lj d� nu �t mig din f�rstf�dslor�tt.�
+Esau svarade: �Jag �r ju d�den n�ra; vartill gagnar mig d� min
+f�rstf�dslor�tt?�
+Jakob sade: �S� giv mig nu din ed d�rp�.� Och han gav honom sin
+ed och s�lde s� sin f�rstf�dslor�tt till Jakob.
+Men Jakob gav Esau br�d och linssoppa; och han �t och drack och
+stod sedan upp och gick sin v�g. S� ringa aktade Esau sin
+f�rstf�dslor�tt.
+
+Men en hungersn�d uppstod i landet, en ny hungersn�d, efter den
+som hade varit f�rut, i Abrahams tid. D� begav sig Isak till
+Abimelek, filist�ernas konung, i Gerar.
+Och HERREN uppenbarade sig f�r honom och sade: �Drag icke ned
+till Egypten; bo kvar i det land som jag skall s�ga dig.
+Stanna s�som fr�mling h�r i landet; jag skall vara med dig och
+v�lsigna dig, ty �t dig och din s�d skall jag giva alla dessa
+l�nder, och skall h�lla den ed som jag har svurit din fader
+Abraham.
+
+Jag skall g�ra din s�d talrik s�som stj�rnorna p� himmelen, och
+jag skall giva �t din s�d alla dessa l�nder; och i din s�d skola
+alla folk p� jorden v�lsigna sig,
+d�rf�r att Abraham har lyssnat till mina ord och h�llit vad jag
+har bjudit honom h�lla, mina bud, mina stadgar och mina lagar.�
+S� stannade Isak kvar i Gerar.
+
+Och n�r m�nnen p� orten fr�gade honom om hans hustru, sade han:
+�Hon �r min syster.� Han fruktade n�mligen f�r att s�ga att hon
+var hans hustru, ty han t�nkte: �M�nnen h�r p� orten kunde d�
+dr�pa mig f�r Rebeckas skull, eftersom hon �r s� fager att
+sk�da.�
+Men n�r han hade varit d�r en l�ngre tid, h�nde sig en g�ng, d�
+Abimelek, filist�ernas konung, blickade ut genom f�nstret, att
+han fick se Isak k�rligt sk�mta med sin hustru Rebecka.
+D� kallade Abimelek Isak till sig och sade: �Hon �r ju din
+hustru; huru har du d� kunnat s�ga: 'Hon �r min syster'?� Isak
+svarade honom: �Jag fruktade att jag annars skulle bliva d�dad
+f�r hennes skull.�
+D� sade Abimelek: �Vad har du gjort mot oss! Huru l�tt kunde
+det icke hava skett att n�gon av folket hade l�grat din hustru?
+Och s� hade du dragit skuld �ver oss.�
+Sedan bj�d Abimelek allt folket och sade: �Den som kommer vid
+denne man eller vid hans hustru, han skall straffas med d�den.�
+
+Och Isak s�dde d�r i landet och fick det �ret hundrafalt, ty
+HERREN v�lsignade honom.
+Och han blev en m�ktig man; hans makt blev st�rre och st�rre, s�
+att han till slut var mycket m�ktig.
+Han �gde s� m�nga f�r och f�kreatur och s� m�nga tj�nare, att
+filist�erna begynte avundas honom.
+Och alla de brunnar som hans faders tj�nare hade gr�vt i hans
+fader Abrahams tid, dem hade filist�erna kastat igen och fyllt
+med grus.
+Och Abimelek sade till Isak: �Drag bort ifr�n oss; ty du har
+blivit oss alltf�r m�ktig.�
+D� drog Isak bort d�rifr�n och slog upp sitt l�ger i Gerars dal
+och bodde d�r.
+Och Isak l�t �ter gr�va ut de vattenbrunnar som hade blivit
+gr�vda i hans fader Abrahams tid, men som filist�erna efter
+Abrahams d�d hade kastat igen; och han gav dem �ter de namn som
+hans fader hade givit dem.
+Och Isaks tj�nare gr�vde i dalen och funno d�r en brunn med
+rinnande vatten.
+Men herdarna i Gerar begynte tvista med Isaks herdar och sade:
+�Vattnet �r v�rt.� D� gav han den brunnen namnet
+Esek, eftersom de hade kivat med honom.
+D�refter gr�vde de en annan brunn, men om den kommo de ock i
+tvist; d� gav han den namnet Sitna.
+Sedan begav han sig d�rifr�n till en annan plats och gr�vde �ter
+en brunn; om den tvistade de icke. D�rf�r gav han denna namnet
+Rehobot, i det han sade: �Nu har ju HERREN
+givit oss utrymme, s� att vi kunna f�r�ka oss i landet.�
+
+Sedan drog han d�rifr�n upp till Beer-Seba.
+Och HERREN uppenbarade sig f�r honom den natten och sade: �Jag
+�r Abrahams, din faders, Gud. Frukta icke, ty jag �r med dig,
+och jag skall v�lsigna dig och g�ra din s�d talrik, f�r min
+tj�nare Abrahams skull.�
+D� byggde han d�r ett altare och �kallade HERRENS namn och slog
+d�r upp sitt t�lt. Och Isaks tj�nare gr�vde d�r en brunn.
+
+Och Abimelek begav sig till honom fr�n Gerar med Ahussat, sin
+v�n, och Pikol, sin h�rh�vitsman.
+Men Isak sade till dem: �Varf�r kommen I till mig, I som haten
+mig och haven drivit mig ifr�n eder?�
+De svarade: �Vi hava tydligt sett att HERREN �r med dig; d�rf�r
+t�nkte vi: 'L�t oss giva varandra en ed, vi och du, s� att vi
+sluta ett f�rbund med dig,
+att du icke skall g�ra oss n�got ont, likasom vi � v�r sida
+icke hava kommit vid dig, och likasom vi icke hava gjort dig
+annat �n gott och hava l�tit dig fara i frid.' Du �r nu HERRENS
+v�lsignade.�
+D� gjorde han ett g�stabud f�r dem, och de �to och drucko.
+Bittida f�ljande morgon svuro de varandra eden; sedan l�t Isak
+dem g�, och de foro ifr�n honom i frid.
+Samma dag kommo Isaks tj�nare och ber�ttade f�r honom om den
+brunn som de hade gr�vt och sade till honom: �Vi hava funnit
+vatten.�
+Och han kallade den Sibea. D�rav heter staden Beer-Seba �nnu i
+dag.
+
+N�r Esau var fyrtio �r gammal, tog han till hustrur Judit,
+dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till hetiten
+Elon.
+Men dessa blevo en hj�rtesorg f�r Isak och Rebecka.
+
+N�r Isak hade blivit gammal och hans �gon voro skumma, s� att
+han icke kunde se, kallade han till sig Esau, sin �ldste son,
+och sade till honom: �Min son!� Han svarade honom: �Vad vill
+du?�
+D� sade han: �Se, jag �r gammal och vet icke n�r jag skall d�.
+S� tag nu dina jaktredskap, ditt koger och din b�ge, och g� ut i
+marken och jaga villebr�d �t mig;
+red sedan till �t mig en smaklig r�tt, en s�dan som jag tycker
+om, och b�r in den till mig till att �ta, p� det att min sj�l m�
+v�lsigna dig, f�rr�n jag d�r.�
+
+Men Rebecka h�rde huru Isak talade till sin son Esau. Och medan
+Esau gick ut i marken f�r att jaga villebr�d till att f�ra hem,
+sade Rebecka till sin son Jakob: �Se, jag har h�rt din fader
+tala s� till din broder Esau:
+'H�mta mig villebr�d och red till �t mig en smaklig r�tt, p� det
+att jag m� �ta och sedan v�lsigna dig inf�r HERREN, f�rr�n jag
+d�r.'
+S� h�r nu vad jag s�ger, min son, och g�r vad jag bjuder dig.
+G� bort till hjorden och h�mta mig d�rifr�n tv� goda killingar,
+s� vill jag av dem tillreda en smaklig r�tt �t din fader, en
+s�dan som han tycker om.
+Och du skall b�ra in den till din fader till att �ta, p� det att
+han m� v�lsigna dig, f�rr�n han d�r.�
+Men Jakob sade till sin moder Rebecka: �Min broder Esau �r ju
+luden, och jag �r sl�t.
+Kanh�nda tager min fader p� mig, och jag bliver d� av honom
+h�llen f�r en bespottare och skaffar mig f�rbannelse i st�llet
+f�r v�lsignelse.�
+D� sade hans moder till honom: �Den f�rbannelsen komme �ver mig,
+min son; h�r nu allenast vad jag s�ger, och g� och h�mta dem �t
+mig.�
+
+D� gick han och h�mtade dem och bar dem till sin moder; och hans
+moder tillredde en smaklig r�tt, en s�dan som hans fader tyckte
+om.
+Och Rebecka tog Esaus, sin �ldre sons, h�gtidskl�der, som hon
+hade hos sig i huset, och satte dem p� Jakob, sin yngre son.
+Och med skinnen av killingarna bekl�dde hon hans h�nder och den
+sl�ta delen av hans hals.
+Sedan l�mnade hon �t sin son Jakob den smakliga r�tten och
+br�det som hon hade tillrett.
+Och han gick in till sin fader och sade: �Min fader!� Han
+svarade: �Vad vill du? Vem �r du, min son?�
+D� sade Jakob till sin fader: �Jag �r Esau, din f�rstf�dde. Jag
+har gjort s�som du tillsade mig; s�tt dig upp och �t av mitt
+villebr�d, p� det att din sj�l m� v�lsigna mig.�
+Men Isak sade till sin son: �Huru har du s� snart kunnat finna
+n�got, min son?� Han svarade: �HERREN, din Gud, skickade det i
+min v�g.�
+D� sade Isak till Jakob: �Kom hit, min son, och l�t mig taga p�
+dig och k�nna om du �r min son Esau eller icke.�
+Och Jakob gick fram till sin fader Isak; och n�r denne hade
+tagit p� honom, sade han: �R�sten �r Jakobs r�st, men h�nderna
+�ro Esaus h�nder.�
+Och han k�nde icke igen honom, ty hans h�nder voro ludna s�som
+hans broder Esaus h�nder; och han v�lsignade honom.
+Men han fr�gade: ��r du verkligen min son Esau?� Han svarade:
+�Ja.�
+D� sade han: �B�r hit maten �t mig och l�t mig �ta av min sons
+villebr�d, p� det att min sj�l m� v�lsigna dig.� Och han bar
+fram den till honom, och han �t; och han r�ckte honom vin, och
+han drack.
+D�refter sade hans fader Isak till honom: �Kom hit och kyss mig,
+min son.�
+N�r han d� gick fram och kysste honom, k�nde han lukten av hans
+kl�der och v�lsignade honom; han sade:
+ �Se, av min son utg�r doft,
+ lik doften av en mark,
+ som HERREN har v�lsignat.
+S� give dig Gud
+ av himmelens dagg
+ och av jordens fetma
+ och s�d och vin i rikligt m�tt.
+Folk tj�ne dig,
+ och folkslag falle ned f�r dig.
+ Bliv en herre �ver dina br�der,
+ och m� din moders s�ner falla ned f�r dig.
+ F�rbannad vare den som f�rbannar dig,
+ och v�lsignad vare den som v�lsignar dig!�
+
+Men n�r Isak hade givit Jakob sin v�lsignelse och Jakob just
+hade g�tt ut fr�n sin fader Isak, kom hans broder Esau hem fr�n
+jakten.
+D�refter tillredde ocks� han en smaklig r�tt och bar in den till
+sin fader och sade till sin fader: �M� min fader st� upp och �ta
+av sin sons villebr�d, p� det att din sj�l m� v�lsigna mig.�
+Hans fader Isak fr�gade honom: �Vem �r du?� Han svarade: �Jag
+�r Esau, din f�rstf�dde son.�
+D� blev Isak �verm�ttan h�pen och sade: �Vem var d� den j�garen
+som bar in till mig sitt villebr�d, s� att jag �t av allt, f�rr�n
+du kom, och sedan v�lsignade honom? V�lsignad skall han ock
+f�rbliva.�
+N�r Esau h�rde sin faders ord, brast han ut i h�gljudd och
+bitter klagan och sade till sin fader: �V�lsigna ocks� mig, min
+fader.�
+Men han svarade: �Din broder har kommit med svek och tagit din
+v�lsignelse.�
+D� sade han: �Han heter ju Jakob, och han har nu ocks� tv�
+g�nger bedragit mig. Min f�rstf�dslor�tt har han tagit, och se,
+nu har han ock tagit min v�lsignelse.� Och han fr�gade: �Har du
+d� ingen v�lsignelse kvar f�r mig?�
+Isak svarade och sade till Esau: �Se, jag har satt honom till en
+herre �ver dig, och alla hans br�der har jag givit honom till
+tj�nare, och med s�d och vin har jag beg�vat honom; vad skall
+jag d� nu g�ra f�r dig, min son?�
+Esau sade till sin fader: �Har du d� allenast den enda
+v�lsignelsen, min fader? V�lsigna ocks� mig, min fader.� Och
+Esau brast ut i gr�t.
+D� svarade hans fader Isak och sade till honom:
+ �Se, fj�rran ifr�n jordens fetma
+ skall din boning vara
+ och utan dagg fr�n himmelen ovanefter.
+Av ditt sv�rd skall du leva,
+ och du skall tj�na din broder.
+ Men det skall ske, n�r du samlar din kraft,
+ att du river hans ok fr�n din hals.�
+
+Och Esau blev h�tsk mot Jakob f�r den v�lsignelses skull som
+hans fader hade givit honom. Och Esau sade vid sig sj�lv:
+�Snart skola de dagar komma, d� vi f� s�rja v�r fader; d� skall
+jag dr�pa min broder Jakob.�
+N�r man nu ber�ttade f�r Rebecka vad hennes �ldre son Esau hade
+sagt, s�nde hon och l�t kalla till sig sin yngre son Jakob och
+sade till honom: �Se, din broder Esau vill h�mnas p� dig och
+dr�pa dig.
+S� h�r nu vad jag s�ger, min son: st� upp och fly till min
+broder Laban i Haran,
+och stanna n�gon tid hos honom, till dess din broders
+f�rbittring har upph�rt,
+ja, till dess din broders vrede mot dig har upph�rt och han
+f�rg�ter vad du har gjort mot honom. D� skall jag s�nda �stad
+och h�mta dig d�rifr�n. Varf�r skall jag mista eder b�da p�
+samma g�ng?�
+
+Och Rebecka sade till Isak: �Jag �r led vid livet f�r Hets
+d�ttrars skull. Om Jakob tager hustru bland Hets d�ttrar, en
+s�dan som dessa, n�gon bland landets d�ttrar, varf�r skulle jag
+d� leva?�
+
+D� kallade Isak till sig Jakob och v�lsignade honom; och han
+bj�d honom och sade till honom: �Tag dig icke till hustru n�gon
+av Kanaans d�ttrar,
+utan st� upp och begiv dig till Paddan-Aram, till Betuels, din
+morfaders, hus, och tag dig en hustru d�rifr�n, n�gon av Labans,
+din morbroders, d�ttrar.
+Och m� Gud den Allsm�ktige v�lsigna dig och g�ra dig fruktsam
+och f�r�ka dig, s� att skaror av folk komma av dig;
+m� han giva �t dig Abrahams v�lsignelse, �t dig och din s�d med
+dig, s� att du f�r taga i besittning det land som Gud har givit
+�t Abraham, och d�r du nu bor s�som fr�mling.�
+S� s�nde Isak �stad Jakob, och denne begav sig till Paddan-Aram,
+till aram�en Laban, Betuels son, som var broder till Rebecka,
+Jakobs och Esaus moder.
+
+N�r nu Esau s�g att Isak hade v�lsignat Jakob och s�nt honom
+till Paddan-Aram f�r att d�rifr�n taga sig hustru -- ty han hade
+v�lsignat honom och bjudit honom och sagt: �Du skall icke taga
+till hustru n�gon av Kanaans d�ttrar� --
+och n�r han s�g att Jakob hade lytt sin fader och moder och
+begivit sig till Paddan-Aram,
+d� m�rkte Esau att Kanaans d�ttrar misshagade hans fader Isak;
+och Esau gick bort till Ismael och tog Mahalat, Abrahams son
+Ismaels dotter, Nebajots syster, till hustru �t sig, ut�ver de
+hustrur han f�rut hade.
+
+Men Jakob begav sig fr�n Beer-Seba p� v�g till Haran.
+Och han kom d� till den heliga platsen och stannade d�r �ver
+natten, ty solen hade g�tt ned; och han tog en av stenarna p�
+platsen f�r att hava den till huvudg�rd och lade sig att sova
+d�r.
+D� hade han en dr�m. Han s�g en stege vara rest p� jorden, och
+dess �vre �nde r�ckte upp till himmelen, och Guds �nglar stego
+upp och ned p� den.
+Och se, HERREN stod framf�r honom och sade: �Jag �r HERREN,
+Abrahams, din faders, Gud och Isaks Gud. Det land d�r du ligger
+skall jag giva �t dig och din s�d.
+Och din s�d skall bliva s�som stoftet p� jorden, och du skall
+utbreda dig �t v�ster och �ster och norr och s�der, och alla
+sl�kter p� jorden skola varda v�lsignade i dig och i din s�d.
+Och se, jag �r med dig och skall bevara dig, varthelst du g�r,
+och jag skall f�ra dig tillbaka till detta land; ty jag skall
+icke �vergiva dig, till dess jag har gjort vad jag har lovat
+dig.�
+
+N�r Jakob vaknade upp ur s�mnen sade han: �HERREN �r sannerligen
+p� denna plats, och jag visste det icke!�
+Och han betogs av fruktan och sade: �Detta m�ste vara en helig
+plats, h�r bor f�rvisso Gud, och h�r �r himmelens port.�
+Och bittida om morgonen stod Jakob upp och tog stenen som han
+hade haft till huvudg�rd och reste den till en stod och g�t olja
+d�rovanp�.
+Och han gav den platsen namnet Betel; f�rut hade staden hetat
+Lus.
+Och Jakob gjorde ett l�fte och sade: �Om Gud �r med mig och
+bevarar mig under den resa som jag nu �r stadd p� och giver mig
+br�d till att �ta och kl�der till att kl�da mig med,
+s� att jag kommer i frid tillbaka till min faders hus, d� skall
+HERREN vara min Gud;
+och denna sten som jag har rest till en stod skall bliva ett
+Guds hus, och av allt vad du giver mig skall jag giva dig
+tionde.�
+
+Och Jakob begav sig �stad p� v�g till �sterlandet.
+D�r fick han se en brunn p� f�ltet, och vid den l�go tre
+f�rhjordar, ty ur denna brunn pl�gade man vattna hjordarna. Och
+stenen som l�g �ver brunnens �ppning var stor;
+d�rf�r pl�gade man l�ta alla hjordarna samlas dit och v�ltrade
+s� stenen fr�n brunnens �ppning och vattnade f�ren; sedan lade
+man stenen tillbaka p� sin plats �ver brunnens �ppning.
+Och Jakob sade till m�nnen: �Mina br�der, varifr�n �ren I?� De
+svarade: �Vi �ro fr�n Haran.�
+D� sade han till dem: �K�nnen I Laban, Nahors son?� De svarade:
+�Ja.�
+Han fr�gade dem vidare: �St�r det v�l till med honom?� De
+svarade: �Ja; och se, d�r kommer hans dotter Rakel med f�ren.�
+Han sade: �Det �r ju �nnu full dag; �nnu �r det icke tid att
+samla boskapen. Vattnen f�ren, och f�ren dem �ter i bet.�
+Men de svarade: �Vi kunna icke g�ra det, f�rr�n alla hjordarna
+hava blivit samlade och man har v�ltrat stenen fr�n brunnens
+�ppning; d� vattna vi f�ren.�
+Medan han �nnu talade med dem, hade Rakel kommit dit med sin
+faders f�r; ty hon pl�gade vakta dem.
+N�r Jakob fick se sin morbroder Labans dotter Rakel komma med
+Labans, hans morbroders, f�r, gick han fram och v�ltrade stenen
+fr�n brunnens �ppning och vattnade sin morbroder Labans f�r.
+Och Jakob kysste Rakel och brast ut i gr�t.
+Och Jakob omtalade f�r Rakel att han var hennes faders fr�nde,
+och att han var Rebeckas son; och hon skyndade �stad och
+omtalade det f�r sin fader.
+D� nu Laban fick h�ras talas om sin systerson Jakob, skyndade
+han emot honom och tog honom i famn och kysste honom och f�rde
+honom in i sitt hus; och han f�rt�ljde f�r Laban allt som hade
+h�nt honom.
+Och Laban sade till honom: �Ja, du �r mitt k�tt och ben.� Och
+han stannade hos honom en m�nads tid.
+
+Och Laban sade till Jakob: �Du �r ju min fr�nde. Skulle du d�
+tj�na mig f�r intet? S�g mig vad du vill hava i l�n?�
+Nu hade Laban tv� d�ttrar; den �ldre hette Lea, och den yngre
+hette Rakel.
+Och Leas �gon voro matta, men Rakel hade en sk�n gestalt och var
+sk�n att sk�da.
+Och Jakob hade fattat k�rlek till Rakel; d�rf�r sade han: �Jag
+vill tj�na dig i sju �r f�r Rakel, din yngre dotter.�
+Laban svarade: �Det �r b�ttre att jag giver henne �t dig, �n att
+jag skulle giva henne �t n�gon annan; bliv kvar hos mig.�
+S� tj�nade Jakob f�r Rakel i sju �r, och det tycktes honom vara
+allenast n�gra dagar; s� k�r hade han henne.
+
+D�refter sade Jakob till Laban: �Giv mig min hustru, ty min tid
+�r nu f�rlupen; l�t mig g� in till henne.�
+D� bj�d Laban tillhopa allt folket p� orten och gjorde ett
+g�stabud.
+Men n�r aftonen kom, tog han sin dotter Lea och f�rde henne till
+honom, och han gick in till henne.
+Och Laban gav sin tj�nstekvinna Silpa �t sin dotter Lea till
+tj�nstekvinna.
+
+Om morgonen fick Jakob se att det var Lea. D� sade han till
+Laban: �Vad har du gjort mot mig? Var det icke f�r Rakel jag
+tj�nade hos dig? Varf�r har du s� bedragit mig?�
+Laban svarade: �Det �r icke sed p� v�r ort att man giver bort
+den yngre f�re den �ldre.
+L�t nu dennas br�llopsvecka g� till �nda, s� vilja vi giva dig
+ocks� den andra, mot det att du g�r tj�nst hos mig i �nnu
+ytterligare sju �r.�
+Och Jakob samtyckte h�rtill och l�t hennes br�llopsvecka g� till
+�nda. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru.
+Och Laban gav sin tj�nstekvinna Bilha �t sin dotter Rakel till
+tj�nstekvinna.
+S� gick han in ocks� till Rakel, och han hade Rakel k�rare �n
+Lea. Sedan tj�nade han hos honom i �nnu ytterligare sju �r.
+
+Men d� HERREN s�g att Lea var f�rsm�dd, gjorde han henne
+fruktsam, medan Rakel var ofruktsam.
+Och Lea blev havande och f�dde en son, och hon gav honom namnet
+Ruben, ty hon t�nkte: �HERREN har sett till mitt
+lidande; ja, nu skall min man hava mig k�r.�
+Och hon blev �ter havande och f�dde en son. D� sade hon:
+�HERREN har h�rt att jag har varit f�rsm�dd,
+d�rf�r har han givit mig ocks� denne.� Och hon gav honom namnet
+Simeon.
+Och �ter blev hon havande och f�dde en son. D� sade hon: �Nu
+skall v�l �nd� min man h�lla sig till mig; jag
+har ju f�tt honom tre s�ner.� D�rav fick denne namnet Levi.
+�ter blev hon havande och f�dde en son. D� sade hon: �Nu vill
+jag tacka HERREN.� D�rf�r gav hon honom
+namnet Juda. Sedan upph�rde hon att f�da.
+
+D� nu Rakel s�g att hon icke f�dde barn �t Jakob, avundades hon
+sin syster och sade till Jakob: �Skaffa mig barn, eljest d�r
+jag.�
+D� uppt�ndes Jakobs vrede mot Rakel, och han svarade: �H�ller du
+d� mig f�r Gud? Det �r ju han som f�rmenar dig livsfrukt.�
+Hon sade: �Se, d�r �r min tj�narinna Bilha; g� in till henne,
+f�r att hon m� f�da barn i mitt sk�te, s� att genom henne ocks�
+jag f�r avkomma.�
+S� gav hon honom sin tj�nstekvinna Bilha till hustru, och Jakob
+gick in till henne.
+Och Bilha blev havande och f�dde �t Jakob en son.
+D� sade Rakel: �Gud har skaffat r�tt �t mig;
+han har h�rt min r�st och givit mig en son.� D�rf�r gav hon
+honom namnet Dan.
+�ter blev Bilha, Rakels tj�nstekvinna, havande, och hon f�dde �t
+Jakob en andre son.
+D� sade Rakel: �Strider om Gud har jag stritt
+med min syster och har vunnit seger.� Och hon gav honom namnet
+Naftali.
+
+D� Lea nu s�g att hon hade upph�rt att f�da, tog hon sin
+tj�nstekvinna Silpa och gav henne �t Jakob till hustru.
+Och Silpa, Leas tj�nstekvinna, f�dde �t Jakob en son.
+D� sade Lea: �Till lycka!� Och hon gav honom
+namnet Gad.
+Och Silpa, Leas tj�nstekvinna, f�dde �t Jakob en andre son.
+D� sade Lea: �Till s�llhet f�r mig! Ja,
+jungfrur skola prisa mig s�ll.� Och hon gav honom namnet Aser.
+
+Men Ruben gick ut en g�ng vid tiden f�r vetesk�rden och fann d�
+k�rleks�pplen p� marken och bar dem till sin moder Lea. D� sade
+Rakel till Lea: �Giv mig n�gra av din sons k�rleks�pplen.�
+Men hon svarade henne: ��r det icke nog att du har tagit min
+man? Vill du ock taga min sons k�rleks�pplen?� Rakel sade: �M�
+han d� i natt ligga hos dig, om jag f�r din sons k�rleks�pplen.�
+N�r nu Jakob om aftonen kom hem fr�n marken, gick Lea honom till
+m�tes och sade: �Till mig skall du g� in; ty jag har givit min
+sons k�rleks�pplen s�som l�n f�r dig.� S� l�g han hos henne den
+natten.
+Och Gud h�rde Lea, s� att hon blev havande, och hon f�dde �t
+Jakob en femte son.
+D� sade Lea: �Gud har givit mig min l�n, f�r
+det att jag gav min tj�nstekvinna �t min man.� Och hon gav honom
+namnet Isaskar.
+�ter blev Lea havande, och hon f�dde �t Jakob en sj�tte son.
+D� sade Lea: �Gud har givit mig en god g�va.
+Nu skall min man f�rbliva boende hos mig, ty
+jag har f�tt honom sex s�ner.� Och hon gav honom namnet Sebulon.
+D�refter f�dde hon en dotter och gav henne namnet Dina.
+
+Men Gud t�nkte p� Rakel; Gud h�rde henne och gjorde henne
+fruktsam.
+Hon blev havande och f�dde en son. D� sade hon: �Gud har
+tagit bort min sm�lek.�
+Och hon gav honom namnet Josef, i det hon sade: �HERREN
+give mig �nnu en son.�
+
+D� nu Rakel hade f�tt Josef, sade Jakob till Laban: �L�t mig
+fara; jag vill draga hem till min ort och till mitt land.
+Giv mig mina hustrur och mina barn, som jag har tj�nat dig f�r,
+och l�t mig draga hem; du vet ju sj�lv huru jag har tj�nat dig.�
+Laban svarade honom: �L�t mig finna n�d f�r dina �gon; jag vet
+genom hemliga tecken att HERREN f�r din skull har v�lsignat
+mig.�
+Och han sade ytterligare: �Best�m vad du vill hava i l�n av mig,
+s� skall jag giva dig det.�
+Han svarade honom: �Du vet sj�lv huru jag har tj�nat dig, och
+vad det har blivit av din boskap under min v�rd.
+Ty helt litet var det som du hade, f�rr�n jag kom, men det har
+f�r�kat sig och blivit mycket, ty HERREN har v�lsignat dig,
+varhelst jag har g�tt fram. Men n�r skall jag nu ocks� f� g�ra
+n�got f�r mitt eget hus?�
+Han svarade: �Vad skall jag giva dig?� Och Jakob sade: �Du
+skall icke alls giva mig n�got. Om du vill g�ra mot mig s�som
+jag nu s�ger, s� skall jag fortfara att vara herde f�r din hjord
+och vakta den.
+Jag vill i dag g� igenom hela din hjord och avskilja ur den alla
+spr�ckliga och brokiga s�v�l som alla svarta djur bland f�ren,
+s� ock vad som �r brokigt och spr�ckligt bland getterna; s�dant
+m� sedan bliva min l�n.
+Och n�r du framdeles kommer f�r att med egna �gon se vad som har
+blivit min l�n, d� skall min r�ttf�rdighet vara mitt vittne;
+alla getter hos mig, som icke �ro spr�ckliga eller brokiga, och
+alla f�r hos mig, som icke �ro svarta, de skola r�knas s�som
+stulna.�
+D� sade Laban: �V�lan, blive det s�som du har sagt.�
+Och samma dag avskilde han de strimmiga och brokiga bockarna och
+alla spr�ckliga och brokiga getter -- alla djur som n�got vitt
+fanns p� -- och alla svarta djur bland f�ren; och detta l�mnade
+han i sina s�ners v�rd.
+Och han l�t ett avst�nd av tre dagsresor vara mellan sig och
+Jakob. Och Jakob fick Labans �vriga hjord att vakta.
+
+Men Jakob tog sig friska k�ppar av poppel, mandeltr�d och l�nn
+och skalade p� dem vita r�nder, i det han blottade det vita p�
+k�pparna.
+Sedan lade han k�pparna, som han hade skalat, i r�nnorna eller
+vattenhoarna dit hjordarna kommo f�r att dricka, s� att djuren
+hade dem framf�r sig; och de hade just sin parningstid, n�r de
+nu kommo f�r att dricka.
+Och djuren parade sig vid k�pparna, och s� blev djurens avf�da
+strimmig, spr�cklig och brokig.
+D�refter avskilde Jakob lammen och ordnade djuren s�, att de
+v�nde huvudena mot det som var strimmigt och mot allt som var
+svart i Labans hjord; s� skaffade han sig egna hjordar, som han
+icke l�t komma ihop med Labans hjord.
+Och s� ofta de kraftigare djuren skulle para sig, lade Jakob
+k�pparna framf�r djurens �gon i r�nnorna, s� att de parade sig
+vid k�pparna.
+Men n�r det var de svagare djuren, lade han icke dit dem.
+H�rigenom tillf�llo de svaga Laban och de kraftiga Jakob.
+S� blev mannen �verm�ttan rik; han fick mycken sm�boskap,
+d�rtill ock tj�narinnor och tj�nare, kameler och �snor.
+
+Men han fick h�ra huru Labans s�ner talade s�: �Jakob har tagit
+allt vad v�r fader �gde; av det v�r fader �gde �r det som han
+har skaffat sig all denna rikedom.�
+Jakob m�rkte ocks� att Laban icke s�g p� honom med samma �gon
+som f�rut.
+Och HERREN sade till Jakob: �V�nd tillbaka till dina f�ders land
+och till din sl�kt; jag skall vara med dig.�
+D� s�nde Jakob och l�t kalla Rakel och Lea ut p� marken till sin
+hjord;
+och han sade till dem: �Jag m�rker att eder fader icke ser p�
+mig med samma �gon som f�rut, nu d� min faders Gud har varit med
+mig.
+Och I veten sj�lva att jag har tj�nat eder fader av alla mina
+krafter;
+men eder fader har handlat svikligt mot mig och tio g�nger
+f�r�ndrat min l�n. Dock har Gud icke tillstatt honom att g�ra
+mig n�got ont.
+N�r han sade: 'De spr�ckliga skola vara din l�n', d� fick hela
+hjorden spr�cklig avf�da; och n�r han sade: 'De strimmiga skola
+vara din l�n', d� fick hela jorden strimmig avf�da.
+S� tog Gud eder faders boskap och gav den �t mig.
+Ty n�r parningstiden kom, lyfte jag upp mina �gon och fick se i
+dr�mmen att hannarna som bet�ckte sm�boskapen voro strimmiga,
+spr�ckliga och fl�ckiga.
+Och Guds �ngel sade till mig i dr�mmen: 'Jakob!' Jag svarade:
+'H�r �r jag.'
+D� sade han: 'Lyft upp dina �gon och se huru alla hannar som
+bet�cka sm�boskapen �ro strimmiga, spr�ckliga och fl�ckiga. Jag
+har ju sett allt vad Laban g�r mot dig.
+Jag �r den Gud som du s�g i Betel, d�r du smorde en stod, och
+d�r du gjorde mig ett l�fte. St� nu upp och drag ut ur detta
+land, och v�nd tillbaka till ditt f�dernesland.'�
+D� svarade Rakel och Lea och sade till honom: �Hava vi numera
+n�gon lott eller arvedel i v�r faders hus?
+Blevo vi icke av honom aktade s�som fr�mlingar, n�r han s�lde
+oss? Sedan har han ju ock f�rt�rt vad han fick i betalning f�r
+oss.
+Ja, all den rikedom som Gud har avh�nt v�r fader tillh�r oss och
+v�ra barn. S� g�r nu allt vad Gud har sagt dig.�
+D� stod Jakob upp och satte sina barn och sina hustrur p�
+kamelerna
+och f�rde bort med sig all boskap och alla �godelar som han hade
+f�rv�rvat, den boskap han �gde, och som han hade f�rv�rvat i
+Paddan-Aram, och begav sig p� v�g till sin fader Isak i Kanaans
+land.
+Men Laban hade g�tt bort f�r att klippa sina f�r; d� stal Rakel
+sin faders husgudar,
+och Jakob stal sig undan fr�n aram�en Laban, s� att han icke l�t
+denne m�rka att han �mnade fly.
+S� flydde han med allt sitt; han br�t upp och gick �ver floden
+och st�llde sin f�rd mot Gileads berg.
+
+Men p� tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt.
+D� tog han med sig sina fr�nder och satte efter honom sju
+dagsresor och hann upp honom p� Gileads berg.
+Men Gud kom till aram�en Laban i en dr�m om natten och sade
+till honom: �Tag dig till vara f�r att tala n�got mot Jakob, vad
+det vara m�.�
+Och Laban hann upp Jakob. Denne hade d� slagit upp sitt t�lt p�
+berget, och Laban med sina fr�nder hade ock sitt t�lt uppslaget
+p� Gileads berg.
+D� sade Laban till Jakob: �Vad �r detta f�r ett tilltag, att du
+har stulit dig undan fr�n mig och f�rt bort mina d�ttrar,
+likasom vore de tagna med sv�rd?
+Varf�r dolde du din flykt och stal dig undan fr�n mig?
+D�rigenom att du icke l�t mig veta n�got d�rom hindrades jag att
+ledsaga dig till v�gs med jubel och s�ng, med pukor och harpor.
+Du f�runnade mig icke ens att kyssa mina barnbarn och mina
+d�ttrar. Du har handlat d�raktigt.
+Det stode nu i min makt att g�ra eder ont; men eder faders Gud
+sade till mig i natt: 'Tag dig till vara f�r att tala n�got mot
+Jakob, vad det vara m�.'
+Och d� du nu �ntligen ville fara, eftersom du l�ngtade s� mycket
+till din faders hus, varf�r skulle du stj�la mina gudar?�
+D� svarade Jakob och sade till Laban: �Jag fruktade f�r dig, ty
+jag t�nkte att du skulle med v�ld taga dina d�ttrar ifr�n mig.
+Men den som du finner dina gudar hos, han skall icke f� beh�lla
+livet. I v�ra fr�nders n�rvaro m� du se efter, om n�got �r ditt
+av det jag har i min �go, och i s� fall taga det.� Ty Jakob
+visste icke att Rakel hade stulit dem.
+D� gick Laban in i Jakobs t�lt, d�refter i Leas t�lt och i de
+b�da tj�nstekvinnornas t�lt, men fann intet. Och n�r han hade
+kommit ut ur Leas t�lt, gick han in i Rakels t�lt.
+Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och
+satt sig d�rovanp�. Och Laban s�kte igenom hela t�ltet, men
+fann dem icke.
+Och hon sade till sin fader: �Vredgas icke, min herre, �ver att
+jag ej kan stiga upp f�r dig, ty det �r med mig p� kvinnors
+vis.� S� s�kte han efter husgudarna, men fann dem icke.
+
+D� blev Jakob vred och for ut mot Laban; Jakob tog till orda och
+sade till Laban: �Vari har jag d� f�rbrutit mig eller syndat,
+eftersom du s� h�ftigt f�rf�ljer mig?
+Nu har du genoms�kt allt mitt bohag; vad har du d�r funnit av
+bohagsting som tillh�ra dig? L�gg det fram h�r inf�r mina
+fr�nder och dina fr�nder, s� att de f� d�ma mellan oss b�da.
+I tjugu �r har jag nu varit hos dig; dina tackor och dina getter
+hava icke f�tt i otid, och av v�durarna i din hjord har jag icke
+�tit.
+Intet ihj�lrivet djur f�rde jag till dig; jag m�ste sj�lv
+ers�tta det; du utkr�vde det av mig, evad det var stulet om
+dagen eller stulet om natten.
+S�dan var min lott: om dagen f�rt�rdes jag av hetta och om
+natten av k�ld, och s�mnen flydde mina �gon.
+I tjugu �r har jag nu varit i ditt hus; jag har tj�nat dig i
+fjorton �r f�r dina b�da d�ttrar och i sex �r f�r din boskap,
+men du har tio g�nger f�r�ndrat min l�n.
+Om icke min faders Gud hade varit med mig, Abrahams Gud, han som
+ock Isak fruktar, s� hade du nu s�kert l�tit mig fara med tomma
+h�nder. Men Gud s�g mitt lidande och min m�da, och han f�llde
+domen i natt.�
+D� svarade Laban och sade till Jakob: �D�ttrarna �ro mina
+d�ttrar, och barnen �ro mina barn, och hjordarna �ro mina
+hjordar, och allt det du ser �r mitt; vad skulle jag d� nu kunna
+g�ra mot dessa mina d�ttrar eller mot barnen som de hava f�tt?
+S� kom nu och l�t oss sluta ett f�rbund med varandra, och m� det
+vara ett vittne mellan mig och dig.�
+
+D� tog Jakob en sten och reste den till en stod.
+Och Jakob sade till sina fr�nder: �Samlen tillhopa stenar.� Och
+de togo stenar och gjorde ett r�se och h�llo m�ltid d�r p�
+r�set.
+Och Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob
+kallade det Galed.
+Och Laban sade: �Detta r�se vare i dag vittne mellan mig och
+dig.� D�rav fick det namnet Galed;
+men det kallades ock Mispa, ty han sade:
+�HERREN vare v�ktare mellan mig och dig, n�r vi icke mer se
+varandra.
+Om du behandlar mina d�ttrar illa eller tager andra hustrur
+j�mte mina d�ttrar, s� vet, att om ock ingen m�nniska �r
+tillst�des, s� �r dock Gud vittne mellan mig och dig.�
+Och Laban sade ytterligare till Jakob: �Se, detta r�se och
+stoden som jag har rest mellan mig och dig --
+detta r�se vare ett vittne, och stoden vare ett vittne, att jag
+icke skall draga till dig f�rbi detta r�se, och att icke heller
+du skall draga till mig f�rbi detta r�se och denna stod, med ont
+upps�t.
+Abrahams Gud och Nahors Gud, han som var deras faders Gud, han
+vare domare mellan oss.� Och Jakob svor eden vid honom som hans
+fader Isak fruktade.
+Och Jakob offrade ett slaktoffer p� berget och inbj�d sina
+fr�nder att h�lla m�ltid med sig. Och de �to och stannade sedan
+p� berget �ver natten.
+Men om morgonen stod Laban bittida upp, och sedan han hade kysst
+sina barnbarn och sina d�ttrar och v�lsignat dem, for han sin
+v�g hem igen.
+
+Men n�r Jakob drog sin v�g fram, m�tte honom Guds �nglar;
+och d� Jakob s�g dem, sade han: �Detta �r Guds skara.� Och han
+gav den platsen namnet Mahanaim.
+
+Och Jakob s�nde budb�rare framf�r sig till sin broder Esau i
+Seirs land, p� Edoms mark;
+och han bj�d dem och sade: �S� skolen I s�ga till min herre
+Esau: Din tj�nare Jakob l�ter s�ga: Jag har vistats borta hos
+Laban och dr�jt kvar d�r �nda till nu;
+och jag har f�tt oxar, �snor, f�r, tj�nare och tj�narinnor. Och
+jag har nu velat s�nda bud f�r att l�ta min herre veta detta, p�
+det att jag m� finna n�d f�r dina �gon.�
+
+N�r sedan budb�rarna kommo tillbaka till Jakob, sade de: �Vi
+tr�ffade din broder Esau, som redan drager emot dig med fyra
+hundra man.�
+D� blev Jakob mycket f�rskr�ckt och betogs av �ngest; och han
+delade sitt folk och f�ren och f�kreaturen och kamelerna i tv�
+skaror.
+Ty han t�nkte: �Om Esau �verfaller den ena skaran och sl�r den,
+s� kan dock den andra skaran undkomma.�
+
+Och Jakob sade: �Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud,
+HERRE, du som sade till mig: 'V�nd tillbaka till ditt land och
+till din sl�kt, s� skall jag g�ra dig gott',
+jag �r f�r ringa till all den n�d och all den trofasthet som du
+har bevisat din tj�nare; ty jag hade icke mer �n min stav, n�r
+jag gick �ver denna Jordan, och nu har jag f�r�kats till tv�
+skaror.
+R�dda mig undan min broder Esaus hand, ty jag fruktar att han
+kommer och f�rg�r mig, utan att ens skona m�drar och barn.
+Du har sj�lv sagt: 'Jag skall g�ra dig mycket gott och l�ta din
+s�d bliva s�som havets sand, som man icke kan r�kna f�r dess
+myckenhets skull.'�
+Och han stannade d�r den natten.
+
+Och av det han hade f�rv�rvat tog han ut till sk�nker �t sin
+broder Esau
+tv� hundra getter och tjugu bockar, tv� hundra tackor och tjugu
+v�durar,
+trettio kamelston som g�vo di, j�mte deras f�l, d�rtill fyrtio
+kor och tio tjurar samt tjugu �sninnor med tio f�l.
+Och han l�mnade detta i sina tj�nares v�rd, var hjord f�r sig,
+och sade till sina tj�nare: �G�n framf�r mig och l�ten ett
+mellanrum vara mellan hjordarna.�
+Och han bj�d den f�rste och sade: �N�r min broder Esau m�ter dig
+och fr�gar dig: 'Vem tillh�r du, och vart g�r du, och vem
+tillh�ra djuren som du driver framf�r dig?',
+d� skall du svara: 'De tillh�ra din tj�nare Jakob; de �ro
+sk�nker som han s�nder till min herre Esau, och sj�lv kommer han
+h�r efter oss.'�
+Och han bj�d likaledes den andre och den tredje och alla de
+�vriga som drevo hjordarna: �S�som jag nu har sagt eder skolen I
+s�ga till Esau, n�r I kommen fram till honom.
+Och I skolen vidare s�ga: 'Ocks� din tj�nare Jakob kommer h�r
+efter oss.'� Ty han t�nkte: �Jag vill blidka honom med de
+sk�nker som g� f�re mig; sedan vill jag sj�lv komma inf�r hans
+ansikte; kanh�nda tager han d� n�digt emot mig.�
+S� kommo nu sk�nkerna f�re honom, medan han sj�lv den natten
+stannade i l�gret.
+
+Men under natten stod han upp och tog sina b�da hustrur och
+sina b�da tj�nstekvinnor och sina elva s�ner och gick �ver
+Jabboks vad.
+Han tog dem och f�rde dem �ver b�cken och f�rde tillika �ver vad
+han eljest �gde.
+Och Jakob blev ensam kvar. D� brottades en man med honom, till
+dess morgonrodnaden gick upp.
+Och n�r denne s�g att han icke kunde �vervinna Jakob, gav han
+honom ett slag p� h�ftleden, s� att h�ften gick ur led, under
+det han brottades med honom.
+Och mannen sade: �Sl�pp mig, ty morgonrodnaden g�r upp.� Men
+han svarade: �Jag sl�pper dig icke, med mindre du v�lsignar
+mig.�
+D� sade han till honom: �Vad �r ditt namn?� Han svarade:
+�Jakob.�
+Han sade: �Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har
+k�mpat med Gud och med
+m�nniskor och vunnit seger.�
+D� fr�gade Jakob och sade: �L�t mig veta ditt namn.� Han
+svarade: �Varf�r fr�gar du efter mitt namn?� Och han v�lsignade
+honom d�r.
+Men Jakob gav platsen namnet Peniel, �ty�,
+sade han, �jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har
+mitt liv blivit r�ddat�.
+Och n�r han hade kommit f�rbi Penuel, s�g han solen g� upp; men
+han haltade p� h�ften.
+F�rdenskull �ta Israels barn �nnu i dag icke h�ftsenan som
+ligger p� h�ftleden, d�rf�r n�mligen, att han gav Jakob ett slag
+p� h�ftleden, p� h�ftsenan.
+
+Och Jakob lyfte upp sina �gon och fick se Esau komma med fyra
+hundra man. D� f�rdelade han sina barn p� Lea och Rakel och de
+b�da tj�nstekvinnorna.
+Och han l�t tj�nstekvinnorna med deras barn g� fr�mst, Lea med
+hennes barn d�rn�st, och Rakel med Josef sist.
+Och sj�lv gick han framf�r dem och bugade sig sju g�nger ned
+till jorden, till dess han kom fram till sin broder.
+Men Esau skyndade emot honom och tog honom i famn och f�ll honom
+om halsen och kysste honom; och de gr�to.
+Och n�r han lyfte upp sina �gon och fick se kvinnorna och
+barnen, sade han: �Vilka �ro dessa som du har med dig?� Han
+svarade: �Det �r barnen som Gud har besk�rt din tj�nare.�
+Och tj�nstekvinnorna gingo fram med sina barn och bugade sig.
+D�refter gick ock Lea fram med sina barn, och de bugade sig.
+Slutligen gingo Josef och Rakel fram och bugade sig.
+Sedan fr�gade han: �Vad ville du med hela den skara som jag
+m�tte?� Han svarade: �Jag ville finna n�d f�r min herres �gon.�
+Men Esau sade: �Jag har nog; beh�ll du vad du har, min broder.�
+Jakob svarade: �Ack nej; om jag har funnit n�d f�r dina �gon, s�
+tag emot sk�nkerna av mig, eftersom jag har f�tt se ditt
+ansikte, likasom s�ge jag ett gudav�sens ansikte, d� du nu s�
+gunstigt har tagit emot mig.
+Tag h�lsningssk�nkerna som jag har skickat emot dig; ty Gud har
+varit mig n�dig, och jag har allt fullt upp.� Och han bad honom
+s� entr�get, att han tog emot dem.
+
+Och Esau sade: �L�t oss bryta upp och draga vidare; jag vill g�
+framf�r dig.�
+Men han svarade honom: �Min herre ser sj�lv att barnen �ro
+sp�da, och att jag har med mig f�r och kor som giva di; driver
+man dessa f�r starkt en enda dag, s� d�r hela hjorden.
+M� d�rf�r min herre draga �stad f�re sin tj�nare, s� vill jag
+komma efter i sakta mak, i den m�n boskapen, som drives framf�r
+mig, och barnen orka f�lja med, till dess jag kommer till min
+herre i Seir.�
+D� sade Esau: �S� vill jag �tminstone l�mna kvar hos dig en del
+av mitt folk.� Men han svarade: �Varf�r s�? M� jag allenast
+finna n�d f�r min herres �gon.�
+S� v�nde Esau om, samma dag, och tog v�gen till Seir.
+
+Men Jakob br�t upp och drog till Suckot och byggde sig d�r ett
+hus. Och �t sin boskap gjorde han l�vhyddor;
+d�rav fick platsen namnet Suckot.
+
+Och Jakob kom p� sin f�rd ifr�n Paddan-Aram v�lbeh�llen till
+Sikems stad i Kanaans land och slog upp sitt l�ger utanf�r
+staden.
+Och det jordstycke d�r han hade slagit upp sitt t�lt k�pte han
+av Hamors, Sikems faders, barn f�r hundra kesitor.
+Och han reste d�r ett altare och kallade det
+El-Elohe-Israel.
+
+Men Dina, den dotter som Lea hade f�tt �t Jakob, gick ut f�r att
+bes�ka landets d�ttrar.
+Och Sikem, som var son till hiv�en Hamor, h�vdingen i landet,
+fick se henne, och han tog henne till sig och l�grade henne och
+kr�nkte henne.
+Och hans hj�rta f�ste sig vid Dina, Jakobs dotter, och flickan
+blev honom k�r, och han talade v�nligt med flickan.
+Och Sikem sade till sin fader Hamor: �Skaffa mig denna flicka
+till hustru.�
+
+Och Jakob hade f�tt h�ra att hans dotter Dina hade blivit
+sk�ndad. Men eftersom hans s�ner voro med hans boskap ute p�
+marken, teg Jakob, till dess de kommo hem.
+S� gick nu Hamor, Sikems fader, ut till Jakob f�r att tala med
+honom.
+Men n�r Jakobs s�ner kommo hem fr�n marken, sedan de hade f�tt
+h�ra vad som hade h�nt, blevo de f�rbittrade och vredgades
+h�geligen �ver att han hade gjort vad som var en galenskap i
+Israel, i det han hade l�grat Jakobs dotter -- en otillb�rlig
+g�rning.
+D� talade Hamor med dem och sade: �Min son Sikems hj�rta har
+f�st sig vid eder syster; given henne �t honom till hustru.
+Och befrynden eder med oss; given edra d�ttrar �t oss, och
+tagen I v�ra d�ttrar till hustrur,
+och bos�tten eder hos oss, ty landet skall ligga �ppet f�r eder;
+d�r m�n I bo och draga omkring och f�rv�rva besittningar.�
+Och Sikem sade till hennes fader och hennes br�der: �L�ten mig
+finna n�d f�r edra �gon; vad I fordren av mig vill jag giva.
+Beg�ren av mig huru stor brudg�va och sk�nk som helst; jag vill
+giva vad I fordren av mig; given mig allenast flickan till
+hustru.�
+D� svarade Jakobs s�ner Sikem och hans fader Hamor med listiga
+ord, eftersom han hade sk�ndat deras syster Dina,
+och sade till dem: �Vi kunna icke samtycka till att giva v�r
+syster �t en man som har f�rhud; ty s�dant h�lla vi f�r
+skamligt.
+Allenast p� det villkoret skola vi g�ra eder till viljes, att I
+bliven s�som vi, d�rigenom att allt mank�n bland eder omsk�res.
+D� skola vi giva v�ra d�ttrar �t eder och sj�lva taga edra
+d�ttrar till hustrur; och vi skola d� bo hos eder och bliva med
+eder ett enda folk.
+Men om I icke viljen lyssna till oss och l�ta omsk�ra eder, s�
+skola vi taga v�r syster och draga bort.�
+Och Hamor och Sikem, Hamors son, voro till freds med vad de
+beg�rde.
+
+Och den unge mannen dr�jde icke att g�ra s�, ty han hade f�tt
+behag till Jakobs dotter. Och han hade st�rre myndighet �n
+n�gon annan i hans faders hus.
+S� tr�dde d� Hamor och hans son Sikem upp i sin stads port och
+talade till m�nnen i staden och sade:
+�Dessa m�n �ro fredligt sinnade mot oss; m� vi allts� l�ta dem
+bo i landet och draga omkring d�r; landet har ju utrymme nog f�r
+dem. Vi vilja taga deras d�ttrar till hustrur �t oss och giva
+dem v�ra d�ttrar.
+Men allenast p� det villkoret skola m�nnen g�ra oss till viljes
+och bo hos oss och bliva ett enda folk med oss, att allt mank�n
+bland oss omsk�res, likasom de sj�lva �ro omskurna.
+Och d� bliva ju deras boskap och deras egendom och alla deras
+dragare v�r tillh�righet. M� vi f�rdenskull allenast g�ra dem
+till viljes, s� skola de bo kvar hos oss.�
+Och folket lydde Hamor och hans son Sikem, alla de som bodde
+inom hans stadsport; allt mank�n, s� m�nga som bodde inom hans
+stadsport, l�to omsk�ra sig.
+
+Men p� tredje dagen, d� de voro sjuka av s�ren, togo Jakobs tv�
+s�ner Simeon och Levi, Dinas br�der, var sitt sv�rd och
+�verf�llo staden of�rt�nkt och dr�pte allt mank�n.
+Ocks� Hamor och hans son Sikem dr�pte de med sv�rdsegg och togo
+Dina ut ur Sikems hus och gingo sin v�g.
+Och Jakobs s�ner kommo �ver de slagna och plundrade staden,
+d�rf�r att deras syster hade blivit sk�ndad;
+de togo deras f�r och f�kreatur och �snor, b�de vad som fanns i
+staden och vad som fanns p� f�ltet.
+Och allt deras gods och alla deras barn och deras kvinnor f�rde
+de bort s�som byte, tillika med allt annat som fanns i husen.
+
+Men Jakob sade till Simeon och Levi: �I haven dragit olycka �ver
+mig, d� I nu haven gjort mig f�rhatlig f�r landets inbyggare,
+kanan�erna och periss�erna. Mitt folk �r allenast en ringa hop;
+man skall nu f�rsamla sig mot mig och sl� mig ihj�l; s� skall
+jag med mitt hus f�rg�ras.�
+Men de svarade: �Skulle man d� f� behandla v�r syster s�som en
+sk�ka?�
+Och Gud sade till Jakob: �St� upp, drag till Betel och stanna
+d�r, och res d�r ett altare �t den Gud som uppenbarade sig f�r
+dig, n�r du flydde f�r din broder Esau.�
+D� sade Jakob till sitt husfolk och till alla som voro med
+honom: �Skaffen bort de fr�mmande gudar som I haven bland eder,
+och renen eder och byten om kl�der,
+och l�t oss s� st� upp och draga till Betel; d�r vill jag resa
+ett altare �t den Gud som b�nh�rde mig, n�r jag var i n�d, och
+som var med mig p� den v�g jag vandrade.�
+D� g�vo de �t Jakob alla de fr�mmande gudar som de hade hos sig,
+d�rtill ock sina �rringar; och Jakob gr�vde ned detta under
+terebinten vid Sikem.
+Sedan br�to de upp; och en f�rskr�ckelse ifr�n Gud kom �ver de
+kringliggande st�derna, s� att man icke f�rf�ljde Jakobs s�ner.
+Och Jakob kom till Lus, det �r Betel, i Kanaans land, j�mte allt
+det folk som var med honom.
+Och han byggde d�r ett altare och kallade platsen
+El-Betel, d�rf�r att Gud d�r hade uppenbarat
+sig f�r honom, n�r han flydde f�r sin broder.
+Och Debora, Rebeckas amma, dog och blev begraven nedanf�r Betel,
+under en ek; den fick namnet Gr�toeken.
+
+Och Gud uppenbarade sig �ter f�r Jakob, n�r han hade kommit
+tillbaka fr�n Paddan-Aram, och v�lsignade honom.
+Och Gud sade till honom: �Ditt namn �r Jakob; men du skall icke
+mer heta Jakob, utan Israel skall vara ditt namn.� S� fick han
+namnet Israel.
+Och Gud sade till honom: �Jag �r Gud den Allsm�ktige; var
+fruktsam och f�r�ka dig. Ett folk, ja, skaror av folk skola
+komma av dig, och konungar skola utg� fr�n din l�nd.
+Och det land som jag har givit �t Abraham och Isak skall jag
+giva �t dig; �t din s�d efter dig skall jag ock giva det landet.
+Och Gud for upp fr�n honom, p� den plats d�r han hade talat med
+honom.
+Men Jakob reste en stod p� den plats d�r han hade talat med
+honom, en stod av sten; och han offrade drickoffer d�rp� och g�t
+olja �ver den.
+Och Jakob gav �t platsen d�r Gud hade talat med honom namnet
+Betel.
+Sedan br�to de upp fr�n Betel. Och n�r det �nnu var ett stycke
+v�g fram till Efrat, kom Rakel i barnsn�d, och barnsn�den blev
+henne sv�r.
+D� nu hennes barnsn�d var som sv�rast, sade hj�lpkvinnan till
+henne: �Frukta icke; ty ocks� denna g�ng f�r du en son.�
+Men n�r hon h�ll p� att giva upp andan, ty hon skulle nu d�, gav
+hon honom namnet Ben-Oni; men hans fader kallade honom
+Benjamin.
+S� dog Rakel, och hon blev begraven vid v�gen till Efrat, det �r
+Bet-Lehem.
+Och Jakob reste en v�rd p� hennes grav; det �r den som �nnu i
+dag kallas Rakels gravv�rd.
+
+Och Israel br�t upp d�rifr�n och slog upp sitt t�lt p� andra
+sidan om Herdetornet.
+Och medan Israel bodde d�r i landet, gick Ruben �stad och
+l�grade Bilha, sin faders bihustru; och Israel fick h�ra det.
+
+Och Jakob hade tolv s�ner.
+Leas s�ner voro Ruben, Jakobs f�rstf�dde, vidare Simeon, Levi,
+Juda, Isaskar och Sebulon.
+Rakels s�ner voro Josef och Benjamin.
+Bilhas, Rakels tj�nstekvinnas, s�ner voro Dan och Naftali.
+Silpas, Leas tj�nstekvinnas, s�ner voro Gad och Aser. Dessa
+voro Jakobs s�ner, och de f�ddes �t honom i Paddan-Aram.
+Och Jakob kom till sin fader Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det
+�r Hebron, d�r Abraham och Isak hade bott s�som fr�mlingar.
+Och Isak levde ett hundra �ttio �r;
+d�refter gav Isak upp andan och dog och blev samlad till sina
+f�der, gammal och m�tt p� att leva. Och hans s�ner Esau och
+Jakob begrovo honom.
+
+Detta �r ber�ttelsen om Esaus, det �r Edoms, sl�kt.
+
+Esau hade tagit sina hustrur bland Kanaans d�ttrar: Ada, hetiten
+Elons dotter, och Oholibama, dotter till Ana och sondotter till
+hiv�en Sibeon,
+s� ock Basemat, Ismaels dotter, Nebajots syster.
+Och Ada f�dde Elifas �t Esau, men Basemat f�dde Reguel.
+Och Oholibama f�dde Jeus, Jaelam och Kora. Dessa voro Esaus
+s�ner, vilka f�ddes �t honom i Kanaans land.
+
+Och Esau tog sina hustrur, sina s�ner och d�ttrar och allt sitt
+husfolk, sin boskap och alla sina dragare och all annan egendom
+som han hade f�rv�rvat i Kanaans land och drog till ett annat
+land och skilde sig s� fr�n sin broder Jakob.
+Ty deras �godelar voro s� stora att de icke kunde bo
+tillsammans; landet d�r de uppeh�llo sig r�ckte icke till �t
+dem, f�r deras boskapshjordars skull.
+Och Esau bosatte sig i Seirs bergsbygd. Esau, det �r densamme
+som Edom.
+
+Och detta �r ber�ttelsen om Esaus sl�kt, hans som var stamfader
+f�r edom�erna, i Seirs bergsbygd.
+Dessa �ro namnen p� Esaus s�ner: Elifas, son till Ada, Esaus
+hustru, och Reguel, son till Basemat, Esaus hustru.
+Men Elifas' s�ner voro Teman, Omar, Sefo, Gaetam och Kenas.
+Och Timna, som var Elifas', Esaus sons, bihustru, f�dde Amalek
+�t Elifas. Dessa voro s�ner till Ada, Esaus hustru.
+Men Reguels s�ner voro dessa: Nahat och Sera, Samma och Missa.
+Dessa voro s�ner till Basemat, Esaus hustru.
+Men s�ner till Oholibama, Esaus hustru, dotter till Ana och
+sondotter till Sibeon, voro dessa, som hon f�dde �t Esau: Jeus,
+Jaelam och Kora.
+
+Dessa voro stamfurstarna bland Esaus s�ner: Elifas', Esaus
+f�rstf�ddes, s�ner voro dessa: fursten Teman, fursten Omar,
+fursten Sefo, fursten Kenas,
+fursten Kora, fursten Gaetam, fursten Amalek. Dessa voro de
+furstar som h�rstammade fr�n Elifas, i Edoms land; dessa voro
+Adas s�ner.
+Och dessa voro Reguels, Esaus sons, s�ner: fursten Nahat,
+fursten Sera, fursten Samma, fursten Missa. Dessa voro de
+furstar som h�rstammade fr�n Reguel, i Edoms land; dessa voro
+s�ner till Basemat, Esaus hustru.
+Och dessa voro Oholibamas, Esaus hustrus, s�ner: fursten Jeus,
+fursten Jaelam, fursten Kora. Dessa voro de furstar som
+h�rstammade fr�n Oholibama, Anas dotter och Esaus hustru.
+Dessa voro Esaus s�ner, och dessa deras stamfurstar. Han �r
+densamme som Edom.
+
+Dessa voro hor�en Seirs s�ner, landets f�rra inbyggare: Lotan,
+Sobal, Sibeon, Ana,
+Dison, Eser och Disan. Dessa voro hor�ernas, Seirs s�ners,
+stamfurstar i Edoms land.
+Men Lotans s�ner voro Hori och Hemam; och Lotans syster var
+Timna.
+Och dessa voro Sobals s�ner: Alvan, Manahat och Ebal, Sefo och
+Onam.
+Och dessa voro Sibeons s�ner: Aja och Ana; det var denne Ana som
+fann de varma k�llorna i �knen, n�r han vaktade sin fader
+Sibeons �snor.
+Men dessa voro Anas barn: Dison och Oholibama, Anas dotter.
+Och dessa voro Disans s�ner: Hemdan, Esban, Jitran och Keran.
+Och dessa voro Esers s�ner: Bilhan, Saavan och Akan.
+Dessa voro Disans s�ner: Us och Aran.
+Dessa voro hor�ernas stamfurstar: fursten Lotan, fursten Sobal,
+fursten Sibeon, fursten Ana,
+fursten Dison, fursten Eser, fursten Disan. Dessa voro
+hor�ernas stamfurstar i Seirs land, var furste f�r sig.
+
+Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan �nnu
+n�gon israelitisk konung var konung d�r:
+Bela, Beors son, var konung i Edom, och hans stad hette Dinhaba.
+N�r Bela dog, blev Jobab, Seras son, fr�n Bosra, konung efter
+honom.
+N�r Jobab dog, blev Husam fr�n teman�ernas land konung efter
+honom.
+N�r Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han
+som slog midjaniterna p� Moabs mark; och hans stad hette Avit.
+N�r Hadad dog, blev Samla fr�n Masreka konung efter honom.
+N�r Samla dog, blev Saul fr�n Rehobot vid floden konung efter
+honom.
+N�r Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom.
+N�r Baal-Hanan, Akbors son, dog, blev Hadar konung efter honom;
+och hans stad hette Pagu, och hans hustru hette Mehetabel,
+dotter till Matred, som var dotter till Me-Sahab.
+
+Och dessa �ro namnen p� Esaus stamfurstar, efter deras sl�kter
+och orter, med deras namn: fursten Timna, fursten Alva, fursten
+Jetet,
+fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon,
+fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar,
+fursten Magdiel, fursten Iram. Dessa voro Edoms stamfurstar,
+efter deras boningsorter i det land de hade tagit i besittning
+-- hans som ock kallas Esau, edom�ernas stamfader.
+Men Jakob bosatte sig i det land d�r hans fader hade bott s�som
+fr�mling, n�mligen i Kanaans land.
+
+Detta �r ber�ttelsen om Jakobs sl�kt. N�r Josef var sjutton �r
+gammal, gick han, j�mte sina br�der, i vall med f�ren; han f�ljde
+d� s�som yngling med Bilhas och Silpas, sin faders hustrurs,
+s�ner. Och Josef bar fram till deras fader vad ont som sades om
+dem.
+Men Israel hade Josef k�rare �n alla sina andra s�ner, eftersom
+han hade f�tt honom p� sin �lderdom; och han l�t g�ra �t honom
+en fotsid livkl�dnad.
+D� nu hans br�der s�go att deras fader hade honom k�rare �n alla
+hans br�der, blevo de h�tska mot honom och kunde icke tala
+v�nligt till honom.
+D�rtill hade Josef en g�ng en dr�m, som han omtalade f�r sina
+br�der; sedan hatade de honom �nnu mer.
+Han sade n�mligen till dem: �H�ren vilken dr�m jag har haft.
+Jag tyckte att vi bundo k�rvar p� f�ltet; och se, min k�rve
+reste sig upp och blev st�ende, och edra k�rvar st�llde sig runt
+omkring och bugade sig f�r min k�rve.�
+D� sade hans br�der till honom: �Skulle du bliva v�r konung, och
+skulle du r�da �ver oss?� Och de hatade honom �nnu mer f�r hans
+dr�mmars skull och f�r vad han hade sagt.
+
+Sedan hade han �nnu en annan dr�m som han f�rt�ljde f�r sina
+br�der; han sade: �H�ren, jag har haft �nnu en dr�m. Jag tyckte
+att solen och m�nen och elva stj�rnor bugade sig f�r mig.�
+N�r han f�rt�ljde detta f�r sin fader och sina br�der, bannade
+hans fader honom och sade till honom: �Vad �r detta f�r en dr�m
+som du har haft? Skulle d� jag och din moder och dina br�der
+komma och buga oss ned till jorden f�r dig?�
+Och hans br�der avundades honom; men hans fader bevarade detta i
+sitt minne.
+
+D� nu en g�ng hans br�der hade g�tt bort f�r att vakta sin
+faders f�r i Sikem,
+sade Israel till Josef: �Se, dina br�der vakta f�ren i Sikem;
+g�r dig redo, jag vill s�nda dig till dem.� Han svarade honom:
+�Jag �r redo.�
+D� sade han till honom: �G� och se efter, om det st�r v�l till
+med dina br�der, och om det st�r v�l till med f�ren, och kom
+tillbaka till mig med svar.� S� s�nde han honom �stad fr�n
+Hebrons dal, och han kom till Sikem.
+D�r m�tte han en man, medan han gick omkring villr�dig p�
+f�ltet; och mannen fr�gade honom: �Vad s�ker du?�
+Han svarade: �Jag s�ker efter mina br�der; s�g mig var de vakta
+sin hjord.�
+Mannen svarade: �De hava brutit upp h�rifr�n; ty jag h�rde dem
+s�ga: 'L�t oss g� till Dotain.'� D� gick Josef vidare efter
+sina br�der och fann dem i Dotan.
+N�r de nu p� avst�nd fingo se honom, innan han �nnu hade hunnit
+fram till dem, lade de r�d om att d�da honom.
+De sade till varandra: �Se, d�r kommer dr�mmaren.
+Upp, l�t oss dr�pa honom och kasta honom i en brunn; sedan kunna
+vi s�ga att ett vilddjur har �tit upp honom. S� f� vi se huru
+det g�r med hans dr�mmar.�
+Men n�r Ruben h�rde detta, ville han r�dda honom undan deras
+h�nder och sade: �L�t oss icke sl� ihj�l honom.�
+Ytterligare sade Ruben till dem: �Utgjuten icke blod; kasten
+honom i brunnen h�r i �knen, men b�ren icke hand p� honom.� Han
+ville n�mligen r�dda honom undan deras h�nder och f�ra honom
+tillbaka till hans fader.
+D� nu Josef kom fram till sina br�der, togo de av honom hans
+livkl�dnad, den fotsida kl�dnaden som han hade p� sig,
+och grepo honom och kastade honom i brunnen; men brunnen var
+tom, intet vatten fanns d�ri.
+D�refter satte de sig ned f�r att �ta. N�r de d� lyfte upp sina
+�gon, fingo de se ett t�g av ismaeliter komma fr�n Gilead, och
+deras kameler voro lastade med dragantgummi, balsam och
+ladanum; de voro p� v�g med detta ned till Egypten.
+D� sade Juda till sina br�der: �Vad gagn hava vi d�rav att vi
+dr�pa v�r broder och d�lja hans blod?�
+Nej, l�t oss s�lja honom till ismaeliterna; m� v�r hand icke
+komma vid honom, ty han �r ju v�r broder, v�rt eget k�tt.� Och
+hans br�der lydde honom.
+D� nu midjanitiska k�pm�n kommo d�r f�rbi, drogo de upp Josef ur
+brunnen; och de s�lde Josef f�r tjugu siklar silver till
+ismaeliterna. Dessa f�rde s� Josef till Egypten.
+
+N�r sedan Ruben kom tillbaka till brunnen, se, d� fanns Josef
+icke i brunnen. D� rev han s�nder sina kl�der
+och v�nde tillbaka till sina br�der och sade: �Gossen �r icke
+d�r, vart skall jag nu taga v�gen?�
+Men de togo Josefs livkl�dnad och slaktade en bock och doppade
+kl�dnaden i blodet;
+d�refter s�nde de den fotsida livkl�dnaden hem till sin fader
+och l�to s�ga: �Denna har vi funnit; se efter, om det �r din
+sons livkl�dnad eller icke.�
+Och han k�nde igen den och sade: �Det �r min sons livkl�dnad;
+ett vilddjur har �tit upp honom, f�rvisso �r Josef ihj�lriven.�
+Och Jakob rev s�nder sina kl�der och svepte s�cktyg om sina
+l�nder och s�rjde sin son i l�ng tid.
+Och alla hans s�ner och alla hans d�ttrar kommo f�r att tr�sta
+honom; men han ville icke l�ta tr�sta sig, utan sade: �Jag skall
+med sorg fara ned i d�dsriket till min son.� S� begr�t hans
+fader honom.
+
+Men medaniterna f�rde honom till Egypten och s�lde honom till
+Potifar, som var hovman hos Farao och h�vitsman f�r drabanterna.
+Vid den tiden begav sig Juda �stad bort ifr�n sina br�der och
+sl�t sig till en man i Adullam, som hette Hira.
+D�r fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Sua,
+och han tog henne till sig och gick in till henne.
+Och hon blev havande och f�dde en son, och han fick namnet Er.
+�ter blev hon havande och f�dde en son och gav honom namnet
+Onan.
+Och hon f�dde �nnu en son, och �t denne gav hon namnet Sela; och
+n�r han f�ddes, var Juda i Kesib.
+Och Juda tog �t Er, sin f�rstf�dde, en hustru som hette Tamar.
+Men Er, Judas f�rstf�dde, misshagade HERREN; d�rf�r d�dade
+HERREN honom.
+D� sade Juda till Onan: �G� in till din broders hustru, �kta
+henne i din broders st�lle och skaffa avkomma �t din broder.�
+Men eftersom Onan visste att avkomman icke skulle bliva hans
+egen, l�t han, n�r han gick in till sin broders hustru, det
+spillas p� jorden, f�r att icke giva avkomma �t sin broder.
+Men det misshagade HERREN att han gjorde s�; d�rf�r d�dade han
+ocks� honom.
+D� sade Juda till sin sonhustru Tamar: �Stanna s�som �nka i din
+faders hus, till dess min son Sela bliver fullvuxen.� Han
+fruktade n�mligen att annars ocks� denne skulle d�, likasom hans
+br�der. S� gick Tamar bort och stannade i sin faders hus.
+
+En l�ng tid d�refter dog Suas dotter, Judas hustru. Och efter
+sorgetidens slut gick Juda med sin v�n adullamiten Hira upp till
+Timna, f�r att se efter dem som klippte hans f�r.
+N�r man nu ber�ttade f�r Tamar att hennes sv�rfader gick upp
+till Timna f�r att klippa sina f�r,
+lade hon av sig sina �nkekl�der och bet�ckte sig med en sl�ja
+och h�ljde in sig och satte sig vid porten till Enaim p� v�gen
+till Timna. Ty hon s�g, att fast�n Sela var fullvuxen, blev hon
+likv�l icke given �t honom till hustru.
+D� nu Juda fick se henne, trodde han att hon var en sk�ka; hon
+hade ju n�mligen sitt ansikte bet�ckt.
+Och han vek av till henne, d�r hon satt vid v�gen, och sade:
+�Kom, l�t mig g� in till dig.� Ty han visste icke att det var
+hans sonhustru. Hon svarade: �Vad vill du giva mig f�r att f�
+g� in till mig?�
+Han sade: �Jag vill s�nda dig en killing ur min hjord.� Hon
+svarade: �Ja, om du giver mig pant, till dess du s�nder den.�
+Han sade: �Vad skall jag d� giva dig i pant?� Hon svarade: �Din
+signetring, din snodd och staven som du har i din hand.� D� gav
+han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande
+genom honom.
+Och hon stod upp och gick d�rifr�n och lade av sin sl�ja och
+kl�dde sig �ter i sina �nkekl�der.
+Och Juda s�nde killingen med sin v�n adullamiten, f�r att f�
+igen panten av kvinnan; men denne fann henne icke.
+Och han fr�gade folket d�r p� orten och sade: �Var �r
+tempelt�rnan, hon som satt i Enaim vid v�gen?� De svarade: �H�r
+har ingen tempelt�rna varit.�
+Och han kom tillbaka till Juda och sade: �Jag har icke funnit
+henne; d�rtill s�ger folket p� orten att ingen tempelt�rna har
+varit d�r.�
+D� sade Juda: �M� hon d� beh�lla det, s� att vi icke draga
+sm�lek �ver oss. Jag har nu s�nt killingen, men du har icke
+funnit henne.�
+
+Vid pass tre m�nader d�refter blev s� ber�ttat f�r Juda: �Din
+sonhustru Tamar har bedrivit otukt, och i otukt har hon blivit
+havande.� Juda sade: �F�ren ut henne till att br�nnas.�
+Men n�r hon f�rdes ut, s�nde hon bud till sin sv�rfader och l�t
+s�ga: �Genom en man som �r �gare till detta har jag blivit
+havande.� Och hon l�t s�ga: �Se efter, vem denna signetring,
+dessa snodder och denna stav tillh�ra.�
+Och Juda k�nde igen dem och sade: �Hon �r i sin r�tt mot mig,
+eftersom jag icke har givit henne �t min son Sela.� Men han kom
+icke mer vid henne.
+
+N�r hon nu skulle f�da, se, d� funnos tvillingar i hennes liv.
+Och i f�dslostunden stack den ene fram en hand; d� tog
+hj�lpkvinnan en r�d tr�d och band den om hans hand och sade:
+�Denne kom f�rst fram.�
+Men n�r han d�refter �ter drog sin hand tillbaka, se, d� kom
+hans broder fram; och hon sade: �Varf�r har du tr�ngt dig fram?�
+Och han fick namnet Peres.
+D�refter kom hans broder fram, han som hade den r�da tr�den om
+sin hand, och han fick namnet Sera.
+
+Och Josef f�rdes ned till Egypten; och Potifar, som var hovman
+hos Farao och h�vitsman f�r drabanterna, en egyptisk man, k�pte
+honom av ismaeliterna som hade f�rt honom ditned.
+Och HERREN var med Josef, s� att han blev en lyckosam man. Och
+han vistades i sin herres, egyptierns, hus;
+och hans herre s�g att HERREN var med honom, ty allt vad han
+gjorde l�t HERREN lyckas v�l under hans hand.
+Och Josef fann n�d f�r hans �gon och fick betj�na honom. Och
+han satte honom �ver sitt hus, och allt vad han �gde l�mnade han
+i hans v�rd.
+Och fr�n den stund d� han hade satt honom �ver sitt hus och �ver
+allt vad han �gde, v�lsignade HERREN egyptierns hus, f�r Josefs
+skull; och HERRENS v�lsignelse vilade �ver allt vad han �gde,
+hemma och p� marken.
+D�rf�r �verl�t han i Josefs v�rd allt vad han �gde, och sedan
+han hade f�tt honom till sin hj�lp, bekymrade han sig icke om
+n�got, utom maten som han sj�lv �t.
+
+Men Josef hade en sk�n gestalt och var sk�n att sk�da.
+Och efter en tid h�nde sig att hans herres hustru kastade sina
+�gon p� Josef och sade: �Ligg hos mig.�
+Men han ville icke, utan sade till sin herres hustru: �Se,
+alltsedan min herre har tagit mig till sin hj�lp, bekymrar han
+sig icke om n�got i huset, och allt vad han �ger har han l�mnat
+i min v�rd.
+Han har i detta hus icke st�rre makt �n jag, och intet annat har
+han f�rbeh�llit sig �n dig allena, eftersom du �r hans hustru.
+Huru skulle jag d� kunna g�ra s� mycket ont och synda mot Gud?�
+Och fast�n hon talade s�dant dag efter dag till Josef, h�rde han
+dock icke p� henne och ville icke ligga hos henne eller vara med
+henne.
+Men en dag d� han kom in i huset f�r att f�rr�tta sina sysslor,
+och ingen av husfolket var tillst�des d�rinne,
+fattade hon honom i manteln och sade: �Ligg hos mig.� Men han
+l�mnade manteln i hennes hand och flydde och kom ut.
+D� hon nu s�g att han hade l�mnat sin mantel i hennes hand och
+flytt ut,
+ropade hon p� sitt husfolk och sade till dem: �Sen h�r, han har
+f�rt hit till oss en hebreisk man, f�r att denne skulle locka
+oss till l�ttf�rdighet. Han kom in till mig och ville ligga hos
+mig; men jag ropade med h�g r�st.
+Och n�r han h�rde att jag hov upp min r�st och ropade, l�mnade
+han sin mantel kvar hos mig och flydde och kom ut.�
+Och hon l�t hans mantel ligga kvar hos sig, till dess hans herre
+kom hem;
+d� ber�ttade hon f�r honom detsamma; hon sade: �Den hebreiske
+tj�naren som du har f�rt hit till oss kom in till mig, och
+ville locka mig till l�ttf�rdighet.
+Men d� jag hov upp min r�st och ropade, l�mnade han sin mantel
+kvar hos mig och flydde ut.�
+N�r nu hans herre h�rde vad hans hustru ber�ttade f�r honom,
+n�mligen att hans tj�nare hade betett sig mot henne p� detta
+s�tt, blev hans vrede uppt�nd.
+Och Josefs herre tog honom och l�t s�tta honom i det f�ngelse
+d�r konungens f�ngar sutto f�ngslade; d�r fick han d� vara i
+f�ngelse.
+Men HERREN var med Josef och f�rskaffade honom ynnest och l�t
+honom finna n�d hos f�rest�ndaren f�r f�ngelset.
+Och f�rest�ndaren f�r f�ngelset l�t alla f�ngar som sutto i
+f�ngelset st� under Josefs uppsikt; och allt vad d�r skulle
+g�ras, det gjordes genom honom.
+F�rest�ndaren f�r f�ngelset tog sig alls icke av n�got som Josef
+hade om hand, eftersom HERREN var med denne; och vad han gjorde,
+det l�t HERREN lyckas v�l.
+En tid h�refter h�nde sig att den egyptiske konungens munsk�nk
+och hans bagare f�rsyndade sig mot sin herre, konungen av
+Egypten.
+Och Farao blev f�rt�rnad p� sina tv� hovm�n, �verste munsk�nken
+och �verste bagaren,
+och l�t s�tta dem i f�rvar i drabanth�vitsmannens hus, i samma
+f�ngelse d�r Josef satt f�ngen.
+Och h�vitsmannen f�r drabanterna anst�llde Josef hos dem till
+att betj�na dem; och de sutto d�r i f�rvar en tid.
+
+Medan nu den egyptiske konungens munsk�nk och bagare sutto
+f�ngna i f�ngelset, hade de b�da under samma natt var sin dr�m,
+vardera med sin s�rskilda betydelse.
+Och n�r Josef om morgonen kom in till dem, fick han se att de
+voro bedr�vade.
+D� fr�gade han Faraos hovm�n, som med honom sutto i f�rvar i
+hans herres hus: �Varf�r sen I s� sorgsna ut i dag?�
+De svarade honom: �Vi hava haft en dr�m, och ingen finnes, som
+kan uttyda den.� Josef sade till dem: �Att giva uttydningen �r
+ju Guds sak; f�rt�ljen dr�mmen f�r mig.�
+
+D� f�rt�ljde �verste munsk�nken sin dr�m f�r Josef och sade till
+honom: �Jag dr�mde att ett vintr�d stod framf�r mig;
+p� vintr�det voro tre rankor, och knappt hade det skjutit skott,
+s� slogo dess blommor ut och dess klasar buro mogna druvor.
+Och jag hade Faraos b�gare i min hand, och jag tog druvorna och
+pressade ut dem i Faraos b�gare och gav Farao b�garen i handen.�
+D� sade Josef till honom: �Detta �r uttydningen: de tre rankorna
+betyda tre dagar;
+om tre dagar skall Farao upph�ja ditt huvud och s�tta dig �ter
+p� din plats, s� att du f�r giva Farao b�garen i handen likasom
+f�rut, d� du var hans munsk�nk.
+Men t�nk p� mig, n�r det g�r dig v�l, s� att du g�r
+barmh�rtighet med mig och n�mner om mig f�r Farao och skaffar
+mig ut fr�n detta hus;
+ty jag �r med or�tt bortf�rd fr�n hebr�ernas land, och icke
+heller h�r har jag gjort n�got varf�r jag borde s�ttas i
+f�ngelse.�
+
+D� nu �verste bagaren s�g att Josef hade givit en god uttydning,
+sade han till honom: �Ocks� jag hade en dr�m. Jag tyckte att
+jag bar tre vetebr�dskorgar p� mitt huvud.
+Och i den �versta korgen funnos bakverk av alla slag, s�dant som
+Farao pl�gar �ta; men f�glarna �to d�rav ur korgen p� mitt
+huvud.�
+D� svarade Josef och sade: �Detta �r uttydningen: de tre
+korgarna betyda tre dagar;
+om tre dagar skall Farao upph�ja ditt huvud och taga det av
+dig; han skall upph�nga dig p� tr�, och f�glarna skola �ta ditt
+k�tt.�
+
+P� tredje dagen d�refter, d� det var Faraos f�delsedag, gjorde
+denne ett g�stabud f�r alla sina tj�nare. D� upph�jde han, bland
+sina tj�nare, s�v�l �verste munsk�nkens huvud som �verste
+bagarens.
+Han insatte �verste munsk�nken �ter i hans �mbete, s� att han
+fick giva Farao b�garen i handen;
+men �verste bagaren l�t han upph�nga, s�som Josef hade sagt dem
+i sin uttydning.
+Men �verste munsk�nken t�nkte icke p� Josef, utan gl�mde honom.
+Tv� �r d�refter h�nde sig att Farao hade en dr�m. Han tyckte
+sig st� vid Nilfloden.
+Och han s�g sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och
+de betade i vassen.
+Sedan s�g han sju andra kor, fula och magra, stiga upp ur
+floden; och de st�llde sig bredvid de f�rra korna p� stranden av
+floden.
+Och de fula och magra korna �to upp de sju vackra och feta
+korna. D�refter vaknade Farao.
+Men han somnade �ter in och s�g d� i dr�mmen sju ax, frodiga och
+vackra, v�xa p� samma str�.
+Sedan s�g han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av
+�stanvinden;
+och de tunna axen uppslukade de sju frodiga och fulla axen.
+D�refter vaknade Farao och fann att det var en dr�m.
+
+D� han nu om morgonen var orolig till sinnes, s�nde han ut och
+l�t kalla till sig alla sp�m�n och alla vise i Egypten. Och
+Farao f�rt�ljde sina dr�mmar f�r dem; men ingen fanns, som kunde
+uttyda dem f�r Farao.
+D� talade �verste munsk�nken till Farao och sade: �Jag m�ste i
+dag p�minna om mina synder.
+N�r Farao en g�ng var f�rt�rnad p� sina tj�nare, satte han mig
+j�mte �verste bagaren i f�ngelse i drabanth�vitsmannens hus.
+D� hade vi b�da, jag och han, under samma natt en dr�m, och v�ra
+dr�mmar hade var sin s�rskilda betydelse.
+Och j�mte oss var d�r en ung hebr�, som var tj�nare hos
+h�vitsmannen f�r drabanterna. F�r honom f�rt�ljde vi v�ra
+dr�mmar, och han uttydde dem f�r oss; efter som var och en hade
+dr�mt gav han en uttydning.
+Och s�som han uttydde f�r oss, s� gick det. Jag blev �ter
+insatt p� min plats, och den andre blev upph�ngd.�
+
+D� s�nde Farao och l�t kalla Josef till sig; och man skyndade
+att f�ra honom ut ur f�ngelset. Och han l�t raka sig och bytte
+om kl�der och kom inf�r Farao.
+Och Farao sade till Josef: �Jag har haft en dr�m, och ingen
+finnes, som kan uttyda den. Men jag har h�rt s�gas om dig, att
+allenast du f�r h�ra en dr�m, kan du uttyda den.�
+Josef svarade Farao och sade: �I min makt st�r det icke; men Gud
+skall giva Farao ett lyckosamt svar.�
+D� sade Farao till Josef: �Jag dr�mde att jag stod p� stranden
+av Nilfloden.
+Och jag s�g sju kor stiga upp ur floden, feta och vackra, och de
+betade i vassen.
+Sedan s�g jag sju andra kor stiga upp, avfallna och mycket fula
+och magra; i hela Egyptens land har jag icke sett n�gra s� fula
+som dessa.
+Och de magra och fula korna �to upp de sju f�rsta, feta korna.
+Men n�r de hade sv�ljt ned dem, kunde man icke m�rka att de hade
+sv�ljt ned dem, utan de f�rblevo fula s�som f�rut. D�refter
+vaknade jag.
+�ter dr�mde jag och s�g d� sju ax, fulla och vackra, v�xa p�
+samma str�.
+Sedan s�g jag sju andra ax skjuta upp, f�rtorkade, tunna och
+svedda av �stanvinden;
+och de tunna axen uppslukade de sju vackra axen. Detta omtalade
+jag f�r sp�m�nnen; men ingen fanns, som kunde f�rklara det f�r
+mig.�
+
+D� sade Josef till Farao: �Faraos dr�mmar hava en och samma
+betydelse; vad Gud �mnar g�ra, det har han f�rkunnat f�r Farao.
+De sju vackra korna betyda sju �r, de sju vackra axen betyda ock
+sju �r; dr�mmarna hava en och samma betydelse.
+Och de sju magra och fula korna som stego upp efter dessa betyda
+sju �r, s� ock de sju tomma axen, de som voro svedda av
+�stanvinden; sju hunger�r skola n�mligen komma.
+Detta menade jag, n�r jag sade till Farao: Vad Gud �mnar g�ra,
+det har han l�tit Farao veta.
+Se, sju �r skola komma med stor ymnighet �ver hela Egyptens
+land.
+Men efter dem skola sju hunger�r intr�ffa, s�dana, att man skall
+f�rg�ta all den f�rra ymnigheten i Egyptens land, och
+hungersn�den skall f�rt�ra landet.
+Och man skall icke hava n�got minne av den f�rra ymnigheten i
+landet, f�r den hungersn�ds skull som sedan kommer, ty den skall
+bliva mycket sv�r.
+Men att Farao har haft dr�mmen tv� g�nger, det betyder att detta
+�r av Gud best�mt, och att Gud skall l�ta det ske snart.
+M� nu allts� Farao utse en f�rst�ndig och vis man, som han kan
+s�tta �ver Egyptens land.
+M� Farao g�ra s�; m� han ock f�rordna tillsyningsm�n �ver landet
+och taga upp femtedelen av avkastningen i Egyptens land under de
+sju ymniga �ren.
+M� man under dessa kommande goda �r samla in allt som kan tj�na
+till f�da och hopf�ra s�d under Faraos v�rd i st�derna, f�r att
+tj�na till f�da, och m� man sedan f�rvara den,
+s� att dessa f�do�mnen finnas att tillg� f�r landet under de sju
+hunger�r som skola komma �ver Egyptens land. S� skall landet
+icke beh�va f�rg�s genom hungersn�den.�
+
+Det talet behagade Farao och alla hans tj�nare.
+Och Farao sade till sina tj�nare: �Kunna vi finna n�gon i vilken
+Guds Ande s� �r som i denne?�
+Och Farao sade till Josef: �Eftersom Gud har kungjort f�r dig
+allt detta, finnes ingen som �r s� f�rst�ndig och vis som du.
+Du skall f�rest� mitt hus, och efter dina befallningar skall
+allt mitt folk r�tta sig; allenast d�ri att tronen f�rbliver min
+vill jag vara f�rmer �n du.�
+Ytterligare sade Farao till Josef: �Jag s�tter dig nu �ver hela
+Egyptens land.�
+Och Farao tog ringen av sin hand och satte den p� Josefs hand
+och l�t kl�da honom i kl�der av fint linne och h�ngde den
+gyllene kedjan om hans hals.
+Och han l�t honom �ka i vagnen n�rmast efter sin egen, och man
+utropade framf�r honom �abrek�. Och han satte
+honom �ver hela Egyptens land.
+Och Farao sade till Josef: �Jag �r Farao; utan din vilja skall
+ingen i hela Egyptens land lyfta hand eller fot.�
+Och Farao gav Josef namnet Safenat-Panea och gav honom till
+hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, pr�sten i On. Och Josef
+begav sig ut och bes�g Egyptens land.
+
+Josef var trettio �r gammal, n�r han stod inf�r Farao, konungen i
+Egypten. Och Josef gick ut ifr�n Farao och f�rdades omkring i
+hela Egyptens land.
+Och landet gav under de sju ymniga �ren avkastning i �verfl�d
+och under dessa sju �r som kommo i Egyptens land samlade han in
+allt som kunde tj�na till f�da och lade upp det i st�derna. I
+var s�rskild stad lade han upp de f�do�mnen som man h�mtade
+ifr�n f�lten d�romkring.
+S� hopf�rde Josef s�d i stor myckenhet, s�som sanden i havet,
+till dess man m�ste upph�ra att h�lla r�kning p� den, eftersom
+det var om�jligt att h�lla r�kning p� den.
+
+Och �t Josef f�ddes tv� s�ner, innan n�got hunger�r kom; de
+f�ddes �t honom av Asenat, dotter till Poti-Fera, pr�sten i On.
+Och Josef gav �t den f�rstf�dde namnet
+Manasse, �ty�, sade han, �Gud har l�tit mig
+f�rg�ta all min olycka och hela min faders hus.�
+Och �t den andre gav han namnet Efraim, �ty�,
+sade han, �Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land�.
+
+Men de sju ymniga �ren som f�rst hade kommit i Egyptens land
+gingo till �nda;
+sedan begynte de sju hunger�ren, s�som Josef hade f�rutsagt.
+Och hungersn�d uppstod i alla andra l�nder; men i Egyptens land
+fanns br�d �verallt.
+Och n�r hela Egyptens land begynte hungra och folket ropade till
+Farao efter br�d, sade Farao till alla egyptier: �G�n till
+Josef, och g�ren vad han s�ger eder.�
+N�r nu allts� hungersn�d var �ver hela landet, �ppnade Josef
+alla f�rr�dshus och s�lde s�d �t egyptierna. Men hungersn�den
+blev allt st�rre i Egyptens land;
+och fr�n alla l�nder kom man till Josef i Egypten f�r att k�pa
+s�d, ty hungersn�den blev allt st�rre i alla l�nder.
+
+Men n�r Jakob f�rnam att s�d fanns i Egypten, sade han till sina
+s�ner: �Varf�r st�n I s� r�dl�sa?�
+Och han sade vidare: �Se, jag har h�rt att i Egypten finnes s�d;
+faren ditned och k�pen d�rifr�n s�d �t oss, f�r att vi m� leva
+och icke d�.�
+D� foro tio av Josefs br�der ned f�r att k�pa s�d i Egypten.
+Men Benjamin, Josefs broder, blev icke av Jakob s�nd �stad med
+sina br�der, ty han fruktade att n�gon olycka kunde h�nda honom.
+S� kommo d�, bland de andra, ocks� Israels s�ner f�r att k�pa
+s�d; ty hungersn�d r�dde i Kanaans land.
+
+Och Josef var den som hade att befalla i landet; det var han som
+s�lde s�d �t allt folket i landet. D� nu Josefs br�der kommo
+dit, f�llo de ned till jorden p� sitt ansikte inf�r honom.
+N�r d� Josef fick se sina br�der, k�nde han igen dem; men han
+st�llde sig fr�mmande mot dem och tilltalade dem h�rt och
+fr�gade dem: �Varifr�n kommen I?� De svarade: �Fr�n Kanaans
+land, f�r att k�pa s�d till f�da �t oss.�
+Och fast�n Josef k�nde igen sina br�der, k�nde de icke igen
+honom.
+Men Josef t�nkte p� de dr�mmar som han hade dr�mt om dem. Och
+han sade till dem: �I �ren spejare, I haven kommit f�r att se
+efter, var landet �r utan skydd.�
+De svarade honom: �Nej, herre, dina tj�nare hava kommit f�r att
+k�pa s�d till f�da �t sig.
+Vi �ro alla s�ner till en och samma man; vi �ro redliga m�n,
+dina tj�nare �ro inga spejare.�
+Men han sade till dem: �Jo, I haven kommit f�r att se efter, var
+landet �r utan skydd.�
+De svarade: �Vi, dina tj�nare, �ro tolv br�der, s�ner till en
+och samma man i Kanaans land; men den yngste �r nu hemma hos v�r
+fader, och en �r icke mer till.�
+Josef sade till dem: �Det �r s�som jag sade eder: I �ren
+spejare.
+Och p� detta s�tt vill jag pr�va eder: s� sant Farao lever,
+I skolen icke slippa h�rifr�n, med mindre eder yngste broder
+kommer hit.
+En av eder m� fara och h�mta hit eder broder. Men I andra
+skolen stanna s�som f�ngar, f�r att jag s� m� pr�va om I haven
+talat sanning. Ty om s� icke �r, d� �ren I spejare, s� sant
+Farao lever.�
+D�refter l�t han h�lla dem allasammans i f�ngelse under tre
+dagar.
+
+Men p� tredje dagen sade Josef till dem: �Om I viljen leva, s�
+g�ren p� detta s�tt, ty jag fruktar Gud:
+�ren I redliga m�n, s� m� en av eder, I br�der, stanna s�som
+f�nge i huset d�r I haven suttit f�ngslade; men I andra m�n fara
+eder v�g, och f�ra hem med eder den s�d som I haven k�pt till
+hj�lp mot hungersn�den hemma hos eder.
+F�ren sedan eder yngste broder hit till mig; om s� edra ord visa
+sig vara sanna, skolen I slippa att d�.� Och de m�ste g�ra s�.
+Men de sade till varandra: �F�rvisso hava vi dragit skuld �ver
+oss genom det som vi gjorde mot v�r broder; ty vi s�go hans
+sj�ls �ngest, n�r han bad oss om misskund, och vi ville dock
+icke lyssna till honom. D�rf�r hava vi sj�lva kommit i denna
+�ngest.�
+Ruben svarade dem: �Sade jag icke till eder: 'F�rsynden eder
+icke p� gossen'? Men I lyssnaden icke till mig; se, d�rf�r
+utkr�ves nu hans blod.�
+Men de visste icke att Josef f�rstod detta, ty han talade med
+dem genom tolk.
+Och han v�nde sig bort ifr�n dem och gr�t. Sedan v�nde han sig
+�ter till dem och talade med dem; och han tog Simeon ut ur deras
+krets och l�t f�ngsla honom inf�r deras �gon.
+
+Och Josef bj�d att man skulle fylla deras s�ckar med s�d, och
+l�gga vars och ens penningar tillbaka i hans s�ck, och giva dem
+kost f�r resan. Och man gjorde s� med dem.
+Och de lastade s�den p� sina �snor och foro d�rifr�n.
+Men n�r vid ett vilost�lle en av dem �ppnade sin s�ck f�r att
+giva foder �t sin �sna, fick han se sina penningar ligga �verst
+i s�cken.
+D� sade han till sina br�der: �Mina penningar hava blivit lagda
+hit tillbaka; se, de �ro h�r i min s�ck.� D� blevo de utom sig
+av h�pnad och s�go f�rskr�ckta p� varandra och sade: �Vad har
+Gud gjort mot oss!�
+
+N�r de kommo hem till sin fader Jakob i Kanaans land, ber�ttade
+de f�r honom allt vad som hade h�nt dem och sade:
+�Mannen som var herre d�r i landet tilltalade oss h�rt och
+behandlade oss s�som om vi ville bespeja landet.
+Men vi sade till honom: 'Vi �ro redliga m�n och inga spejare;
+vi �ro tolv br�der, samma faders s�ner; en �r icke mer till, och
+den yngste �r nu hemma hos v�r fader i Kanaans land.'
+Men mannen som var herre i landet svarade oss: 'D�rav skall jag
+veta att I �ren redliga m�n: l�mnen kvar hos mig en av eder, I
+br�der; tagen s� vad I haven k�pt till hj�lp mot hungersn�den
+hemma hos eder, och faren eder v�g.
+Sedan m�n I f�ra eder yngste broder hit till mig, s� kan jag
+veta att I icke �ren spejare, utan redliga m�n. D� skall jag
+giva eder broder tillbaka �t eder, och I skolen fritt f� draga
+omkring i landet.
+
+N�r de sedan t�mde sina s�ckar, fann var och en sin penningpung
+i sin s�ck. Och d� de och deras fader fingo se penningpungarna,
+blevo de f�rskr�ckta.
+Och Jakob, deras fader, sade till dem: �I g�ren mig barnl�s;
+Josef �r borta, Simeon �r borta, Benjamin viljen I ock taga
+ifr�n mig; �ver mig kommer allt detta.�
+D� svarade Ruben sin fader och sade: �Mina b�da s�ner m� du
+d�da, om jag icke f�r honom �ter till dig. Anf�rtro honom �t
+mig, jag skall f�ra honom tillbaka till dig.�
+Men han svarade: �Min son f�r icke fara ditned med eder. Hans
+broder �r ju d�d, och han �r allena kvar; om nu n�gon olycka
+h�nde honom p� den resa I viljen f�retaga, s� skullen I bringa
+mina gr� h�r med sorg ned i d�dsriket.�
+Men hungersn�den var sv�r i landet.
+Och n�r de hade f�rt�rt den s�d som de hade h�mtat fr�n Egypten,
+sade deras fader till dem: �Faren tillbaka och k�pen litet s�d
+till f�da �t oss.�
+Men Juda svarade honom och sade: �Mannen betygade h�gtidligt och
+sade till oss: 'I f�n icke komma inf�r mitt ansikte, med mindre
+eder broder �r med eder.'
+Om du nu l�ter v�r broder f�lja med oss, s� skola vi fara ned
+och k�pa s�d till f�da �t dig.
+Men om du icke l�ter honom f�lja med oss, s� vilja vi icke fara,
+ty mannen sade till oss: 'I f�n icke komma inf�r mitt ansikte,
+med mindre eder broder �r med eder.'
+D� sade Israel: �Varf�r gjorden I s� illa mot mig och ber�ttaden
+f�r mannen att I haden �nnu en broder?�
+De svarade: �Mannen fr�gade noga om oss och v�r sl�kt; han sade:
+'Lever eder fader �nnu? Haven I n�gon broder?' D� omtalade vi
+f�r honom huru det f�rh�ll sig. Kunde vi veta att han skulle
+s�ga: 'F�ren eder broder hitned'?�
+Och Juda sade till sin fader Israel: �L�t ynglingen f�lja med
+mig, s� vilja vi st� upp och begiva oss �stad, f�r att vi m�
+leva och icke d�, vi sj�lva och du och v�ra kvinnor och barn.
+Jag vill ansvara f�r honom; av min hand m� du utkr�va honom. Om
+jag icke f�r honom �ter till dig och st�ller honom inf�r ditt
+ansikte, s� vill jag vara en syndare inf�r dig i all min tid.
+Sannerligen, om vi icke hade dr�jt s� l�nge, s� skulle vi redan
+hava varit tillbaka f�r andra g�ngen.�
+D� svarade deras fader Israel dem: �M�ste det s� vara, s� g�ren
+nu p� detta s�tt: tagen av landets b�sta frukt i edra s�ckar och
+f�ren det till mannen s�som sk�nk, litet balsam och litet
+honung, dragantgummi och ladanum, pistacien�tter och mandlar.
+Och tagen dubbla summan penningar med eder, s� att I f�ren
+tillbaka dit med eder de penningar som I haven f�tt igen �verst
+i edra s�ckar. Kanh�nda var det ett misstag.
+Tagen ock eder broder med eder, och st�n upp och faren tillbaka
+till mannen.
+Men Gud den Allsm�ktige l�te eder finna barmh�rtighet inf�r
+mannen, s� att han tillst�djer eder andre broder och Benjamin
+att �terv�nda med eder. Men skall jag bliva barnl�s, s� m� det
+d� ske.�
+
+D� togo m�nnen de n�mnda sk�nkerna och togo med sig dubbla
+summan penningar, d�rtill ock Benjamin, och stodo upp och foro
+ned till Egypten och tr�dde inf�r Josef.
+D� nu Josef s�g att Benjamin var med dem, sade han till sin
+hovm�stare: �F�r dessa m�n in i mitt hus; och l�t slakta och
+tillreda en m�ltid, ty m�nnen skola �ta middag med mig.�
+Och mannen gjorde s�som Josef hade sagt och f�rde m�nnen in i
+Josefs hus.
+Och m�nnen blevo f�rskr�ckta, n�r de f�rdes in i Josefs hus; de
+sade: �Det �r p� grund av penningarna vi f�ras hitin, de
+penningar som f�rra g�ngen kommo tillbaka i v�ra s�ckar; ty han
+vill nu st�rta sig p� oss och �verfalla oss och g�ra oss sj�lva
+till tr�lar och taga ifr�n oss v�ra �snor.�
+Och de tr�dde fram till Josefs hovm�stare och talade med honom
+vid ing�ngen till huset
+och sade: �H�r oss, herre. N�r vi f�rra g�ngen voro h�rnere f�r
+att k�pa s�d till f�da �t oss
+och sedan kommo till ett vilost�lle och �ppnade v�ra s�ckar, d�
+fann var och en av oss sina penningar �verst i sin s�ck,
+penningarna till deras fulla vikt; dem hava vi nu f�rt tillbaka
+med oss.
+Och vi hava tagit andra penningar med oss f�r att k�pa s�d till
+f�da �t oss. Vi veta icke vem som hade lagt penningarna i v�ra
+s�ckar.�
+D� svarade han: �Varen vid gott mod, frukten icke; det �r eder
+Gud och eder faders Gud som har l�tit eder finna en skatt i edra
+s�ckar; edra penningar har jag f�tt.� Sedan h�mtade han Simeon
+ut till dem.
+Och han f�rde m�nnen in i Josefs hus och gav dem vatten till att
+tv� sina f�tter och gav foder �t deras �snor.
+Och de st�llde i ordning sina sk�nker, till dess Josef skulle
+komma hem om middagen; ty de hade f�tt h�ra att de skulle �ta
+d�r.
+
+N�r sedan Josef hade kommit hem, f�rde de sk�nkerna, som de hade
+med sig, in till honom i huset och f�llo ned f�r honom till
+jorden.
+Och han h�lsade dem och fr�gade: �St�r det v�l till med eder
+fader, den gamle, som I taladen om? Lever han �nnu?�
+De svarade: �Ja, det st�r v�l till med v�r fader, din tj�nare;
+han lever �nnu.� Och de bugade sig och f�llo ned f�r honom.
+Och n�r han lyfte upp sina �gon och fick se sin broder Benjamin,
+sin moders son, fr�gade han: ��r detta eder yngste broder, den
+som I taladen om med mig?� D�rp� sade han: �Gud vare dig n�dig,
+min son.�
+Men Josef br�t av sitt tal, ty hans hj�rta uppr�rdes av k�rlek
+till brodern, och han s�kte tillf�lle att gr�ta ut och gick in i
+sin kammare och gr�t d�r.
+D�refter, sedan han hade tvagit sitt ansikte, gick han �ter ut
+och betvang sig och sade: �S�tten fram mat.�
+Och de satte fram s�rskilt f�r honom och s�rskilt f�r dem och
+s�rskilt f�r de egyptier som �to tillsammans med honom; ty
+egyptierna f� icke �ta tillsammans med hebr�erna; s�dant �r
+n�mligen en styggelse f�r egyptierna.
+Och de fingo sina platser mitt emot honom, den f�rstf�dde fr�mst
+s�som den f�rstf�dde, sedan de yngre, var och en efter sin
+�lder; och m�nnen s�go med f�rundran p� varandra.
+Och han l�t b�ra till dem av r�tterna p� sitt bord, och Benjamin
+fick fem g�nger s� mycket som var och en av de andra. Och de
+drucko sig glada med honom.
+D�refter bj�d han sin hovm�stare och sade: �Fyll m�nnens s�ckar
+med s�d, s� mycket de kunna rymma, och l�gg vars och ens
+penningar �verst i hans s�ck.
+Och min b�gare, silverb�garen, skall du l�gga �verst i den
+yngstes s�ck, tillika med penningarna f�r hans s�d.� Och han
+gjorde s�som Josef hade sagt.
+Om morgonen, d� det blev dager, fingo m�nnen fara med sina
+�snor.
+Men n�r de hade kommit ett litet stycke utom staden, sade Josef
+till sin hovm�stare: �St� upp och s�tt efter m�nnen; och n�r du
+hinner upp dem, s� s�g till dem: 'Varf�r haven I l�nat gott med
+ont?
+Det �r ju just den b�garen som min herre dricker ur, och som han
+pl�gar sp� med. Det �r en ond g�rning I haven gjort.'�
+
+N�r han nu hann upp dem, sade han detta till dem.
+D� svarade de honom: �Varf�r talar min herre s�? Bort det, att
+dina tj�nare skulle g�ra s�dant!
+De penningar som vi funno �verst i v�ra s�ckar hava vi ju f�rt
+tillbaka till dig fr�n Kanaans land. Huru skulle vi d� kunna
+vilja stj�la silver eller guld ur din herres hus?
+Den bland dina tj�nare, som den finnes hos, han m� d�; d�rtill
+vilja vi andra bliva min herres tr�lar.�
+Han svarade: �Ja, vare det s�som I haven sagt; den som den
+finnes hos, han skall bliva min tr�l. Men I andra skolen vara
+utan skuld.�
+Och de skyndade sig att lyfta ned var och en sin s�ck p� jorden,
+och �ppnade var och en sin s�ck.
+Och han begynte att s�ka hos den �ldste och slutade hos den
+yngste; och b�garen fanns i Benjamins s�ck.
+D� revo de s�nder sina kl�der och lastade �ter var och en sin
+�sna och v�nde tillbaka till staden.
+
+Och Juda och hans br�der gingo in i Josefs hus, d�r denne �nnu
+var kvar; och de f�llo ned till jorden f�r honom.
+D� sade Josef till dem: �Vad haven I gjort! F�rstoden I icke
+att en man s�dan som jag kan sp�?�
+Juda svarade: Vad skola vi s�ga till min herre, vad skola vi
+tala, och huru skola vi r�ttf�rdiga oss? Gud har funnit dina
+tj�nares missg�rning. Se, vi �ro min herres tr�lar, vi andra
+s�v�l som den som b�garen har blivit funnen hos.�
+Men han sade: �Bort det, att jag skulle s� g�ra! Den som
+b�garen har blivit funnen hos, han skall bliva min tr�l. Men I
+andra m�n i frid fara hem till eder fader.�
+
+D� tr�dde Juda fram till honom och sade: �H�r mig, herre; l�t
+din tj�nare tala ett ord inf�r min herre, och m� din vrede icke
+uppt�ndas mot din tj�nare; ty du �r s�som Farao.
+Min herre fr�gade sina tj�nare och sade: 'Haven I eder fader
+eller n�gon broder �nnu d�rhemma?'
+Och vi svarade min herre: 'Vi hava en �ldrig fader och en son
+till honom, en som �r f�dd p� hans �lderdom och �nnu �r ung; men
+en broder till denne �r d�d, s� att han allena �r kvar efter sin
+moder, och hans fader har honom k�r.'
+D� sade du till dina tj�nare: 'F�ren honom hitned till mig, s�
+att jag kan l�ta mitt �ga vila p� honom.'
+Och vi svarade min herre: 'Ynglingen kan icke l�mna sin fader,
+ty om han l�mnade sin fader, s� skulle denne d�.'
+Men du sade till dina tj�nare: 'Om eder yngste broder icke
+f�ljer med eder hitned, s� f�n I icke mer komma inf�r mitt
+ansikte.'
+N�r vi d�refter hade kommit hem till din tj�nare, min fader,
+ber�ttade vi f�r honom vad min herre hade sagt.
+Och n�r sedan v�r fader sade: 'Faren tillbaka och k�pen litet
+s�d till f�da �t oss',
+svarade vi: 'Vi kunna icke fara ditned; allenast p� det
+villkoret vilja vi fara, att v�r yngste broder f�ljer med oss;
+ty vi f� icke komma inf�r mannens ansikte om v�r yngste broder
+icke �r med oss.
+Men din tj�nare, min fader, sade till oss: 'I veten sj�lva att
+min hustru har f�tt �t mig tv� s�ner,
+och den ene gick bort ifr�n mig, och jag sade: f�rvisso �r han
+ihj�lriven. Och jag har icke sett honom sedan den tiden.
+Om I nu tagen ocks� denne ifr�n mig och n�gon olycka h�nder
+honom, s� skolen I bringa mina gr� h�r med j�mmer ned i
+d�dsriket.'
+Om jag allts� kommer hem till din tj�nare, min fader, utan att
+vi hava med oss ynglingen, som v�r faders hj�rta �r s� f�st vid,
+d� bliver det hans d�d, n�r han ser att ynglingen icke �r med;
+och dina tj�nare skulle s� bringa din tj�nares, v�r faders, gr�
+h�r med sorg ned i d�dsriket.
+Ty jag, din tj�nare, har lovat min fader att ansvara f�r
+ynglingen och har sagt, att om jag icke f�r denne till honom
+igen, s� vill jag vara en syndare inf�r min fader i all min tid.
+L�t nu d�rf�r din tj�nare stanna kvar hos min herre s�som tr�l,
+i ynglingens st�lle, men l�t ynglingen fara hem med sina br�der.
+Ty huru skulle jag kunna fara hem till min fader utan att hava
+ynglingen med mig? Jag f�rm�r icke se den j�mmer som d� skulle
+komma �ver min fader.�
+D� kunde Josef icke l�ngre betvinga sig inf�r alla dem som stodo
+omkring honom. Han ropade: �M� alla g� ut h�rifr�n.� Och ingen
+fick stanna inne hos Josef, n�r han gav sig till k�nna f�r sina
+br�der.
+Och han brast ut i h�gljudd gr�t, s� att egyptierna h�rde det;
+ocks� Faraos husfolk h�rde det.
+Och Josef sade till sina br�der: �Jag �r Josef. Lever min fader
+�nnu?� Men hans br�der kunde icke svara honom, s� f�rskr�ckta
+blevo de f�r honom.
+D� sade Josef till sina br�der: �Kommen hitfram till mig.� Och
+n�r de kommo fram, sade han: �Jag �r Josef, eder broder, som I
+s�lden till Egypten.
+Men varen nu icke bedr�vade och gr�men eder icke d�r�ver att I
+haven s�lt mig hit: ty f�r att bevara m�nniskors liv har Gud
+s�nt mig hit f�re eder.
+I tv� �r har nu hungersn�d varit i landet, och �nnu �terst� fem
+�r under vilka man varken skall pl�ja eller sk�rda.
+Men Gud s�nde mig hit f�re eder, f�r att I skullen bliva kvar p�
+jorden och beh�llas vid liv, ja, till r�ddning f�r m�nga.
+S� haven nu icke I s�nt mig hit, utan Gud; och han har gjort mig
+till Faraos h�gste r�dgivare och till en herre �ver hela hans
+hus och till en furste �ver hela Egyptens land.
+Skynden eder nu och faren hem till min fader, och s�gen till
+honom: 'S� s�ger din son Josef: Gud har satt mig till en herre
+�ver hela Egypten; kom ned till mig, dr�j icke.
+Du skall f� bo i landet Gosen och vara mig n�ra, du med dina
+barn och barnbarn, dina f�r och f�kreatur och allt vad som
+tillh�r dig.
+Jag vill d�r f�rs�rja dig -- ty �nnu �terst� fem hunger�r -- s�
+att varken du eller ditt hus eller n�gon som h�r dig till skall
+lida n�d.
+I sen ju med egna �gon, ocks� min broder Benjamin ser med egna
+�gon, att det �r jag, som med egen mun talar till eder.
+Ber�tten nu f�r min fader om all min h�rlighet i Egypten och om
+allt vad I haven sett, och skynden eder att f�ra min fader
+hitned.�
+S� f�ll han sin broder Benjamin om halsen och gr�t, och Benjamin
+gr�t vid hans hals.
+Och han kysste alla sina br�der och gr�t i deras armar. Sedan
+samtalade hans br�der med honom.
+
+N�r nu det ryktet spordes i Faraos hus, att Josefs br�der hade
+kommit, behagade detta Farao och hans tj�nare v�l.
+Och Farao sade till Josef: �S�g till dina br�der: 'Detta skolen
+I g�ra: lasten edra djur och faren hem till Kanaans land;
+h�mten s� eder fader och edert folk och kommen hit till mig, s�
+skall jag giva eder det b�sta som finnes i Egyptens land, och I
+skolen f� �ta av landets fetma.'
+Allts� bjuder jag dig nu att s�ga: 'Detta skolen I g�ra: tagen
+eder vagnar i Egyptens land f�r edra sp�da barn och edra
+hustrur, och h�mten eder fader och kommen hit.
+Och bekymren eder icke om edert bohag; ty det b�sta som finnes i
+hela Egyptens land skall h�ra eder till.'�
+Israels s�ner gjorde s�, och Josef gav dem vagnar, efter Faraos
+befallning, och gav dem kost f�r resan.
+Och han gav �t dem alla var sin h�gtidsdr�kt, men �t Benjamin
+gav han tre hundra siklar silver och fem h�gtidsdr�kter.
+Och till sin fader s�nde han likaledes g�vor: tio �snor, lastade
+med det b�sta Egypten hade, och tio �sninnor, lastade med s�d
+och br�d och andra livsmedel �t hans fader f�r resan.
+D�refter l�t han sina br�der fara, och de beg�vo sig �stad; och
+han sade till dem: �Kiven icke p� v�gen.�
+S� foro de upp fr�n Egypten och kommo till sin fader Jakob i
+Kanaans land;
+och de ber�ttade f�r honom och sade: �Josef lever �nnu, och han
+�r en furste �ver hela Egyptens land.� D� greps hans hj�rta av
+vanmakt, ty han kunde icke tro dem.
+Men n�r de omtalade f�r honom allt vad Josef hade sagt till dem,
+och n�r han s�g vagnarna som Josef hade s�nt f�r att h�mta
+honom, d� fick deras fader Jakobs ande �ter liv.
+Och Israel sade: �Det �r nog; min son Josef lever �nnu. Jag
+vill fara och se honom, f�rr�n jag d�r.�
+Och Israel br�t upp med allt vad honom tillh�rde. Och n�r han
+kom till Beer-Seba, offrade han slaktoffer �t sin fader Isaks
+Gud.
+Och Gud talade till Israel i en syn om natten; han sade: �Jakob!
+Jakob!� Han svarade: �H�r �r jag.�
+D� sade han: �Jag �r Gud, din faders Gud; frukta icke f�r att
+draga ned till Egypten, ty d�r skall jag g�ra dig till ett stort
+folk.
+Jag skall sj�lv draga ned med dig till Egypten, jag skall ock
+f�ra dig �ter upp d�rifr�n; och Josefs hand skall tillsluta dina
+�gon.�
+
+Och Jakob br�t upp fr�n Beer-Seba; och Israels s�ner satte sin
+fader Jakob och sina sp�da barn och sina hustrur p� vagnarna som
+Farao hade s�nt f�r att h�mta honom.
+Och de togo sin boskap och de �godelar som de hade f�rv�rvat i
+Kanaans land och kommo s� till Egypten, Jakob och alla hans
+avkomlingar med honom.
+Sina s�ner och sons�ner, sina d�ttrar och sond�ttrar, alla sina
+avkomlingar, f�rde han med sig till Egypten.
+
+Dessa �ro namnen p� Israels barn som kommo till Egypten:
+
+Jakob och hans s�ner. Jakobs f�rstf�dde var Ruben,
+och Rubens s�ner voro Hanok, Pallu, Hesron och Karmi.
+Simeons s�ner voro Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul,
+den kananeiska kvinnans son.
+Levis s�ner voro Gerson, Kehat och Merari.
+Judas s�ner voro Er, Onan, Sela, Peres och Sera -- men Er och
+Onan dogo i Kanaans land -- och Peres' s�ner voro Hesron och
+Hamul.
+Isaskars s�ner voro Tola, Puva, Job och Simron.
+Sebulons s�ner voro Sered, Elon och Jaleel.
+Dessa voro Leas s�ner, de som hon f�dde �t Jakob i Paddan-Aram;
+tillika f�dde hon �t honom dottern Dina. S�ner och d�ttrar
+utgjorde tillsammans trettiotre personer.
+Gads s�ner voro Sifjon och Haggi, Suni och Esbon, Eri och Arodi
+och Areli.
+Asers s�ner voro Jimna, Jisva, Jisvi och Beria; och deras syster
+var Sera; men Berias s�ner voro Heber och Malkiel.
+Dessa voro s�ner till Silpa, som Laban hade givit �t sin dotter
+Lea, och dessa f�dde hon �t Jakob, sexton personer.
+Rakels, Jakobs hustrus, s�ner voro Josef och Benjamin.
+Och de s�ner som f�ddes �t Josef i Egyptens land voro Manasse
+och Efraim; de f�ddes �t honom av Asenat, dotter till Poti-Fera,
+pr�sten i On.
+Och Benjamins s�ner voro Bela, Beker och Asbel, Gera och Naaman,
+Ehi och Ros, Muppim och Huppim och Ard.
+Dessa voro Rakels s�ner, de som f�ddes �t Jakob, tillsammans
+fjorton personer.
+Dans s�ner voro Husim.
+Naftalis s�ner voro Jaseel, Guni, Jeser och Sillem.
+Dessa voro s�ner till Bilha, som Laban hade givit �t sin dotter
+Rakel, och dessa f�dde hon �t Jakob, tillsammans sju personer.
+De som kommo med Jakob till Egypten, de som hade utg�tt fr�n
+hans l�nd, utgjorde alla tillsammans sextiosex personer, f�rutom
+Jakobs sonhustrur.
+Och Josefs s�ner, vilka f�ddes �t honom i Egypten, voro tv�. De
+personer av Jakobs hus, som kommo till Egypten, utgjorde
+tillsammans sjuttio.
+
+Och han s�nde Juda framf�r sig till Josef, f�r att denne skulle
+visa honom v�gen till Gosen. S� kommo de till landet Gosen.
+Och Josef l�t sp�nna f�r sin vagn och for upp till Gosen f�r att
+m�ta sin fader Israel. Och n�r han kom fram till honom, f�ll
+han honom om halsen och gr�t l�nge vid hans hals.
+Och Israel sade till Josef: �Nu vill jag g�rna d�, sedan jag har
+sett ditt ansikte och sett att du �nnu lever.�
+
+D�refter sade Josef till sina br�der och sin faders folk: �Jag
+vill fara upp och ber�tta f�r Farao och s�ga till honom: 'Mina
+br�der och min faders folk, som hittills hava bott i Kanaans
+land, hava kommit till mig.
+Och dessa m�n �ro f�rherdar, ty de hava idkat boskapssk�tsel;
+och sina f�r och f�kreatur och allt vad de �ga hava de f�rt med
+sig.'
+N�r sedan Farao kallar eder till sig och fr�gar: 'Vad �r edert
+yrke?',
+skolen I svara: 'Vi, dina tj�nare, hava idkat boskapssk�tsel
+fr�n v�r ungdom �nda till nu, vi s�v�l som v�ra f�der.' S�
+skolen I f� bo i landet Gosen; ty alla f�rherdar �ro en
+styggelse f�r egyptierna.�
+Och Josef kom och ber�ttade f�r Farao och sade: �Min fader och
+mina br�der hava kommit fr�n Kanaans land med sina f�r och
+f�kreatur och allt vad de �ga; och de �ro nu i landet Gosen.�
+Och han hade bland sina br�der tagit ut fem m�n; dem st�llde han
+fram inf�r Farao.
+D� fr�gade Farao hans br�der: �Vad �r edert yrke?� De svarade
+Farao: �Dina tj�nare �ro f�rherdar, s�som ock v�ra f�der hava
+varit.�
+Och de sade ytterligare till Farao: �Vi hava kommit f�r att bo
+n�gon tid h�r i landet; ty dina tj�nare hade intet bete f�r sina
+f�r, eftersom hungersn�den �r s� sv�r i Kanaans land. S� l�t nu
+dina tj�nare bo i landet Gosen.�
+D� sade Farao till Josef: �Din fader och dina br�der hava allts�
+nu kommit till dig.
+Egyptens land ligger �ppet f�r dig; i den b�sta delen av landet
+m� du l�ta din fader och dina br�der bo. M� de bo i landet
+Gosen, och ifall du vet om n�gra bland dem att de �ro dugande
+m�n, s� s�tt dessa till uppsyningsm�n �ver min boskap.�
+
+Sedan h�mtade Josef sin fader Jakob och f�rde honom fram inf�r
+Farao, och Jakob h�lsade Farao.
+Men Farao fr�gade Jakob: �Huru h�g �r din �lder?�
+Jakob svarade Farao: �Min vandringstid har varat ett hundra
+trettio �r. F� och onda hava mina levnads�r varit, de n� icke
+upp till antalet av mina f�ders levnads�r under deras
+vandringstid.�
+Och Jakob tog avsked av Farao och gick ut ifr�n honom.
+Men Josef l�t sin fader och sina br�der bo i Egyptens land och
+gav dem besittning d�r, i den b�sta delen av landet, i landet
+Rameses, s�som Farao hade bjudit.
+Och Josef f�rs�rjde sin fader och sina br�der och hela sin
+faders hus, och gav var och en underh�ll efter antalet av hans
+barn.
+
+Men ingenst�des i landet fanns br�d, ty hungersn�den var mycket
+sv�r, s� att Egyptens land och Kanaans land f�rsm�ktade av
+hunger.
+Och f�r den s�d som folket k�pte samlade Josef till sig alla
+penningar som funnos i Egyptens land och i Kanaans land; och
+Josef l�t f�ra penningarna in i Faraos hus.
+Men n�r penningarna togo slut i Egyptens land och i Kanaans
+land, kommo alla egyptier till Josef och sade: �Giv oss br�d;
+icke vill du v�l att vi skola d� i din �syn? Vi hava ju inga
+penningar mer.�
+Josef svarade: �F�ren hit eder boskap, s� skall jag giva eder
+br�d i utbyte mot eder boskap, om I icke mer haven n�gra
+penningar.�
+D� f�rde de sin boskap till Josef, och Josef gav dem br�d i
+utbyte mot deras h�star, f�r, f�kreatur och �snor. S� underh�ll
+han dem det �ret och gav dem br�d i utbyte mot all deras boskap.
+S� gick detta �r till �nda. Men det f�ljande �ret kommo de �ter
+till honom och sade till honom: �Vi vilja icke d�lja det f�r
+min herre: penningarna �ro slut, och den boskap vi �gde har
+kommit i min herres �go; intet annat finnes nu kvar att giva �t
+min herre �n v�ra kroppar och v�r jord.
+Icke vill du att vi skola f�rg�s inf�r dina �gon, vi med v�r
+�kerjord? K�p oss och v�r jord f�r br�d, s� vilja vi med v�r
+jord bliva Faraos tr�lar; giv oss allenast uts�de, f�r att vi m�
+leva och icke d�, och f�r att jorden icke m� l�ggas �de.�
+D� k�pte Josef all jord i Egypten �t Farao; ty egyptierna s�lde
+var och en sin �ker, eftersom hungersn�den s� sv�rt tryckte dem.
+S� blev jorden Faraos egendom.
+Och folket f�rflyttade han till st�derna, fr�n den ena �ndan av
+Egyptens omr�de till den andra.
+Allenast pr�sternas jord k�pte han icke, ty pr�sterna hade sitt
+best�mda underh�ll av Farao, och de levde av det best�mda
+underh�ll som Farao gav dem; d�rf�r beh�vde de icke s�lja sin
+jord.
+Och Josef sade till folket: �Se, jag har nu k�pt eder och eder
+jord �t Farao. D�r haven I uts�de; bes�n nu jorden.
+Och n�r gr�dan kommer in, skolen I giva en femtedel �t Farao;
+men fyra femtedelar skolen I sj�lva hava till uts�de p� �kern
+och till f�da f�r eder och dem som I haven i edra hus och till
+f�da f�r edra barn.�
+De svarade: �Du har beh�llit oss vid liv; l�t oss finna n�d f�r
+min herres �gon, s� vilja vi vara Faraos tr�lar.�
+S� gjorde Josef det till en stadga, som �nnu i dag g�ller f�r
+Egyptens jord, att man skulle giva femtedelen �t Farao.
+Allenast pr�sternas jord blev icke Faraos egendom.
+
+S� bodde nu Israel i Egyptens land, i landet Gosen; och de fingo
+sina besittningar d�r och voro fruktsamma och f�r�kade sig
+storligen.
+Och Jakob levde sjutton �r i Egyptens land, s� att hans
+levnads�lder blev ett hundra fyrtiosju �r.
+D� nu tiden n�rmade sig att Israel skulle d�, kallade han till
+sig sin son Josef och sade till honom: �Om jag har funnit n�d
+f�r dina �gon, s� l�gg din hand under min l�nd och lova att visa
+mig din k�rlek och trofasthet d�rmed att du icke begraver mig i
+Egypten;
+fastmer, n�r jag har g�tt till vila hos mina f�der, skall du
+f�ra mig fr�n Egypten och begrava mig i deras grav.� Han
+svarade: �Jag skall g�ra s�som du har sagt.�
+Men han sade: �Giv mig din ed d�rp�.� Och han gav honom sin ed.
+D� tillbad Israel, b�jd mot s�ngens huvudg�rd.
+En tid h�refter blev det sagt till Josef: �Din fader �r nu
+sjuk.� D� tog han med sig sina b�da s�ner, Manasse och Efraim.
+Och man ber�ttade f�r Jakob och sade: �Din son Josef har nu
+kommit till dig.� D� tog Israel styrka till sig och satte sig
+upp i s�ngen.
+Och Jakob sade till Josef: �Gud den Allsm�ktige uppenbarade sig
+f�r mig i Lus i Kanaans land och v�lsignade mig
+och sade till mig: 'Se, jag skall g�ra dig fruktsam och f�r�ka
+dig och l�ta skaror av folk komma av dig, och skall giva �t din
+s�d efter dig detta land till ev�rdlig besittning.'
+Dina b�da s�ner, som �ro f�dda �t dig i Egyptens land, innan jag
+kom hit till dig i Egypten, de skola nu vara mina: Efraim och
+Manasse skola vara mina, likasom Ruben och Simeon.
+Men de barn som du har f�tt efter dem skola vara dina; de skola
+b�ra sina br�ders namn i dessas arvedel.
+Se, n�r jag kom fr�n Paddan, dog Rakel ifr�n mig i Kanaans land,
+under resan, d� det �nnu var ett stycke v�g fram till Efrat; och
+jag begrov henne d�r vid v�gen till Efrat.� St�llet heter nu
+Bet-Lehem.
+
+D� nu Israel fick se Josefs s�ner, sade han: �Vilka �ro dessa?�
+Josef svarade sin fader: �Det �r mina s�ner, som Gud har givit
+mig h�r.� D� sade han: �F�r dem hit till mig, p� det att jag m�
+v�lsigna dem.�
+Och Israels �gon voro skumma av �lder, s� att han icke kunde se.
+S� f�rde han dem d� fram till honom, och han kysste dem och tog
+dem i famn.
+Och Israel sade till Josef: �Jag hade icke t�nkt att jag skulle
+f� se ditt ansikte, men nu har Gud l�tit mig se till och med
+avkomlingar av dig.�
+Och Josef f�rde dem bort ifr�n hans kn�n och f�ll ned till
+jorden p� sitt ansikte.
+Sedan tog Josef dem b�da vid handen, Efraim i sin h�gra hand,
+till v�nster framf�r Israel, och Manasse i sin v�nstra hand,
+till h�ger framf�r Israel, och f�rde dem s� fram till honom.
+Men Israel r�ckte ut sin h�gra hand och lade den p� Efraims
+huvud, fast�n han var den yngre, och sin v�nstra hand p�
+Manasses huvud; han lade allts� sina h�nder korsvis, ty Manasse
+var den f�rstf�dde.
+Och han v�lsignade Josef och sade: �Den Gud inf�r vilken mina
+f�der, Abraham och Isak, hava vandrat, den Gud som har varit min
+herde fr�n min f�delse �nda till denna dag,
+den �ngel som har f�rlossat mig fr�n allt ont, han v�lsigne
+dessa barn; och m� de uppkallas efter mitt och mina f�ders,
+Abrahams och Isaks, namn, och m� de f�r�ka sig och bliva talrika
+p� jorden.�
+Men n�r Josef s�g att hans fader lade sin h�gra hand p� Efraims
+huvud, misshagade detta honom, och han fattade sin faders hand
+och ville flytta den fr�n Efraims huvud p� Manasses huvud.
+Och Josef sade till sin fader: �Icke s�, min fader; denne �r den
+f�rstf�dde, l�gg din h�gra hand p� hans huvud.�
+Men hans fader ville icke; han sade: �Jag vet det, min son, jag
+vet det; ocks� av honom skall ett folk komma, ocks� han skall
+bliva stor; men hans yngre broder skall dock bliva st�rre �n
+han, och hans avkomma skall bliva ett talrikt folk.�
+S� v�lsignade han dem p� den dagen och sade: �Med ditt namn
+skall Israel v�lsigna, s� att man skall s�ga: Gud g�re dig lik
+Efraim och Manasse.� S� satte han Efraim framf�r Manasse.
+
+Och Israel sade till Josef: �Se, jag d�r; men Gud skall vara med
+eder och f�ra eder tillbaka till edra f�ders land.
+Och ut�ver vad jag giver dina br�der giver jag dig en s�rskild
+h�jdstr�cka som jag med mitt sv�rd och min
+b�ge har tagit fr�n amor�erna.�
+
+Och Jakob kallade sina s�ner till sig och sade: F�rsamlen eder,
+p� det att jag m� f�rkunna eder vad som skall h�nda eder i
+kommande dagar:
+
+Kommen tillhopa och h�ren, I Jakobs s�ner;
+ h�ren p� eder fader Israel.
+
+Ruben, min f�rstf�dde �r du,
+ min kraft och min styrkas f�rstling,
+ fr�mst i myndighet och fr�mst i makt.
+Du sjuder �ver s�som vatten,
+ du skall icke bliva den fr�mste,
+ ty du besteg din faders l�ger;
+ d� gjorde du vad sk�ndligt var.
+ Ja, min b�dd besteg han!
+
+Simeon och Levi �ro br�der;
+ deras vapen �ro v�ldets verktyg.
+Min sj�l inl�te sig ej i deras r�d,
+ min �ra tage ingen del i deras samkv�m;
+ ty i sin vrede dr�pte de m�n,
+ och i sitt �verd�d stympade de oxar.
+F�rbannad vare deras vrede, som �r s� v�ldsam,
+ och deras grymhet, som �r s� h�rd!
+ Jag skall f�rstr� dem i Jakob,
+ jag skall f�rskingra dem i Israel.
+
+Dig, Juda, dig skola dina br�der prisa;
+ din hand skall vara p� dina fienders nacke,
+ f�r dig skola din faders s�ner buga sig.
+Ett ungt lejon �r Juda;
+ fr�n rivet byte har du dragit ditupp, min son.
+ Han har lagt sig ned, han vilar s�som ett lejon,
+ s�som en lejoninna -- vem v�gar oroa honom?
+Spiran skall icke vika ifr�n Juda,
+ icke h�rskarstaven ifr�n hans f�tter,
+ till dess han kommer till Silo
+ och folken bliva honom h�rsamma.
+Han binder vid vintr�det sin �sna,
+ vid �dla rankan sin �sninnas f�le.
+ Han tv�r sina kl�der i vin,
+ sin mantel i druvors blod.
+Hans �gon �ro dunkla av vin
+ och hans t�nder vita av mj�lk.
+
+Sebulon skall bo vid havets strand,
+ vid stranden, d�r skeppen ligga;
+ sin sida skall han v�nda mot Sidon.
+
+Isaskar �r en stark �sna,
+ som ligger i ro i sin inh�gnad.
+Och han s�g att viloplatsen var god,
+ och att landet var ljuvligt;
+ d� b�jde han sin rygg under b�rdor
+ och blev en arbetspliktig tj�nare.
+
+Dan skall skaffa r�tt �t sitt folk,
+ han s�v�l som n�gon av Israels stammar.
+Dan skall vara en orm p� v�gen,
+ en huggorm p� stigen,
+ en som biter h�sten i foten,
+ s� att ryttaren faller bakl�nges av.
+HERRE, jag bidar efter din fr�lsning!
+
+Gad skall tr�ngas av skaror,
+ men sj�lv skall han tr�nga dem p� h�larna.
+
+Fr�n Aser kommer fetma, honom till mat;
+ konungsliga l�ckerheter har han att giva.
+
+Naftali �r en snabb hind;
+ han har sk�na ord att giva.
+
+Ett ungt frukttr�d �r Josef,
+ ett ungt frukttr�d vid k�llan;
+ dess grenar n� upp �ver muren.
+B�gskyttar oroa honom,
+ de skjuta p� honom och ans�tta honom;
+dock f�rbliver hans b�ge fast,
+ och hans h�nder och armar sp�nstiga,
+ genom dens h�nder, som �r den Starke i Jakob,
+ genom honom som �r herden, Israels klippa,
+genom din faders Gud -- han skall hj�lpa dig.
+ genom den Allsm�ktige -- han skall v�lsigna dig
+ med v�lsignelser fr�n himmelen d�rovan,
+ v�lsignelser fr�n djupet som utbreder sig d�rnere,
+ v�lsignelser fr�n br�st och sk�te.
+Din faders v�lsignelser n� h�gt,
+ h�gre �n mina f�rf�ders v�lsignelser,
+ de n� upp till de eviga h�jdernas h�rlighet.
+ De skola komma �ver Josefs huvud,
+ �ver dens hj�ssa, som �r en furste bland sina br�der.
+
+Benjamin �r en glupande ulv;
+ om morgonen f�rt�r han rov,
+ och om aftonen utskiftar han byte.�
+
+Alla dessa �ro Israels stammar, tolv till antalet, och detta �r
+vad deras fader talade till dem, n�r han v�lsignade dem; �t var
+och en av dem gav han sin s�rskilda v�lsignelse.
+
+Och han bj�d dem och sade till dem: �Jag skall nu samlas till
+mitt folk; begraven mig bredvid mina f�der, i grottan p� hetiten
+Efrons �ker,
+i den grotta som ligger p� �kern i Makpela, gent emot Mamre, i
+Kanaans land, den �ker som Abraham k�pte till egen grav av
+hetiten Efron,
+d�r de hava begravit Abraham och hans hustru Sara, d�r de ock
+hava begravit Isak och hans hustru Rebecka, och d�r jag sj�lv
+har begravit Lea,
+p� den �kern som j�mte grottan d�r k�ptes av Hets barn.�
+N�r Jakob hade givit sina s�ner denna befallning, drog han sina
+f�tter upp i s�ngen; och han gav upp andan och blev samlad till
+sina f�der.
+
+D� f�ll Josef ned �ver sin faders ansikte och gr�t �ver honom
+och kysste honom.
+Och Josef bj�d l�karna som han hade i sin tj�nst att de skulle
+balsamera hans fader; och l�karna balsamerade Israel.
+D�rtill �tgingo fyrtio dagar; s� m�nga dagar �tg� n�mligen f�r
+balsamering. Och egyptierna begr�to honom i sjuttio dagar.
+
+Men n�r gr�todagarna efter honom voro f�rbi, talade Josef till
+Faraos husfolk och sade: �Om jag har funnit n�d f�r edra �gon,
+s� framf�ren till Farao dessa mina ord:
+Min fader har tagit en ed av mig och sagt: 'N�r jag �r d�d,
+begrav mig d� i den grav som jag har l�tit gr�va �t mig i
+Kanaans land.' S� l�t mig nu fara ditupp och begrava min fader;
+sedan skall jag komma tillbaka igen.�
+Farao svarade: �Far ditupp och begrav din fader, efter den ed
+som han har tagit av dig.�
+D� for Josef upp f�r att begrava sin fader, och med honom foro
+alla Faraos tj�nare, de �ldste i hans hus och alla de �ldste i
+Egyptens land,
+d�rtill allt Josefs husfolk och hans br�der och hans faders
+husfolk; allenast sina kvinnor och barn, och sina f�r och
+f�kreatur l�mnade de kvar i landet Gosen.
+Och med honom foro ditupp b�de vagnar och ryttare; och det var
+en mycket stor skara.
+N�r de nu kommo till Goren-Haatad, p� andra sidan Jordan, h�llo
+de d�r en mycket stor och h�gtidlig d�dsklagan, och han
+anst�llde en sorgefest efter sin fader i sju dagar.
+Och n�r landets inbyggare, kanan�erna, s�go sorgefesten i
+Goren-Haatad, sade de: �Det �r en h�gtidlig
+sorgefest som egyptierna h�r
+h�lla.� D�rav fick st�llet namnet Abel-Misraim; det ligger p�
+andra sidan Jordan.
+
+Och hans s�ner gjorde med honom s�som han hade bjudit dem:
+hans s�ner f�rde honom till Kanaans land och begrovo honom i
+grottan p� �kern i Makpela, den �ker som Abraham hade k�pt till
+egen grav av hetiten Efron, gent emot Mamre.
+Och sedan Josef hade begravit sin fader, v�nde han tillbaka till
+Egypten med sina br�der och alla dem som hade farit upp med
+honom f�r att begrava hans fader.
+
+Men n�r Josefs br�der s�go att deras fader var d�d, t�nkte de:
+�Kanh�nda skall Josef nu bliva h�tsk mot oss och vederg�lla oss
+allt det onda som vi hava gjort mot honom.�
+D�rf�r s�nde de bud till Josef och l�to s�ga: �Din fader bj�d
+oss s� f�re sin d�d:
+'S� skolen I s�ga till Josef: K�re, f�rl�t dina br�der vad de
+hava brutit och syndat, i det att de hava handlat s� illa mot
+dig.' F�rl�t allts� nu din faders Guds tj�nare vad de hava
+brutit.� Och Josef gr�t, n�r de l�to s�ga detta till honom.
+Sedan kommo ock hans br�der sj�lva och f�llo ned f�r honom och
+sade: �Se, vi vilja vara tj�nare �t dig.�
+Men Josef sade till dem: �Frukten icke. H�llen I d� mig f�r
+Gud?
+I t�nkten ont mot mig, men Gud har t�nkt det till godo, f�r att
+l�ta det ske, som nu har skett, och s� beh�lla mycket folk vid
+liv.
+Frukten d�rf�r nu icke; jag skall f�rs�rja eder och edra kvinnor
+och barn.� Och han tr�stade dem och talade v�nligt med dem.
+
+Och Josef bodde kvar i Egypten med sin faders hus; och Josef
+blev ett hundra tio �r gammal.
+Och Josef fick se Efraims barn till tredje led; ocks� av Makir,
+Manasses son, f�ddes barn i Josefs sk�te.
+Och Josef sade till sina br�der: �Jag d�r, men Gud skall
+f�rvisso se till eder, och f�ra eder upp fr�n detta land till
+det land som han med ed har lovat �t Abraham, Isak och Jakob.�
+Och Josef tog en ed av Israels barn och sade: �N�r nu Gud ser
+till eder, f�ren d� mina ben h�rifr�n.�
+Och Josef dog, n�r han var ett hundra tio �r gammal. Och man
+balsamerade honom, och han lades i en kista, i Egypten.